Love it like that

Det är visst den här filmen om engelsk fotboll man ska se i dag. Jag är lite sen av mig, så jag fastnade i ”The Real Football Factories” istället, en liten tv-serie om fotbollsvåld. Jag hörde talas om den här och här.

Jag vet inte så mycket vad jag ska säga om Söderstadion och våldet. Jag var ju inte där, jag såg det på tv. Jag tänker bara att det måste finnas något annat sätt att angripa saken än det totala avståndstagandet (”det är några få rötägg som förstör för alla andra”, ”de är inga riktiga fans”, man kunde höra allting framför sig så fort det drog i gång på Söderstadion, Arne Hegerfors och Tommy Svensson började tjata direkt under tv-sändningen: såna är inte vi) eller å andra sidan romantiserandet av våld och casualkultur.

Man måste ta avstånd. Man ska inte acceptera våld. Men om man ska komma åt våldet måste man väl också försöka förstå det på något vis? Jag citerar mig själv: ”Det finns en aggressivitet och ett tänjande på gränser i klacken som är fascinerande inte bara för några få som går över gränsen. Jag attraheras av det när jag står i klacken.” Vilket ansvar har vi som är runtomkring och inte går över gränsen, för de som gör det? Och en ”Bk” som kommenterar här: ”Real Football factories var jävligt bra för den tog avstånd och fascinerades på samma gång utan att hymla. Visst, jag håller med om att man ska ta avstånd. Och vem fan gör inte det? Men om vi nu också blir fascinerade, vad beror det på?”

Man kan se hela serien här, det går hyfsat att titta i en liten nätruta, för avsnitten är bara tio minuter långa. Jag vet inte om jag tycker den är så väldigt fantastisk som film eller om man får reda på så mycket nytt, men ja, den tar avstånd och fascineras på samma gång. Det känns som en realistisk utgångspunkt.

Uppdatering: Jag nöjde mig lite för fort, avsnitten är såklart inte tio minuter, därav antagligen just att jag fann dem ”ytliga i sin klippning”, som Anders påpekar och anvisar nedladdning.