Il capitano di tutti

Man blir så glad av Francesco Totti! Gazzetta dello Sport har från och med idag en väldigt söt frågespalt med kaptenen varje onsdag där han svarar på läsarfrågor. Hela grejen lanseras högtidligen som något fött ur en gemensam önskan från Totti och hans fans, att närma honom läsarna, ”etablera en kontakt, ett utbyte av idéer”.

Man brukar säga att spelarna och fansen blir alltmer främmande för varandra i den moderna fotboll som vi är begåvade med. Men Totti hittar på nya grejor hela tiden just i kontakten med sin publik. Som boken han gav ut med de roliga historierna folk berättade om hans påstådda brist på intelligens. Kommer han på sånt själv eller har han en väldigt fantasifull rådgivare?

Totti lyckas på något sätt vara väldigt gammaldags på samma gång som han nästan på dokusåpavis lever sitt liv ganska mycket genom tv. Han gifte sig till exempel i tv, med en tv-kändis. Idoliseringen av fotbollsstjärnorna passar honom som få. Samtidigt pratar han i var och varannan intervju om att fotbollen inte är som förut. Så kommenterade han till exempel att Milan vänskapligt lånade ut Abbiati till Juve. Han säger att han inte skulle kunna spela för Juventus. Han deklarerar lika otidsenligt sin kärlek för Roma, ”att vinna med den här tröjan kan inte jämföras med någon annan seger”, frågar hur han som romare och romanista skulle kunna spela för någon annan klubb. Jaja, han får en massa pengar från Roma också, och skulle kanske inte sagt likadant när hans chans att gå till en bättre betalande klubb var större, kan man invända. Men han medger att han gärna spelat utomlands, samtidigt som valet av Rom och Roma var ett val för livet och av kärlek.

Jag tror på Totti. Häromdan sa han också att han ville fixa ett världsfotbollens Live8. ”Jag i Rom och Beckham i London.” Ingens storhetsvansinne är så charmigt som kapten Tottis.