fredag, oktober 31, 2008

399

I onsdags hade Il Romanista ”Det kan inte regna för alltid” som rubrik på sin förstasida. Sen blev matchen inställd på grund av regn.

Igår var det en bild på Totti och ”400 ZITTI E A CASA”. Som det där tecknet han gjorde när Roma vann med 4–0 mot Juventus, fast 400 eftersom han skulle spela sin 400:e match mot Juventus idag.

Han blev inte uttagen, för han har ont i knät som han opererat.

Vad kan man göra, höll jag på att skriva, det skulle ju varit ungefär det dummaste och barnsligaste jag skrivit i hela mitt liv, för jag kan ju inte göra nånting alls åt att Francesco Tottis knä blir inflammerat. Nån borde göra nånting åt det, för vi kan ju inte ha det så här i vår värld; hålla på och spela fotboll utan att Francesco Totti är med.

Idag, när vi alltså ska möta den där gamla tanten i Turin, då vågar sig Il Romanista på en förstasida om att jaga bort häxor.

torsdag, oktober 30, 2008

Dagens bild


Eller gårdagens vid det här laget, men den är fortfarande lika talande. Precis som den här.

onsdag, oktober 29, 2008

La divina commedia

Jaha, vad ville ödet med det här? Ett enormt ösregn stoppar matchen, med fem minuter och trettiosex sekunder spelade får de två lagkaptenerna Antonio Cassano och Francesco Totti gå ut på planen och konstatera att det inte går att spela längre. Cassano fick inte komma tillbaka till Olimpico den här gången heller.

Che cosa c’è

Youtube är farligt. Eftersom Francesco Totti och Antonio Cassano kommer mötas på plan för första gången sen Cassano lämnade Roma ikväll, skulle jag leta reda på intervjun där Totti säger om Cassano att ”med honom pratade jag nästan samma språk”, och lägger med ett undertryckt leende till ”i fotbollsmässig betydelse”. Istället hamnade jag på nåt masochistiskt vis bland en massa intervjuer på Roma Channel från kvällen spelarna kom till sommarlägret på Trigoria efter semestern i år. Där är en De Rossi som hoppas att kaptenen kan komma tillbaka till supercupen, en mörkbrunbränd Aquilani, en stilig och sympatisk Montella som inte vet vad han ska göra i framtiden, en Mexès som skämtar om att han inte tränat nånting under uppehållet, en mycket okoncentrerad och glad Totti som när han äntligen lyssnar på programledaren istället för att kolla in allt som händer runtomkring, säger att han tror på Roma, för laget är samma som gjorde så bra ifrån sig förra året. Vad hände med dem?

Sen hittade jag intervjun, i alla fall, det är värsta mys-intervjun från förra vintern där Francesco och Romas gamle massör Giorgio Rossi dricker kaffe och äter gifflar på Trigoria med en kvinnlig reporter som Totti tittar på med särskilda ögon. Det är Rossi som tar upp ”Antonio, också”, när Totti pratar om vilka spelare han funkat bra och mindre bra med. ”Det är en spelare med mycket, mycket kvalitet”, säger Totti. ”Och helt säkert kommer han visa det förr eller senare.”

Luciano Spalletti sa en gång att han var ledsen för att han inte lyckats utnyttja Antonio Cassanos talang. Allting med Spallettis Roma började efter att Cassano lämnat klubben. Det var i januari 2006, när Cassano äntligen åkte iväg till Real Madrid och Roma, utan anfallare, helt plötsligt började vinna alla sina matcher tills de hade vunnit elva stycken, fler än nån hade vunnit på rad i hela historien. Det var Baby-Roma, överrasknings-Roma, kompisgänget Roma som man förälskade sig i, spelarna som var så glada och stolta.

Vad hände med dem? Då hade jag aldrig kunnat föreställa mig hur bra det skulle gå för Rosellas och Spallettis projekt – nu är jag fortfarande chockad över hur genomdåligt det går för det den här säsongen. Fast jag skrev så mycket innan den började om alla olyckor och dåliga omen överallt. Hur korkat och fåfängt var det? Jag trodde jag hade råd med det på nåt vis, att allting ändå skulle gå i alla fall lagom bra. Då, för bara två och ett halvt år sen när de vann match på match av de där elva, trodde man hela tiden att allt snart skulle gå åt helvete igen. Nu hade man redan hunnit ta framgången för given.

Lite längre fram i fikastunden börjar Giorgio Rossi och Totti prata om Liverpool och Europacupfinalen och Totti säger med klurig min, ja, det där han brukar säga: ”ödet har velat att jag ska ta den här revanschen”. Nu börjar man inse att den här säsongen inte bara är ödesmättad för att Champions League-finalen spelas i Rom och allt vad den där finalen mot Liverpool betyder för Romas historia. För, aktiebolaget Roma är väldigt beroende av A-lagets sportsliga framgångar. Till skillnad från de flesta andra klubbar har inte Roma längre en ägare som kan bidra med pengar till klubben. Istället är Roma antagligen det mest affärsmässigt sunda Italpetroli har kvar. Innan årsskiftet ska bolaget betala tillbaka en massa pengar till Unicredit, den italienska bank som är mest illa ute på grund av finanskrisen. Pengar som jag inte vet var de ska få dem ifrån. Roma måste bära sina egna kostnader. Vad skulle en säsong utan framgångar i Champions League betyda för Roma? Vad skulle en utebliven Champions League-plats för nästa säsong betyda? Spelare måste säljas utan att nya kan köpas in, laget blir ännu mindre konkurrenskraftigt vilket betyder ännu mindre intäkter.

Varför tänker jag på detta nu? Varför kan jag inte heller glömma att Roma fortfarande i teorin kan vinna Champions League och hämnas sin historia? Alltid är det de här extremerna.

Totti och Cassano har förresten redan slutit fred, enligt Il Messaggero i dag. Det var när Totti nyss skadat knät, och Cassano ringde till en vän i Rom som råkade vara med Francesco, och lämnade över telefonen till honom och de skrattade och skämtade. Om det finns nån betydelse eller vilken den är att Cassano är tillbaka på Olimpico, får vi se efter matchen. Jag vågar inte tro eller hoppas eller befara nånting längre.

onsdag, oktober 22, 2008

Non sapete Roma che significa

Jaha, idag är det Champions League-match för Roma igen. Jag har nog inget att säga om det. Jag har sagt för mycket redan, om olyckor och förväntningar den här säsongen. Vad vet jag? Jag lämnar över ordet till la Curva Sud.

onsdag, oktober 15, 2008

Italien åt helvete

Roberto Saviano lämnar landet.

Uppdatering, lördag. Det bästa med den här bloggen just nu är kommentarerna till det här inlägget från er som läser. Det är där saker och ting händer på Junivallen för tillfället, ifall någon höll på att missa det.

(Undrar om det kommer dyka upp några banderoller om Saviano i Napoli–Juve i kväll? Napolis curvor är ju avstängda...)

Uppdatering, torsdag den 23:e. Idag skriver jag på Expressen kultur angående Saviano. Där har de uppmärksammat frågan flera dagar i rad och publicerat en översättning av artikeln Saviano skrev efter det som hände i Castel Volturno. Tomas Lappalainens artikel i Aftonbladet väger upp den debatten bra.

Och, fortfarande, något av det intressantaste att läsa på svenska om allt det här måste vara vad ni, kära bloggkommentatorer, Helene som bor mitt i camorraland, skriver i kommentarerna till det här inlägget.

måndag, oktober 13, 2008

Paket från Italien


Fint.

söndag, oktober 12, 2008

Ragazzi di vita


Jag läser Pasolini. Ragazzi di vita (mitt ex, tryckt 1961, är helt säkert en av de snyggaste böcker jag äger), den utspelar sig bland kringdrivande, arbetslösa killar i Roms periferier efter kriget. Pasolini skriver ut folks slang och dialekt i alla dialoger, och jag tänker å ena sidan hur mycket i deras språk som är samma som i dagens romares. Det är ”A Marcè!”, ”e che semo venuti a ffà?”, ”Namo, dàje”, ”li mortacci tua”, ”mo spetta a tte”. Å andra sidan är slangen så genomgående att jag undrar om det skulle låta som buskis, typ som Monica Zetterlund i Söderkåkar, om man skulle läsa upp de där dialogerna nu. Jag förstår vad de säger, men jag kan inte romanesco tillräckligt bra för att höra vilket av de två alternativen som stämmer bäst.

Nuförtiden är Roberto Saviano nån slags arvtagare till Pasolini tror jag. De som är närmast Saviano i sitt sätt att berätta, hittar man på den napolitanska rapscenen. Jag fick nyss veta att mina favoriter Co’Sang, som gjort en väldigt fin skiva, en av de få skivor från Italien som överhuvud taget är värda att lyssna på, att deras nya album är planerat att komma snart, i början av nästa år. De använder också sin egen dialekt, napolitanska som jag nästan inte fattar nånting av. Jag måste få den italienska översättningen först för att kunna se sambandet mellan språken.

Det finns några ganska charmiga rapare i Rom också, de heter Gente de Borgata. Jag antar att deras språk låter som Pasolinis killars skulle låtit nu. De går omkring i Rom, från Tor Bella till Maranella och Garbatella, med Pasolinis Una vita violenta i huvet, säger de. Och andra viktiga romerska meningar som: ”Nun me chiamà laziale.”

(Fan, om bara en vecka spelar Roma match igen. Mot Inter, av alla. I den här lilla pausen kan man inbilla sig att allt kommer bli bra. När Totti kommer tillbaka, när De Rossi är bäst på plan i landslaget, när hela laget skriver protestbrev till Gazzetta dello Sport och berättar hur enade de är. Tills om en vecka, när viljan ska krossas mot verkligheten igen.)

fredag, oktober 10, 2008

Out now

Gomorra, Italiens bidrag till Oscar, med engelska undertexter. Den går upp på bio i Sverige 9 januari.

onsdag, oktober 08, 2008

Som Sandell

Jag glömde igår att berätta dagens märkligaste nyhet. Allas vår hjälte Roberto Saviano, sedan tidigare känd boxningsentusiast, tränar nu själv boxning. Han ska gå sin första match i december eller januari.

Har ingen aning om hur jag ska kommentera detta, bara vidarbefordrar.

tisdag, oktober 07, 2008

Dietrologia för (av) nybörjare

Nu vet jag inte varför någon skulle vilja köpa en fotbollsklubb som man blir så deprimerad av som AS Roma, men i våras var det väldigt mycket prat om att någon skulle göra det. I söndags låg jag i soffan och läste Vanity Fair, och hittade ännu en liten pusselbit i den historian. VF har nämligen en lång genomgång av vad som hände med Raffaello Follieri, ni vet Anne Hathaways före detta pojkvän, den charmerande, unge italienaren i New York, som nu sitter häktad på grund av att han inte var en så framgångsrik affärsman som han ville påskina, och som sas vara en av dem som ville köpa Roma. VF:s reporter ifrågasätter om Follieri verkligen skulle vara intressant för åklagaren om han inte vore Hathaways pojkvän, och det verkar oklart hur mycket Follieri medvetet lurade sin omgivning och hur mycket han lurade sig själv. I vilket fall som helst var han fascinerande skicklig på att överdriva sin egen betydelse, samtidigt som han i själva verket misslyckades totalt med sina affärer.

Enligt Vanity Fair var det hans idé att köpa Roma, och hans kompanjon, Joe Tacopina, kom ju som alla minns till Fiumicino och ställde upp på bild med en Romahalsduk, och var sedan nära att köpa in sig i Bologna i somras. Men då hade de två redan brutit med varann. Det här skriver VF om Follieris del i historien:

Like a lot of successful criminal-defense lawyers, Tacopina has a tough-guy charm that works on nearly everyone—particularly tabloid reporters. One of the reasons he was hired was to help spin the story of the Burkle lawsuit so it didn’t splatter too much mud on Follieri. The two Italians formed an instant bond, and soon Follieri was sending him business ideas, just as he’d done with Doug Band. One was to buy the AS Roma soccer team, in Italy. According to one former Follieri Group insider, someone in Follieri’s family knew the family that owned the team, and hoped Tacopina could find investors. But, says the insider, Follieri soon felt that Tacopina was going behind his back to deal with the owners himself. Tacopina’s version is that he had the contacts to do the deal and that Follieri was working against him. Either way, the two men soon had a falling-out.
Tacopina sas vara den som hade George Soros bakom sig som investerare. För några veckor sen deltog Soros i ett möte i Bryssel om situationen för romerna i Europa, och kritiserade (som alla andra) den italienska regeringen hårt. När han var där fick han frågan om Roma och svarade att det är märkligt att folk verkar intressera sig så mycket för hans i princip icke-existerande intresse för Roma, i förhållande till hans långa engagemang för romerna. Det har han säkert en poäng i, men nu är vi ju inte bättre människor än att det är ganska intressant att veta att det – enligt honom själv i alla fall, kanske vill han inte erkänna en affär som aldrig blev av? – fanns någon slags liten grund i hans påstådda intresse för Roma, men bara en väldigt liten. Kanske presenterade Tacopina förslaget för honom och han sa nej? Bara. Jag vet inte, men hans intresse verkar ha överdrivits väldigt mycket.

Häromveckan pratade jag med en chef på Corriere dello Sport som bland annat skrivit en bok om Calciopoli och har koll på såna här frågor. Han menade att en utlänning aldrig kommer köpa en italiensk fotbollsklubb. Om någon skulle vilja göra det är det antagligen en mycket dubiös person. För man skaffar inte en fotbollsklubb i Italien för att tjäna pengar, man gör det för kontakterna och beskyddet det för för med sig. 

Affären Alitalia som varit den stora såpoperan i italienska medier tills nyligen, är ett exempel på att det inte bara är i fotbollsbranschen kontakter knyts på såna sätt. ”Non passa lo straniero!”, säger Berlusconi, och ett gäng investerare som inte vet någonting om flygbranschen har tagit över det kraschande företaget, antagligen för att göra Silvio Berlusconi en tjänst.

Idag är det en artikel i Repubblica som handlar om att finanskrisen är farlig för Roma, eller åtminstone för familjen Sensi, eftersom bankerna är illa ute. Och särskilt Unicredit, en av Europas största banker och den enda italienska banken som etablerat sig utomlands. Sensis holdingbolag Italpetroli har precis som väldigt många fotbollsklubbar sina skulder hos Unicredit.

Italpetrolis avtal med banken härrör från italiensk fotbolls stora kris, då Roma höll på att gå i konkurs men räddades av Cesare Geronzi och Capitalia, en bank som nu gått ihop med Unicredit. Geronzi, en mycket, mycket skum figur som har flera pågående rättegångar mot sig (bland annat för inblandning i de stora företagsskandalerna Cirio och Parmalat som drog med sig fotbollsklubbar) och förut korta perioder har suspenderats från sin tjänst just på grund av dem men alltid kommer tillbaka igen, är nu president för Mediobanca, den italienska affärsvärldens salotto buono, som förr i tiden skötte alla stora affärer i landet. Nu är inte inflytandet lika stort, men fortfarande är Mediobanca nån slags maktcentrum där alla de stora patriarkerna (Berlusconi, Pirelli och Della Valle till exempel, men inte längre det förnyade och framgångsrika Fiat, för att nämna några fotbollsintressenter) finns med genom klassiskt italienskt korsägande och aktieägarkarteller. Mediobanca är också en av de viktigaste ägarna av RCS-gruppen, som består av förlaget Rizzoli, landets största tidningar Corriere della Sera och Gazzetta dello Sport och en massa magasin och veckotidningar, och stora tidningar i Spanien.

Förut har bankvärlden inte stått så nära Silvio Berlusconi. Unicredit till exempel, var närmare den förra regeringen Prodi. Men den senaste tiden har Berlusconi allierat sig allt mer med bankerna. Bara häromveckan blev Silvios dotter, Marina Berlusconi, som är president i Berlusconifamilens holdingbolag Fininvest och förlaget Mondadori, invald i Mediobancas styrelse.

Italpetroli och Unicredit skrev på ett avtal i somras som går ut på att Sensis bolag ska betala tillbaka 130 miljoner av skulden på 365 miljoner euro innan årsskiftet. För att göra det måste de sälja av tillgångar. De har till exempel Roma, land i Torrevecchia där det hittills bara finns tillstånd att bygga en cittadella dello sport för Romas räkning, och oljedepåer. Det verkar som att Sensis inte vill sälja Roma, till exempel verkar det som att Rosellas man, den mystiske signor Staffoli, har fått nån slags funktion i klubben nu. Men hur ska de kunna betala Unicredit?

Enligt artikeln i Repubblica har Rosella bett om ett uppskov, men det fick hon inte nu när det är dåliga tider för banken. Som vanligt varje gång någon skriver i tidningen om de här sakerna skickade Italpetroli och  Roma ut en kommuniké och dementerade allt. De skriver också att AS Roma inte ingår i överenskommelsen med Unicredit och inte har några skulder att betala banken. Unicredit skickade också ut ett meddelande om att de inte pressar familjen och har ett utmärkt förhållande med dem.

Repubblica skriver vidare att tre nya amerikanska ”magnater”, ska ha undersökt Roma den senaste tiden, och att det finns rykten om araber som vill ha både Roma och oljedepåerna, kanske skulle det vara Tamoil, som sponsrade Juve förut. Om inte nånting görs snabbt kan saken hamna i domstolen härnäst, menar reportern. Han skriver också, och här blir Roma och Italpetroli helt ihopblandade, att Romaledarna pratat med Adriano Galliani om att skaffa en ny affärspartner, och att en av Berlusconis allierade, Tarak Ben Ammar, en utländsk affärsman som sitter i Mediobancas styrelse, ska vara kopplad till frågan. Han har dementerat det.

Jag har ingen aning om något av det här stämmer. Romas kommuniké (där premiärministern mycket korrekt kallas ”il Cavaliere del Lavoro Dottor Silvio Berlusconi”) säger att ingen av Milanmännen har ombetts att påverka Unicredit eller göra nånting annat i frågan.

Till slut verkar det ändå logiskt att Italpetroli måste betala tillbaka sina skulder, att familjen Sensi inte har pengarna, och att det verkar väldigt svårt att sälja land, oljedepåer eller fotbollsklubbar just nu. Det borde få konsekvenser. Men eftersom saker i Italiens ekonomi inte alltid är logiska utan bestäms i så hög grad av kontakter, allianser, inflytande och sånt, har jag ingen aning om vad som kommer hända. Det är i såna här lägen konspirationsteorierna blir enda utvägen. Mina förkunskaper är såklart bristfälliga, men jag tror inte de kommer låta den som äger Roma gå i konkurs, för det är en för viktig klubb. Berlusconi till exempel kommer inte tillåta det, och han sitter i Mediobanca tillsammans med Unicredit och Geronzi, som hjälpte Franco Sensi köpa Roma och som räddat klubben förut. Och vem annars än Sensis kan driva Roma? Ingen, verkar det som. Alltså kommer inte Italpetroli gå i konkurs. Det är en teori.

fredag, oktober 03, 2008

Förklaring, förfrågan, uppmaning

Jag håller på och trixar och testar med att lägga in nån slags grej med senaste kommentarerna här i sidkolumnen, det går inte så bra ifall ni undrar varför det ser skumt ut här på Junivallen. Om nån vet nåt bra sätt får ni gärna tipsa. Under tiden kan jag själv tipsa alla om att läsa Helenes kommentarer och berättelse från Kampanien här. Gör det!

Assolutissimamente

I förrgår gjorde Rainews24 ett superlångt inslag om tåget mellan Neapel och Rom. De hittar inget som stödjer vare sig Trenitalias uppgifter om vad skadorna kostat, eller överhuvudtaget mediernas beskrivning av vad som hänt. En representant för polisfacket i Neapel uttalar sig och säger att supportrarna inte ställde till med några större problem. Enligt hans bedömning hade det varit bättre för allas säkerhet om Trenitalia låtit tåget avgå i tid. De två österrikiska journalisterna som fanns på tåget är intervjuade, mycket förvånade över den enorma skillnaden mellan vad de såg med egna ögon och vad som stod i tidningarna.En bufala helt enkelt, en tidningsanka, konstaterar Rainews24.