torsdag, september 29, 2005

Flamingon från Malmö

Hyllning till Zlatan av Paolo Forcolin i La Gazzetta dello Sport idag. Zlatan säger ju att han föredrar de italienska journalisterna framför de svenska. Jag vet inte vilka som är bäst, men några nya bilder av Zlatan har vi väl fått från Italien. Som jämförelsen med Marco van Basten. Det är den Forcolin vinklar på. Han menar att Zlatan blir mer och mer lik (och lika bra som) honom.

Italienskan passar också så bra för smeknamn. Van Basten heter Svanen och Forcolin gillar att kalla Zätat för Flamingon. Inte så djupsinnigt kanske, men ganska roligt. Undrar vad Zlatan tycker om det namnet.

Tian

Det har varit populärt att lista bästa fotbollsbloggarna de här dagarna. Junivallen platsar inte i Göteborg, men blir uttagen i mer internationella elvor. Det vill säga av folk som inte förstår vad jag säger. Amerikanska The Global Game tillskriver mig en helt ofrivillig medskribent och utlovar fokus på damfotboll. Om det ändå vore så vackert. Junivallen handlar ju mest om Francesco Totti. Men även om uttagningen alltså skett på högst tvivelaktiga grunder, är det såklart mycket hedrande att bära detta världslags tröja nummer 10. Samma som min käre kapten. Tjusigt. Och jag spelar tydligen på topp!

[Uppdatering fredag 10.47: Nu har jag talat dem tillrätta och fått en ny beskrivning. O, hur o-zlatanskt gammaldags det svenska bidraget till denna elva framstår. Och det är det ju också.]

Så jag vill ta tillfället i akt och tipsa om The Global Game. De är fenomenala på att hitta nyheter från världens alla hörn och dra röda trådar mellan dem. Krönikan över skotsk fotboll är en favorit till exempel, och var annars kan man få ett fotbollsperspektiv på katastrofen i New Orleans?

Andra som jag tycker om just nu: min anfallskollega OleOle, de generöst översättande zlatanisterna hos Ibra=Zlatan och något tunga men superintressanta Asian Football Business Review.

måndag, september 26, 2005

Asien är framtiden

Det har varit tyst här på Junivallen ett tag, jag vet inte varför. Under tiden började i alla fall alla plötsligt tycka att Premier League är dyr och förutsägbar och dödens trist. Jag tycker att Premier League är rolig och att det är toppen att man kan se hela kalaset på tv. Och jag vet att jag borde veta bättre. För som vanligt handlar det om hur fotbollstraditionen, alla gamla klubbar och föreningar och generationer fans ska få plats i den globala ekonomin.

Och med globaliseringen kommer en ny sorts fans också. För i andra änden av problemen i fotbollens ursprungsland hittar man den asiatiska publiken. Även om publiksiffrorna på arenorna i England just nu har gått ner en aning, så tittar ju fler människor än någonsin på Premier League.

Medan alla i England klagat på de sjunkande publiksiffrorna och den alltmer defensiva fotbollen, har ligans ordförande Dave Richards varit i Malaysia. Han har pratat om problemen med engelska lag som åker till Asien och spelar matcher och tjänar skitmycket pengar på det, ”without leaving behind any kind of legacy”, som det asiatiska fotbollförbundets president Mohamed Bin Hammam säger.

”In many of our countries, we are in real danger of creating, or allowing, a football community of fans that have never gone to a live match, or have never kicked a ball”, har Bin Hammam sagt, apropå att folk i Asien tittar på europeisk fotboll men inte bryr sig om de lokala lagen. Här verkar alltså problemet vara att Premier League är för rolig. Bin Hammam vill skapa asiatiska ligor som är minst lika bra som de europeiska, och som lockar till sig de största europeiska stjärnspelarna. ”The Future is Asia” är asiatiska förbundets slogan.

Så, jag har mer tänkt på Asien än på England. Jag har inte kommit fram till så mycket, men de asiatiska fansen intresserar mig. De verkar ju också ”älska fotboll”, som det heter. Är de verkligen bara passiva konsumenter som inte fattar sitt eget bästa? Bin Hamman pratar såklart fint om att satsa på barnen och gräsrötterna, men om de europeiska fotbollsklubbarna fört med sig någon slags ”legacy” till Asien verkar det mer handla om ”professionalism” än kultur. Sånt som Bin Hammam vill göra: ”Presenting football as a ”product”, as an industry that is subject to market forces”.

Australien har precis blivit medlem i det asiatiska fotbollförbundet. De också nyss startat en ny liga med stöd av Rupert Murdoch. Låter inte så kul.

onsdag, september 14, 2005

Käraste Francesco

Francesco Tottis frågespalt i La Gazzetta dello Sport är ljuvlig. Idag har den fått en egen plats på internet också. Han säger till exempel, mycket roligt, att han inte förstod vad dansken han spottade på sa till honom. Det bästa är kanske ändå hans alldeles underbara bildbyline. Den är så han. Kolla!

måndag, september 12, 2005

Fifa-approved

Jag har ju snöat in på det här med Romas matchtröjor och bollar. I matchen mot Udinese igår såg jag Janus-bollen i spel för första gången. Jag vet inte hur spelarna uppfattar den, men i tv var den en katastrof. Den fladdrade och flimrade som en fjäril i flykten. (Eh, jag kunde inte låta bli att skriva den meningen.) Fifa som gillar att lägga sig i, varför har de godkänt Janus?

Och vad var det jag sa, det finns en grön tröja:


Uefa-cup, Coppa Italia, borta- och hemmaställ. Alla olika. Ett av dem grönt. Diadora hade tydligen mörkat alla sina alternativa matchställ och presenterade dem idag. Sådan är kapitalismen.

Men det verkar bli Barcelona och Roma som spelar utan sponsor på tröjan i år! Dyrt kalas.

Annars var Geniet Cassano bra i matchen. Man såg verkligen hur koncentrerad han var. Så lätt man glömmer alla struliga kontraktsturer bara man får en aningens smak av hur samspelet mellan Totti och Cassano kan vara. Det borde finnas en regel som säger att de ska spela i samma lag.

fredag, september 09, 2005

Ny historia

Med tanke på att han såvitt jag vet aldrig skrivit en rad om sport har jag en känsla av att Andres Lokko är överrepresenterad här på Junivallen. (Ha, tänk om han vore sportkunnig och kunde ta över Mats Olssons jobb!) Idag skriver han i alla fall igen om de där temana jag brukar älta här: historieskrivning och England och sånt. Hur en ny, av kvinnor formulerad, väg genom musikhistorien ger ett alternativ till 90-talets sökande efter autenticitet, och ”inget The Band-skägg har en chans att protestera; de vet att de har fel.”

Jag slår gärna ett slag för andra sätt att berätta sportens historia också. Det är så intressant när det kommer andra berättelser, om det handlar om tyska friidrottskvinnor, Jennifer Wegerups damelva eller Simon Kuper om Holland och andra världskriget.

Universalexemplet Zlatan går såklart att applicera här också. Simon Bank berör till exempel England och historia idag när han skriver om Zlatan. Att Zlatan utmanar bilden av att Sverige måste spela på engelskt vis. Jag tycker verkligen om Simons poäng att den engelska vägen inte är den enda. Fast jag tror nog man kan säga mer om engelsk-svensk fotbollsideologi – disciplin, krigande, underkastelse och sånt – än att den är, som Simon menar, ”fantastiskt bra”. Zlatan-alternativet till det engelska måste väl ändå innehålla en kritik också. (Som jag antar att jag då borde, men tar mig bloggarens frihet att säga att jag inte har tid att försöka formulera just nu. Jag kanske redan gjort det nånstans? Jag kanske återkommer om det.) Argumenten för Zlatans väg tillhandahåller han i alla fall bäst själv. Som hans mål i onsdags. Det går inte att opponera sig mot. De som har lust att ändå försöka vet att de har fel.

Tom Alandhs film om Ingemar Johansson var också en ljuvlig historia. (O, vilket vackert par de var, Ingemar och Birgit!) Här fick vi en svensk folkhemshjälte som flyttar till Genève av skatteskäl och på frågan om han skulle välja bort boxningen för en Hollywoodkarriär svarar ”jag vill tjäna pengar”. So much för den heliga idrotten. Trots, eller kanske just på grund av, att så många fler av dem tjänar en massa pengar nu, låter det som ett helt otänkbart svar från en svensk idrottare idag. Inte ens Zlatan skulle säga så.

torsdag, september 08, 2005

Roligt

En ståtlig påg ger den enda beskrivning man behöver av gårdagens svenska kvalmatch: ”Det är tur vi har en lång skåning där framme som kan avgöra”, sa Andreas Isaksson.

Gårdagens allra vackraste resultat: Nordirland 1, England 0. Lovely. ”Are you Scotland in disguise?” sjöng publiken i Belfast efter ett tag. Tydligen inte, för Skottland vann sin match. ”The highlight of my football supporting career”, säger den här nordirländske bloggaren. A wee bit skadeglad blir man allt varje gång nån sticker hål på den där ballongen som varit uppblåst sen 1966. Speciellt när det är Nordirland som gör det.

Och så från istheshit.net genom Mitt liv som populärkultursjunkie:

onsdag, september 07, 2005

Snygga tjejer

Å ena sidan talar man om hur kvinnors idrott blir lidande eftersom de inte får sponsorer. Å andra sidan verkar kvinnorna ofta vara vinnare i den globala, kommersiella världen. Damtennisen är väl ett bra exempel på det. Jag hittade en urintressant artikel om Maria Sjarapova och de ryska tennistjejerna som går i bräschen för de kvinnor som enligt artikelförfattaren Edvard Radzinsky håller på att ta över Ryssland. Och världen. Han berättar om hur de ryska kvinnorna som i sekler varit utestängda från det offentliga livet nu genom affärslivet – och tennisen – börjar bli självständiga. Ryssland är tydligen fullt av unga, världsvana och vackra kvinnor som studerar hårt, arbetar hårt, tränar hårt – och lever för sig själva, inte längre i skuggan av männen. Symbolen för dem alla är Maria Sjarapova. Det känns roligt och intressant. Men så undrar man, hur går det då för de unga männen? Och hur går det för alla de som inte lyckas? Sekundära frågor när:

The Russian girls are coming. They don’t want to change the world. They want to conquer it.

måndag, september 05, 2005

Du gamla, nya


Gazzetta dello Sport har varit i Malmö igen. Den här gången har de pratat med Zlatans gamla tränare Johnny Gyllensjö. Han berättar samma saker för Gazzettan som han berättat femtioelva gånger för svenska journalister, men det är alltid lika roligt att höra svenskar beskrivas (berömmas) av utlänningar, eller hur? Artikeln finns här, för den som förstår italienska.

Reportern beskriver Zlatans ungdomsår, men nämner inte med ett ord hans annorlunda etnicitet. Logiskt antar jag, då Zlatan är annorlunda i Sverige, men den relationen behöver väl inte nödvändigtvis italienarna bry sig om, då han är utlänning, svensk, i förhållande till dem. Men eftersom Zätats namn och utseende så uppenbart inte är typiskt svenska, hade det varit intressant att veta hur italienarna tänker om det där. För de måste ju lägga märke till att Zlatan inte ser ut som alla de blonda turisterna och språkstudenterna. Fast tja, de kanske bara tänker att Sverige är ett land med invandring, som alla andra västeuropeiska länder, inte så konstigt att svenskar heter Ibrahimovic. Men italienarnas eget landslag är faktiskt väldigt ”italienskt” ur den aspekten.

De italienska Zlatanfansen på det här forumet är i alla fall väldigt upprörda över att Ibra är ihop med en blond svenska. ”Zlatan alle italiane!”, säger de. ”Zlatan åt italienskorna!”

På svensktemat sa Eidur Gudjohnsen igår i Sportspegeln (tror jag det var) att han föredrar Sverige som gruppsegrare i VM-kvalet för de spelar en fotboll som är roligare för publiken att se på. Ha, så brukar det väl inte vara? Publikfavoriten Sverige.

Men ännu roligare är att Hristo Stoitjkov sagt att han är ”anti-Swedish”. Kulturimperialisten Sverige! Nu har alltså gamla Svea ett landslag som spelar som Brasilien och en stormaktspresident i Lennart Johansson som gör hela världens fotboll kommersiell och billig. Vi är tydligen fotbollsglobaliseringens vinnare. (Ja, förutom det där med Thun och Cork, då.)