lördag, maj 26, 2007

Zlatan är

Vad vill man veta om Zlatan? Jag undrar verkligen om han menade att allt han sa i Libero-intervjun, om han nu sa det, var tänkt för offentligheten. Var det inte bara för så kort tid sen som när landslaget träffades senast som han sa nåt om att på hans nivå håller man saker inom gruppen? Faktiskt specifikt den saken, om Lagerbäck, som han pratar om med Libero. Samma princip borde gälla sånt som han säger om Inter enligt Libero, om förlorarinställningen och att ett stort lag inte släpper in sex mål. Corriere dello Sport intervjuade reportern som gjorde intervjun, han sa att Moggi var ”i storslagen form, svarade på alla frågorna innan Zlatan och ville hela tiden säga sitt”. Det säger väl ganska mycket om hur intervjun gick till. Ändå tror jag att Zlatan har ungefär den synen på verkligheten som uttrycks, och det är egentligen inte konstigt eller överraskande. Om man lyssnat på Zlatan det senaste året så har han flera gånger uttryckt beundran för Moggi och bestämt hållit fast vid sina Juvetitlar. Han är verkligen inte ensam om sin uppfattning. Det konstiga är ju att han samtidigt som han uttrycker den är interspelare.

Jag minns att jag innan VM när Zlatan började intervjuas av svenska journalister väntade på att nån skulle fråga honom om Moggi och Juventus, men ingen gjorde det. Det finns väl inget större intresse för allt det där i Sverige antar jag, förän det blir en Zlatanskandal av det som nu. Men ändå. Den där killen som började bläddra i sitt block till exempel, som hade slut på frågor redan första gången han intervjuade Zlatan, tyckte han inte det var alls intressant att en svensk, som han nu hade framför sig, hade befunnit sig mitt i den här ofattbara skandalen, bakom kulisserna? Att han hade umgåtts med huvudpersonerna, varit en bricka i deras spel, sett allt inifrån? Tydligen inte. Jag fattar att svenskar inte bryr sig om Moggi eller italiensk fotboll.

Jag tänker att de inte bryr sig om Zlatan heller. Det är nån slags vedertagen sanning att vi svenskar är så himla intresserade av Zlatan, men i själva verket är vi väl bara intresserade av oss själva? Zätat får till exempel journalister att ägna oändliga spaltmetrar åt att berätta om sig själva, om ”Zlatan och medierna”, eftersom han ifrågasätter vilka de är, hur bra de egentligen är, omöjliggör deras vanliga arbetsmetoder. Han provocerar folk eftersom han fungerar som en spegel. Vi vill så gärna vara som han, och ändå inte, eller så vet vi inte riktigt. Sverige blir bättre med Zlatan eller sämre, i vilket fall handlar det om oss, det är oss själva vi ältar, inte Zlatan. Och så säger vi att ”Zlatan är Zlatan”, medan vi tänker på oss själva.

Jag tror jag själv haft svårast att dras med att Zlatan spelade i Juventus och att han efter det varit så lojal mot den gamla vitsvarta ledningen. Det är ju också därför, för att det provocerar mig själv, som jag ville höra Zlatan berätta om det. Jag har en romersk läsare som hävdar att Zlatan skulle passa perfekt i Roma, att han inte får den bekräftelse från fansen och den passionerade omgivningen i Milano, som finns här i Rom. Det är sant att det är en del av Zlatan att han spelar för publiken, han älskar Meazza-stadion och den italienska fotbollsbesattheten. Men en annan grej med honom, och det är kanske också italienskt, är att han lever för segrarna, statusen, titlarna, platsen i löneligan. På det viset passade han perfekt in i Juventus. Vinsten framför allt. Jag kan inte sympatisera med den inställningen, men jag kan ju fascineras av den och tycka det är härligt att Zlatan är sådär, så länge han spelar i ett annat lag än mitt.

Här i Italien hände en större skandal än Zlatans Moggimöte redan när Milan firade sitt Champion-guld från en buss på Milanos gator i torsdags, och spelaren Ambrosini höll upp en banderoll illustrerad med en överkryssad italiensk sköld och orden ”LO SCUDETTO METTILO NEL CULO”. Jag behöver kanske inte översätta. Det går fort att bli förlåten i Italien, men om man är Zlatanfan eller Interfan kommer nog den där bilden på Moggi som håller Maximilian sitta kvar som en ond törn. Inte heller interfansen fick spegla sig i Ibra utan nåt i vägen, som stör.

Kanske kan nån nu hålla en historielektion med Zlatan, så han får verkligheten lite klarare för sig? Kanske kan han lyssna på sin idol Ronaldo, som jag två gånger den senaste tiden hört säga att det var bra att skandalen kom för ett år sen, att fotbollen måste vara ren och utan fusk och att, ja, visst märkte man förut när man spelade att nåt var fel. Ronaldo spelade i Inter då. Tänk den dan man får höra Alessandro del Piero berätta vad han märkte. Det kommer aldrig hända.

4 kommentarer:

Jesper sa...

Malena, jag tror helt enkelt att Zlatan har lite för lätt att gilla maffiaidealet, se upp till de hänsynslöse alfahannen som gör vad som behövs för att vinna. Varför, ja det har såklart med hans bakgrund att göra på nåt sätt, men om det har att göra med hans farsa eller hela hans kulturella bakgrund det vågar jag inte uttala mig om.

Malena sa...

Ja. Det är lättare att acceptera när han döper sin hund till Hoffa än när han allierar sig med riktiga maffiamän som Moggi. Vem vet vad det beror på. Åtminstone kan man konstatera att de personer han verkar känna mest förtroende för i livet är pappan, Mino Raiola och Luciano Moggi.

Jesper sa...

Ja, vilken fantastisk trio! Det är nästan så att de kunde köra ett Expedition Robinson bara med de tre! Man förstår att stackars Lagerbäck måste komma till korta...

Malena sa...

Ja, herregud. Lagerbäck hade inte klarat sig länge som deltagare på den expeditionen.

Skicka en kommentar