Gå Zlatan

Ingen är tydligen intresserad av Zlatan Ibrahimovic längre. Frågorna är slut, om de nån gång fanns. Allt vi vill ha av en teveintervju med Zlatan är en show, som vi sett förut. Ett sånt där leende, att dra ut i slow motion, eller en liten skandal. ”Zlatan lämnar tv-intervju.” ”Zlatan i bråk med SVT-reporter.”

”Det är alltid så mycket med den där Zlatan”, säger folk, men det är ju inte det. Zlatan är nu ingenting. Ska man intervjua Zlatan är det bara att ställa sig där med en kamera, och så filmar man: ”Zlatan är Zlatan”.

Om jag, extremt hypotetiskt, skulle få intervjua Zlatan, så skulle jag ha ett stort problem. Nämligen att jag så gärna skulle vilja att han skulle tycka att just jag ställde frågor han var intresserad av, och var ett så coolt, smart, roligt undantag från alla idiotjournalister att han alltid skulle vilja bli intervjuad av mig. Jag skulle vara sjukt nervös. Kanske helt olämplig att intervjua honom just därför. Kanske skulle jag lyckas skita i vad han tyckte om mig, eller kanske skulle han spänna ögonen i mig med den där svartsvarta blicken, sådär som han gör när han stramar till ögonen fast de fortfarande är lika stora, och jag bara ”men, öh... alltså, om jag säger så här... eh...” och började bläddra i anteckningsblocket, och han bara ”vilken pajas”. Och han skulle ha rätt.

Jag skulle åtminstone ha nåt att fråga om. Massor, massor skulle jag kunna fråga Zlatan.

Den här killen har inget att fråga om. Varför ska Zlatan stanna kvar, när reportern inte har några frågor att ställa?

Definitivt, kanske

Just nu håller de på och lottar spelschemat till Serie A och B nästa säsong. A kommer börja med Romas och Inters lördagsmatcher på min födelsedag, den 9 september. Jag vet inte om jag ska tolka det som ett bra eller dåligt tecken. Temat för den här säsongen verkar vara Roma–Inter. Den matchen kommer igen redan den 20:e september. Antagligen betyder det att Milan kommer vinna ligan. En bra grej är, att för första gången i historien kommer Juve spela i den lägre serien. Nu kan vi nästan säga det helt säkert, eftersom klubben ska dra tillbaka överklagan till civila domstolen TAR efter sitt styrelsemöte i morgon. Det efter förhandlingar med förbundet, som lett till att de vitsvarta får färre minuspoäng. Juve fick alltså mildare straff genom hot. Civil domstol och skadestånd och allt vad det var. Toppen. I alla fall, nu är det tydligen ändå så att Juve kommer spela sin första match säsongen 2006/2007 borta mot Rimini i Serie B.

Manligheten, you have a problem

Lasse Anrell skrev i Sportbladet i söndags ”den manliga normen är ju inte nödvändigtvis rätt”. Det lät feministiskt, men det var det inte, det var bara ett alibiargument för att kunna säga att kvinnor och män ska fortsätta vara olika och röra sig i skilda världar. Damfotbollen skulle skaffa speciella målburar et cetera, för den har ett stort publikproblem.

När damfotbollen har problem, då är det visst alltid ett problem med kvinnligheten.

Man kan ju diskutera publiken i herrallsvenskan också. Man skulle kunna diskutera herrfotboll som någonting som har med manlighet att göra. Man skulle kunna säga att den manliga fotbollen har problem med sin publik. Den manliga normen kanske inte nödvändigtvis är rätt, utan det kanske till och med är något fel på den? Män kanske skulle behöva ändra sitt beteende?

Vad tror ni, är den här killen ironisk?

Inter fyra, Roma tre. Vad är väl en supercup?

Jag tycker så mycket om Roma såhär, ett tag. Jag minns inte exakt hur länge, men i ungefär halva matchen spelade gulröda laget flytande, flödande fotboll. Alltid nya spelalternativ som dyker upp i varje situation, allting ser så lätt ut. Och så Danielinos vackra crossbollar, Amantino som lyckas med allt, Totti som är nere i försvaret och klackar bollen, de andra härmas. Farligt och lite dumt, men fint. Det var Rekordroma, kollektiva Roma. Tack, världens bäste Spalletti. Sen orkade de inte mer. Sen rann målen in för det andra laget istället. Hur kan man tappa en trenolledning? Det vore bra om killarna tränade lite så de kan spela i 90 minuter när ligan börjar. Om den kommer börja nån gång.

Vad var det här för match? Supercoppa, matchen mellan ligavinnaren och cupvinnaren. Vilka är det egentligen? Det är så svårt att hålla reda på tabellen nuförtiden. Vad avgör vilken plats ett lag hamnar på i serien? En numera filosofisk fråga. Jag började fundera på om Roma helt plötsligt blivit utsedda till cupvinnare, man vet ju aldrig. Men nej, de förlorade fortfarande den finalen, det är bara det att Inter, som vann scudetton enligt det senaste domstolsbeslutet, måste ha nån att spela mot.

Luciano Moggi skulle givit trikoloren till Roma sa han i går, om man ändå ska ge den till ett annat lag än det som vunnit den på plan kunde de gulröda fått den, som spelade så bra med ett så ungt och underhållande lag under säsongen.

Lucianone skämtar. Han tycker det är löjligt att Inter fått scudetton. Det löjligaste, töntigaste, vidrigaste med allt är att han själv inte litade på att hans lag kunde spela sig till segern utan försökte ge dem andra fördelar, men för all del – Calciopoli börjar likna en fars. Man orkar inte ens bli arg på Juventus längre.

Zlatan spelade matchen i ett lag som knappt får plats med alla titlar på tröjan, fast han själv vann en av dem med ett annat lag, han borde egentligen varit Inters motståndare. Efter matchen var Crespo en av de gladaste, jag såg inte Zätat så mycket. Jag såg att han ställde sig längst bak när bucklan skulle lyftas, Crespo längst fram. Ibra spelade inte toppenbra. Eller, han började dåligt, sen blev det bättre. Paret Zlatan och Adriano, som jag antar Mancini tänkt sig som förstaval, funkade inte. Nåja, kanske berodde det på att Roma spelade bra och att Inters spel inte alls kom igång, eller på Adriano. Zlatan hade knappt bollen i första halvlek, och när han hade det gjorde han fel. När Crespo kom in blev Zätat bättre, även om han envisas med att misslyckas med varenda målchans han har. Som tur var ledde ett av hans misslyckanden till att Vieira kunde slå in bollen. Eller vad skriver jag, tur? Det var förjävligt. Jag hejade inte på Zlatan, det kan vara svårt att komma ihåg. Mot slutet fick han instruktioner av Mancini att hålla i bollen så mycket som möjligt, den uppgiften lyckades han bäst med.

Jaja, om det här är den nya italienska fotbollen – galna matcher, vackert spel, olika lag med olika identiteter och taktiker som möts – antar jag att jag kan leva med den. Eller så var det bara som det alltid är när Inter och Roma möts. Jag vet inte, jag är förvirrad. 0–3, sen 4–3?

”Som klubb är Juventus klart bättre organiserad. Det är mer ordning i den klubben”

Vill man lyssna på nåt annat roligt kan man höra Ralf Edström kommentera Zlatans övergång till Inter här.

Man kan lyssna på Ibra!

Nu fick jag som jag ville! Ja, Zlatan sa nåt om sina förlorade scudetti alltså. Han har varit tyst så länge men nu sa han det, på Zlatan-språket. Man kan se det här om man klickar på ”Ascolta Ibra”.

”We don’t accept that”, säger han. ”I feel still like a champion. Mi senti ancora come un campione.” Det där sista betyder ”du känner mig fortfarande som en mästare”. Han är nog inte helt överens med sin nye tränare om det.

Adjö system, goddag atmosfär

...esso non riguarda un “sistema”.

I fredags kom ett dokument (pdf) där den federala fotbollsdomstolen förklarar varför den dömde som den gjorde i processen mot Juventus, Lazio, Fiorentina, Milan, Moggi och alla domarna efter att de överklagat den första domen. Så himla flytande är inte min italienska att jag kastade mig över och läste alla 117 sidorna byråkratspåk, men jag förstår i alla fall vilken som är den viktigaste meningen när jag ser den.

Det ligger klart för CAF att det här inte är ett ”system” men en serie nätverk som oberoende satts i verket av de olika anklagade klubbarna, om än i en förorenad atmosfär som präglade Serie A-säsongen 2004-2005.

Om jag kan formulera en så bra översättning av meningen är en annan fråga, men ungefär sådär säger de, på sida 59.

För en vecka sedan fyllde Romas president Franco Sensi 80 år. ”Äntligen får min far ära för allt han sått under de här åren”, sa Rosella när hon gratulerade honom, och syftade på Calciopoli.

Bättre än ära vore kanske om något verkligen förändrats. ”Okej president Sensi, du hade rätt.” Alla säger det nu, men ändå är allt nästan som vanligt igen. Eller, äh, jag överdriver, allt är inte som vanligt. Jag vet att det inte är någon liten sak att Juventus ska spela i B nästa säsong. Nåt har hänt, och jag kan inte bestämma mig för om resultatet av Calciopoli – så här långt – är bra eller dåligt. Att domarna och straffen inte motsvarar vad olika personer i verkligheten gjort sig skyldiga till är ju uppenbart. I månader nu har vi sett och talat om ett system. Alla vet att det var ett system, alla har läst och lyssnat på de inspelade telefonsamtalen, men ingen enda av de som låg bakom korruptionen har erkänt, Diego Della Valle och Claudio Lotito sitter kvar i sina klubbar, en del av de korrupta domarna kan snart komma tillbaka och döma, Franco Carraro kom undan med böter. Domstolen säger ”det var inget system”. Fast det var (är) det.

Jag kommer ihåg att jag skrev om Franco Carraros förslag om att förbjuda banderoller på läktarna precis när Moggiaffären börjat nysta upp sig, när jag inte fattade än vad det var som höll på att hända. Så var det förra säsongen i Serie A. Såna förslag. Arenorna var halvtomma, det var rasism och våldsamheter bland publiken och Juve vann alla matcher med sin livlösa fotboll. Sån var atmosfären.

Tills Roma började vinna såklart, men det var liksom ett varmt, vackert undantag från allt annat.

Fotbollsförbundet mötte det kalla klimatet med hårdare regler för supportrarna, svårare att köpa biljetter och så vidare. Så, precis när Carraro föreslagit att förbjuda banderollerna, blev det uppenbart för alla att det var han och de som styrde fotbollen med honom som var grundproblemet med fotbollen, inte fansen.

Är det bättre nu då? När vi har fått veta en massa om hur korruptionen administrerades, när vi – för nu i alla fall – blivit av med Moggi och Giraudo, när Italiens mest prestigefyllda klubb flyttats ner i Serie B. Kan man verkligen förvänta sig mer? Eller är det sämre, eftersom vi såg historiens största skandal i italiensk fotboll och alla utom Juventus kom undan med lite poängavdrag, typ. Kommer alla bara vara ännu argare nu?

Fabio Cannavaro är arg för att Inter får spela med skölden på tröjorna. ”Vi spelare vann ligan på planen. De kan sy fast den om de vill, men den kommer alltid att tillhöra Juventus.” Även om Cannavaro är arg på helt fel personer av fel anledning, tycker jag om att han har en åsikt. Det är mer än vad de flesta spelare har. Han har förmodligen rätt i att spelarna i Juventus vann scudetton på planen, eller att de hade gjort det utan Moggis fifflande. Just därför borde han vara rasande på Moggi, inte på de som givit skölden till Inter.

De flesta verkar annars vara arga av motsatt orsak. Om nån trodde att VM-guldet skulle göra folk mer välvilliga till de som korrumperat fotbollen, så verkar inte det vara fallet. I varenda enkät och undersökning som tidningarna gör svarar de allra flesta att domarna var för milda.

Jag vet inte vilken atmosfär som kommer prägla nästa säsong. Jag tänker att fusk och korruption spelar mindre roll för om folk kommer börja gå till stadion igen än om ligan blir jämnare, spelet roligare att se på, spelarna mer mänskliga och mindre avklippta från verkligheten, eller om man har ett VM-guld att minnas och glädjas åt.

Det är sorgligt hur grå månaden efter VM har varit med tanke på att Italien vann hela skiten. Det kanske beror på att Israel håller på och bombar sönder Libanon, eller nåt annat, viktigt, som Fifas arbete för att återupprätta Zidanes helgonstatus, men jag hade nästan glömt bort den där trofén, tills Francesco kom tillbaka häromdan. Ja, det är kanske därför det har sett så grått ut häromkring, att Totti har befunnit sig ända borta i Polynesien i 21 dagar.

Men i måndags kom vår hjälte hem till Italien – och på Fiumicino medan han väntade på planet till Sardinien levererade han den första roliga tidningsrubriken på veckor. Francesco har ett förslag om hur fotbollen ska bli bättre. Han har tänkt medan han var på semester, tro inget annat. Jag är lättroad, det räcker att få läsa rubriker som ”Lyssna på Totti: ’det är för mycket stress i fotbollen’”, så blir jag glad. Totti, den late, tycker att italienska lag borde ta efter utlandet och sluta ha samlingar dagen innan hemmamatcher, ett förslag i linje med hans ständiga tal om att fotbollen måste bli mindre allvarlig.

Jag kan nästan inte fatta att Juventus inte ska spela i Serie A när säsongen börjar. Hur kan man vänja sig vid den tanken? Jag tror det när jag ser det. Ändå är vi tillbaka och diskuterar småsaker igen som om inget hade hänt, för det räcker inte att straffa Juve. Det mesta känns ändå, samtidigt, som vanligt. ”Börja om från noll”-pratet har vi glömt. Hur ska vi få tillbaka tron på italiensk fotboll? Stanna hemma dagen innan match, ta det lite lugnt, lek med barnen, pussa på frun, det är inte så allvarligt.