Reklam: Mats Olsson
Efter femtioelva hyllningar till George Best som går ut på hur beundransvärt rockenroll det är att han söp bort sitt liv skriver äntligen Mats Olsson i frågan. Här.
söndag, november 27, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Hmm, Junivallen har blivit mycket sämre på sistone. Vad har hänt? Har det med Totti att göra eller är du bara upptagen med att smöra för Mats Olsson?
Kom igen nu.
/Tobias.
Ja, jag har ju redan påpekat Junivallens urspårning själv. Men du är ju inte så himla konstruktiv.
Ska jag tolka det som att det var bättre när jag smörade för Simon Bank?
Kvalitet framför kvantitet är en dygd. Bättre då att du smörar för dig själv i AB. För det är väl du?
Det är jag i Bladet.
Men jag tycker kvantitet är en dygd. Jag försöker att skriva lite mer med mottot kvantitet framför kvalitet på bloggen, som träning/experiment. Jag har kanske lyckats lite bättre med det den senaste tiden. Min idol Annette Kullenberg var bra på att skriva mycket, hon skrev ju typ varje dag i AB, ibland var hon helt obegriplig, ibland briljant. Jag är inte alls som hon, men jag försöker. Och jag talar om henne som om hon vore död, det är hon ju inte.
OK, jag gillar i alla fall din blogg och tycker också att dina alster i AB är bra.
Vad hände egentligen med Kullenberg? Hon åkte ut efter att ha skrivit något kontroversiellt, minns jag. Men vad var det egentligen? Och skriver hon i någon tidning nu?
Jag menar alltså inte att jag försöker skriva dåligt. Speciellt inte i Aftonbladet såkart, där försöker jag skriva jag så bra jag kan.
Kullenberg skrev nåt negativt om prinsessan Madeleine som de tog bort innan publicering och då blev hon förbannad och sen kunde de inte komma överens och hon slutade med villkor som reglerades i nåt avtal som hon sen tyckte att de bröt och så gick det till domstol där hon väl förlorade tror jag. hon var också upprörd för att hon inte fick skrva nån sista krönika och säga hej då till läsarna tror jag. Jag kan ha fel om detta, men nåt sånt var det.
Hon skrev en påhittad intervju med Strindberg nån gång på 70-talet tror jag det var, där han gjorde exakt så: han jobbade på nån Bonniertidning och blev arg för att de censurerade honom och sa upp sig. Antagligen gjorde han så i verkligheten också, men jag minns bara att hon frågade honom om det i den fingerade intervjun. Men Strindberg kröp till korset, det gjorde inte hon.
Jag vet inte vad hon gör nu, det borde man kolla upp. Om nån vet får de gärna tala om det. Jag hörde talas om att hon skulle skriva för nån restaurangfacktidskrift för ett tag sen, men jag vet inte om hon gjorde/gör det. Och så kom ju en bok om Lord Nelson för ett tag sen.
Hon har ju skrivit en bok om AB-grejen också.
Hon verkar ha nåt med svensk-spanska handelskammaren att göra. Om det är hon, men det kan det väl vara:
http://www.cchs.es/ficha.php?lang=se&where=ficha.php&id=322
Det är såna här saker som gör att man gillar Annette Kullenberg (förutom att hon skriver så bra alltså): på frågan tango eller rap:
– Rap. Jag gillar fransk rap. Den är inte så kommersialiserad.
http://aftonbladet.se/bokbanken/0009/16/annette.html
Fredrik Strage intervjuade henne en gång i Bibel och kallade henne sveriges bästa hiphopskribent eller nåt sånt.
Förresten så var hon helt säkert briljant hela tiden, bara att man var för dum för att fatta ibland.
Förresten igen: Kullenberg är ju också en idol som druckit lite för mycket, apropå George Best.
Det här är det senaste jag kan googla fram av henne, från i vintras:
http://www.republik.nu/k-kullenberg.html
Man kan gott säga att din blogg är alldeles skitbra. Men du verkar ha för lite tid att skriva. Skriv mera så jag har något att läsa (emellan korsorden :-)
Tack Peter och Carl för komplimangerna. Vad konstiga grejor jag skrivit i de här kommentarerna, jag menar alltså inte att jag är dålig. Och ännu mindre att Annette Kullenberg är det, hon är den bästa.
Och idag skriver Natalia Kazmierska också precis det jag menade om rockenroll och Best:
http://expressen.se/index.jsp?a=482139
Samtidigt som även Gazza hyllar Best på lämpligt/olämpligt sätt:
http://expressen.se/index.jsp?a=482938
Jag hittade en rolig grej om Annette Kullenberg igen, nån travmänniska skriver såhär, här:
"Den lysande kolumnisten Anette Kullenberg är i strid med sin gamla tidning Aftonbladet. Hon känner sig kränkt och har stämt tidningen för att chefredaktören ändrat några rader i en av hennes krönikör.
Det får mig att tänka på en presskonferens inför en fotbollslandskamp på den tiden då Tommy Svensson var förbundskapten. Frågorna var de vanliga; hur är formen, hur är det med Patriks fot, vem ska spela på topp ihop med Kenneth? Då skred Kullenberg in i handlingen, på sitt lite försynta sätt frågade hon Tommy Svensson varför han heter just Tommy.
Svensson blev röd ända upp i flinten innan han samlade sig och svarade: ”det får du fråga farsan om”."
Varför var hon på den presskonferensen? Skrev hon nåt om det?
Sorry för att jag inte skrivit så mycket här på junivallen senaste tiden, jag läser Kullenberg istället.
Förresten, det är lite fel i travmänniskans text: Hon stavar Annette med två n, om man ska kalla saker vid deras rätta namn blev hon censurerad (de ändrade och tog bort i texten utan att fråga henne) och hon stämde inte tidningen för censuren utan för att de brutit ett avtal om att total sekretess skulle råda om saken.
Jag måste nog forska lite i vad/om Kullenberg skrivit om sport för jag kan inte minnas att jag läst nåt.
Och Kennet stavar utan h.
En rättelse igen. Om någon fortfarande läser de här kommentarerna.
Strindberg blev inte censurerad. I Kullenbergs fiktiva intervju alltså, om detta har hänt i verkligheten har jag ej kollat upp.
Såhär skriver hon:
"- Jag minns när jag fick sparken från DN. Där hade jag slavat dygnet runt för en struntsumma. En söndag kom redaktör Wall, tidningens grundare, in och började peta i mitt manus. Mitt manus!
- Så gör väl alla redaktörer?
- Jag blev förbannad, slängde pennan och rusade därifrån.
- Ni var stolt.
- Nej! Och det är det som är poängen. Jag hade inte råd att vara stolt. Vem var det som efter bara några månader skrev till Wall och bönade om att få börja arbeta igen: "Herr Redaktör! (skrev jag) Haf den bamhärtigheten att hedra mig med ett svar! Låt mig få veta om det ännu finnes plats för en lättare uppsats, ett resebref eller en följetong! Man får icke vara styf i nacken när man begagnar papperskragar och tar munnen lagom full när man är hungrig!"
O, alla dessa tiggarbev!
- Gråt inte, snälla herr Strindberg."
Detta kan man läsa i "Kvinnohatare - jag?" ur Kvinnohatare - jag? Och andra sensationella reportage, av Annette Kullenberg från 1978. Vilket man bör göra. Den finns skamligt nog i magasinet på Stadsbiblioteket i Sthlm. Dvs inte just nu för nu har jag lånat den för andra gången på ett par år.
Skicka en kommentar