Gå Zlatan

Ingen är tydligen intresserad av Zlatan Ibrahimovic längre. Frågorna är slut, om de nån gång fanns. Allt vi vill ha av en teveintervju med Zlatan är en show, som vi sett förut. Ett sånt där leende, att dra ut i slow motion, eller en liten skandal. ”Zlatan lämnar tv-intervju.” ”Zlatan i bråk med SVT-reporter.”

”Det är alltid så mycket med den där Zlatan”, säger folk, men det är ju inte det. Zlatan är nu ingenting. Ska man intervjua Zlatan är det bara att ställa sig där med en kamera, och så filmar man: ”Zlatan är Zlatan”.

Om jag, extremt hypotetiskt, skulle få intervjua Zlatan, så skulle jag ha ett stort problem. Nämligen att jag så gärna skulle vilja att han skulle tycka att just jag ställde frågor han var intresserad av, och var ett så coolt, smart, roligt undantag från alla idiotjournalister att han alltid skulle vilja bli intervjuad av mig. Jag skulle vara sjukt nervös. Kanske helt olämplig att intervjua honom just därför. Kanske skulle jag lyckas skita i vad han tyckte om mig, eller kanske skulle han spänna ögonen i mig med den där svartsvarta blicken, sådär som han gör när han stramar till ögonen fast de fortfarande är lika stora, och jag bara ”men, öh... alltså, om jag säger så här... eh...” och började bläddra i anteckningsblocket, och han bara ”vilken pajas”. Och han skulle ha rätt.

Jag skulle åtminstone ha nåt att fråga om. Massor, massor skulle jag kunna fråga Zlatan.

Den här killen har inget att fråga om. Varför ska Zlatan stanna kvar, när reportern inte har några frågor att ställa?