Diecimila voci

Jag har inte skrivit om Den Stora Matchen till er, fast den var i förrgår. Vad ska jag säga? Det var så fint att jag inte kan formulera det så bra, det vara bara fint. Jag var där! Jag vet att jag hade en bit röd konfetti i fickan på mina jeans förut men den är borta nu, har väl trillat ur och ligger nånstans längs mina vägar genom Rom. Så var det i förrgår på San Siro, att man inte borstade bort all den röda och gula konfettin som kom blåsande över en utan la en bit i fickan utan att tänka på det. Man ville ta med sig ögonblicket. Det var final i Coppa Italia och ingen brydde sig utom vi som vann, men vi brydde oss som romanisti bryr sig: mycket. Det var så tydligt på San Siro, läktarna som var halvtomma förutom bortasektionen, den var överfull. Som att nån hade hällt ner en bit av Romas Curva Sud i Milano, eller snarare tryckt in den på en mycket mindre yta. Alla de vanliga flaggorna och banderollerna var där, tiotusen eller så tifosi hade tagit sig ända från Rom och de hade varit fler om inte internetförsäljningen hade stoppats för att försvåra att romare köpte biljetter. Den mest rörande stunden var när Roma-hymnen började spelas efter att medaljerna var utdelade. Den kom helt plötsligt och oannonserat när ingen förväntade sig att höra den och man inte var förberedd på att den skulle trycka på alla nostalgiknapparna man har fått från gångerna man hört den. Jag har dem också, fast inte så många. Fortfarande i dag skriver de i tidningarna om att de spelade den. Tänk vi kunde se upp mot himlen över San Siro och konfettin i luften var gul och röd och ”Roma, Roma, Roma” ljöd.

I Rom var det firning över hela stan och på flygplatsen möttes spelarna av jag vet inte hur många människor, galet var det i alla fall. Max Tonetto filmade dem och satte ihop en liten videosnutt. Det sötaste är alltså att han inte bara filmat, utan det är han som har lagt in bilderna, med textrutor och övergångar och allt. Kanske ska han inte sluta på sitt dayjob, men sött är det.

”Ful stad, eller hur?” var det första jag själv möttes av när jag kom hem. Nej, Milano var inte fult men det var den lilla biten av Rom som var där som jag minns mest.