Fel

Vi kan väl inte ha det såhär? Är det bara jag som blir bedrövad av den här listan? Var är kvällstidningskampanjerna? Var är folkstormarna? Han fattas!

Blå rosett, dagens låt

Åååh. Under Junivallens rubrik ”Bloggaren dör av söta pappor” firas dagen med världens sockrigaste italienska pappalåt.

Love it like that

Det är visst den här filmen om engelsk fotboll man ska se i dag. Jag är lite sen av mig, så jag fastnade i ”The Real Football Factories” istället, en liten tv-serie om fotbollsvåld. Jag hörde talas om den här och här.

Jag vet inte så mycket vad jag ska säga om Söderstadion och våldet. Jag var ju inte där, jag såg det på tv. Jag tänker bara att det måste finnas något annat sätt att angripa saken än det totala avståndstagandet (”det är några få rötägg som förstör för alla andra”, ”de är inga riktiga fans”, man kunde höra allting framför sig så fort det drog i gång på Söderstadion, Arne Hegerfors och Tommy Svensson började tjata direkt under tv-sändningen: såna är inte vi) eller å andra sidan romantiserandet av våld och casualkultur.

Man måste ta avstånd. Man ska inte acceptera våld. Men om man ska komma åt våldet måste man väl också försöka förstå det på något vis? Jag citerar mig själv: ”Det finns en aggressivitet och ett tänjande på gränser i klacken som är fascinerande inte bara för några få som går över gränsen. Jag attraheras av det när jag står i klacken.” Vilket ansvar har vi som är runtomkring och inte går över gränsen, för de som gör det? Och en ”Bk” som kommenterar här: ”Real Football factories var jävligt bra för den tog avstånd och fascinerades på samma gång utan att hymla. Visst, jag håller med om att man ska ta avstånd. Och vem fan gör inte det? Men om vi nu också blir fascinerade, vad beror det på?”

Man kan se hela serien här, det går hyfsat att titta i en liten nätruta, för avsnitten är bara tio minuter långa. Jag vet inte om jag tycker den är så väldigt fantastisk som film eller om man får reda på så mycket nytt, men ja, den tar avstånd och fascineras på samma gång. Det känns som en realistisk utgångspunkt.

Uppdatering: Jag nöjde mig lite för fort, avsnitten är såklart inte tio minuter, därav antagligen just att jag fann dem ”ytliga i sin klippning”, som Anders påpekar och anvisar nedladdning.

Lägstanivå

Luciano Moggi fortsätter sin mediakarriär. Han har redan anlitats av en lokal tv-kanal, i dag, här, skriver han sin första artikel som fotbollstyckare i dagstidningen Libero. Han börjar med att berömma Roma. Man måste betala för att läsa hela artikeln, det tänker jag inte göra. Jag vet inget om Libero, förutom att det är en publikation som också för dagen har som toppnyhet: ”ORIANA HADE RÄTT. Bin Ladin hotar: vi ska erövra Rom. Fallacis profetia besannas” Oriana Fallaci dog häromdan, hon hade på gamla dar helt galna och rasistiska idéer om islam, och porträtteras bra i The New Yorker.

Sämsta dagen

Vad ska man säga? Först tackar Zlatan nej till landslaget, sen vinner högern valet. Marcus Allbäck och Maud Olofsson på topp, liksom. Kan läget i landet bli sämre än så här? Bönderna har visst gödslat åkrarna i dag, så det luktar bara gödsel överallt.

Un bel caos

Allt skulle ju bli så fint, när Francesco Saverio Borrelli blev chef över Calciopoliutredningarna på fotbollsförbundet. Tyvärr är inte alla som han. Man vet inte om man ska skratta eller gråta när han utalar sig idag. ”Singolare” är Borrellis ord för fotbollsrättvisan. Singolare som i unik, ensam i sitt slag, konstig, particolare. Som i icke överensstämmande med de grundläggande juridiska principerna.

Den före detta domaren i Mani Pulite döljer inte hur bekymrad han är över utvecklingen av den juridiska ordningen i Calciopoli. Med obalansen mellan de föreslagna domarna och de som utdelades och med de ständiga överklagandena som har lett in på en väg av reducerade straff.

Ordningen med alla olika instanser och organ och kommittéer ”tjänar inte tydligheten”. Åh bittra, ljuva underdrift.

En grej till

Apropå vad jag skrev här under.

I går läste jag pappers-Gazzettan från i förrgår. (De har tydligen inte samma dags Gazzetta dello Sport i Malmö. Skandalöst.) Där skriver de mer om vad Alex Del Piero sa i söndags. Han sa: ”Juventus är laget som har betalat mest, på ett ojämlikt sätt, det har också Totti sagt.” Det är det här jag menar. Man säger att domarna var fel, och sen kommer Del Piero och Moggi och säger samma sak.

Men Moggi ljuger och säger en massa saker om Calciopoli-
utredningarna som inte stämmer. Del Piero säger att han inte tagit reda på fakta ordentligt, vilket får ungefär samma effekt. För, käraste Achille Del Piero, det finns saker att ta reda på! De kom faktiskt fram till saker, de bevisade faktiskt saker genom telefonavlyssningarna, utredningarna var ingen fars, inget som nån hittade på, ingen konspiration.

Totti påpekade också att han pratat om allt det här hela tiden, långt innan ordet Calciopoli fanns, men då sa folk att han var galen. ”Till slut verkar det som att jag hade rätt...” Francesco såg det hela tiden, Del Piero gjorde det inte då och han kan fortfarande inte se. Han fattar inte ens att Totti säger motsatsen till vad han själv säger.

Känslor man har

Jag kan inte låta bli att gilla Juves nya designprofil. Eller vad ska man kalla det? I säsongens första match, mot Rimini, spelade de i helsvart. Alla spelare och ledare hade svarta svettband med en rand i trikolorens färger, färgerna som de inte får ha på tröjan. Lapo Elkann, som gav Fiat en ny retro-look med hjälp av jackor, väskor och skor för ett tag sen, visade i somras upp sitt nytatuerade klubbemblem på underarmen, och går omkring i såna här tröjor nuförtiden. Allt signalerar enighet, trots, beslutsamhet och stolthet.

Det där matchas såklart väldigt dåligt av resultatet i lördags, 1–1, men går tyvärr hand i hand med att ingen enda har erkänt eller ångrat eller bett om förlåt för någonting enda litet i Calciopoli-härvan. Nu är det stort bråk om att Moggi var med i ”Quelli che il calcio...” på Rai Due i går. Den store Luciano hävdar fortfarande att han inte gjort fel och i Rais fotbollstalkshow fick han förklara detta oemotsagd inför en applåderande publik. En ”folkhjälte”, så ser han på sig själv. Luciano Moggi.

Ingen har gjort fel, fast alla vet att mycket, mycket var, eller är, fel. Hur kan nånting bra komma av den situationen?

Ändå började Serie A så vackert så jag dog. Juventus match var ju inte början på Serie A. Nej, det var på Olimpico, där Francesco kom in med klubbvimpeln innanför byxlinningen som vanligt, fast nu hade han sitt barn på armen. Macho och samtidigt så mild och söt är han, kaptenen. Han pekade och visade Cristian Curva Sud, och man dog igen. Så ska det vara. Kärleken mellan Totti och tifosisarna. Han tar med sig Cristian, som ingen fått fotografera förut, det bästa han har, och visar honom läktaren som sjunger Venditti och formerar halsdukshav; kolla på dom där, visst är det fint! Och ett fint jobb, som pappa Totti har.

Och sen är det ju aldrig så fint, helt. Som vanligt mot Livorno var det nazistsymboler i curvan. Tydligen var de färre än förra året, vad det nu spelar för roll. Roma har sålt färre säsongsbiljetter än någonsin i år, trots att chansen att vara med i toppen av ligan är större än på länge och laget spelar så älskvärd fotboll, med tre nyblivna världsmästare i truppen.

Hur ska man förhålla sig till den här konstiga ligan? Juventus spelar i B, det är väldigt bra men också dåligt, för man vill ju möta Juventus. Lag startar med minuspoäng. Har man verkligen vunnit ligan på riktigt om man vinner med färre än åtta (eller hur många avdragna poäng det nu blir till slut) poäng framför Milan? Och vart tog VM-glädjen vägen?

Antingen är man förbannad för att man tycker att ens lag har blivit orättvist hårt dömt, eller för att straffen är för milda och ingenting har hänt, fotbollen är fortfarande korrupt som förut. Eller är man bara trött på alltihopa. Som om nån hade trott, i Italien, att den här skandalen skulle redas ut på riktigt.

Juventus har lugnat ner sig nu. Förut skulle de stämma förbundet, överklaga till civil domstol, inte nöja sig förrän de tagit sitt fall till Europadomstolen. De menade att nedflyttningen innebar alltför stora ekonomiska förluster, straffen brast i proportionalitet i förhållande till de andra dömda klubbarna, det var orimligt att just Juve, som själva gjort så stora förändringar i klubben som en konsekvens av vad som kommit fram i utredningarna, straffas hårdare än de som inte utövat samma självsanering.

Fotbollsfederationen tog faktiskt hänsyn till just Juves förändrade organisation, och till klubbens tradition och bidrag till italiensk fotboll och landslaget och så vidare, i sin dom. Domen som var otillräcklig, mesig och allt det där, men som är allt vi har. ”Det är rätt att Juve spelar i B”, sa Francesco Totti, ”men också de andra lagen som gjort fel borde betala. Av vad man läste i tidningarna så skulle det gått på ett annat sätt. Men nu finns domarna, och då ska vi respektera dem.”

Bara två (före detta) juvespelare, Lilian Thuram och Gianluca Zambrotta, är kritiska till den förra ledningen. Thuram intar den enda rimliga hållningen: han kämpade allt han kunde på planen, ”but if after these sacrifices you discover that other people were doing things to ensure we won every time, it disgusts you.”

Alessandro Del Piero och Fabio Cannavaro sällar sig istället till förnekarna. ”Jag är inte så uppdaterad”, sa Del Piero för ett tag sen, ”när jag läst och lyssnat och ordentligt ska jag döma.” I går hade han fortfarande inte gjort det, han vill tänka på spelet i första hand ett litet tag till, säger han. Ändå har han klart för sig att Juve har blivit orättvist straffat, ”det är känslan alla har”, och om Moggi, Giraudo och Bettega: ”jag har arbetat bra tillsammans med dem.”

Det är inte konstigt att Del Piero inte vill inse att de som han känt förtroende för har förått honom. Inte heller konstigt att supportrarna är så arga, när till och med Del Piero säger att de har rätt.

Fri Zlatan

En stund kan man se Zlatan intervjuas här, men de tar nog bort videon snart. Han pratar om sin fria roll, som han gjort hela tiden sen han kom till Inter. Att han helst vill ha en fri roll och påverka spelet mycket, då är han som bäst. Jag ville gärna tolka det som en kritik mot Capello när han började snacka om det där, men tänkte att det kanske var önsketänkande. Men Zlatan skyller lite på Capello för sin formsvacka, fast Zätat är mycket snällare mot Don Fabio än Totti och Del Piero är. Konstigt nog är Zlatan och Dellan mest missnöjda med just Capello av ledarna i Juve under den epoken. Det fanns ju andra, som man kan ha synpunkter på.

Det finns två kaptener