Kvinnligt monsterhår
Apropå mitt förra inlägg, jag hittade en helknäpp krönika av Mats Wennerholm från för ungefär ett år sedan där han pratar om hur DDR ”förvandlade kvinnor till monster”. Och så skriver han:
Jag har hört historien om en danska som av misstag klev in i ett omklädningsrum och möttes av synen av fem DDR-tjejer som stod och rakade benen.Är jag så dum att jag missar någon poäng här eller tror Mats Wennerholm att det inte växer hår på kvinnors ben? Att de naturligt är helt släta, utan att vi behöver fixa till dem? Det kan han väl inte mena? Vad menar han?
Skräckhistorier från en statskontrollerad dopningmaskin, som offrade unga kvinnors hälsa för att ge landet ära och berömmelse vid de stora mästerskapen.
Jag rakar mina ben, och jag lovar att jag aldrig tagit steroider.
5 kommentarer:
Jag förstår inte riktigt din ilska?? Tycker att hans artikel belyser dopingproblematiken på ett bra sätt. Det otäcka är ju att på DDR:s tid, visste nog ingen riktig vilka konsekvenserna skulle bli för den enskilde idrottsutövaren, iaf visste inte idrottarna det. De var utsatta för systematiska experiment. Dagens Balcodopade amerikaner är klart medvetna om vad dom gör och vilka risker dom utsätter sig för och då talar jag inte bara om att man kan förlora sin medalj!!
Nä, jag är inte arg heller. Jag tyckte att det var ganska komiskt att Wennerholms värsta skräckhistoria är att DDR-tjejerna rakade benen. Det som jag inte gillar med hans argumnetation är att han säger att kvinnnor blir monster. Varfär är det så hotfullt om kvinnor bli mer sk "manliga"? Manliga elitfriidrottares kroppar är också väldigt annorlunda "vanliga" mäns, men det får de vara. Kvinnliga idrottare ska däremot se "vanliga", "kvinnliga" ut. Wennerholm skriver att de var: "Strama tjejer, där många hade både mustasch och basröst". Hade de verkligen det? Marita Koch till exempel, var som Linna Johansson påpekar ovanligt smärt för att vara sprinter. Och sen: när han talar om USA på 80-talet, då tar han bara exemplet Griffith-Joyner. Det fanns ju några män att nämna också.
Abslolut! Kan inte tänka mig annat än att de flesta (alla) toppsprinters i det amerikanska friidrottslandslaget är dopade. Det var väl dessutom som så att en väldigt ung amerikansk kvinnlig sprinters dog för några år sedan och där orsaken var att hon tidigare hade dopat sig (kanske inte helt bevisat), men iaf!
Jag gillar poängen med att östeuroparekorden fått mer kritik än många amerikanska. Johnsons på 200 meter är fullt jämförbart med Kochs, på flera plan.
Väldigt rolig iakttagelse. Undrar vad Mats Wennerholm skulle säga om han fick reda på att kvinnor går på toaletten också?
Skicka en kommentar