Vem ska va president

Roma möter Juve den här veckan och i romanisti vältrar sig i självgodhet. Totti satte traditionsenligt igång alltihopa i måndags genom att kritisera Bettega, Capello och Emerson. Fyra dagar av ställningstaganden senare vill supportrarnas dagstidning Il Romanista ha ”Totti for president”. Han vet vad han ska säga för att bli populär, Francesco. Jag tycker till exempel mycket om hans syrliga svar på frågan ”Känner du Moggi? Gillar du honom?”

Han är en känd personlighet i fotbollsvärlden.

När nästan alla andra fotbollsspelare anstränger sig för att säga så lite som möjligt verkar Totti ha motsatt strategi, och det älskar vi honom för.

Inget annat lag kontrasterar romasupportrarnas självbild som Juventus. Häromveckan lanserades idén att spelarna istället för den obefintliga sponsorsloggan på tröjorna skulle ha ett budskap mot doping på magen. Självklart skulle tröjorna premiäranvändas i matchen mot de svartvita.

Vi står för allt som är gott: sportslighet, passion, medmänsklighet, vilja. De står för det motsatta: fusk, korruption, kylighet, pengar. Moggi och Bettega tycker att Totti ska hålla tyst tills matchen är spelad, i övrigt vill ingen från Juventus svara på Tottis förolämpningar. Det förstärker bara bilden. De är ju såna. Vi säger vad vi tycker oavsett konsekvenserna, de är tysta och professionella.

Lilian Thuram blev intervjuad i La Gazzetta dello Sport häromdan och sa i typisk Juve-stil att Juventusspelarna bara koncentrerar sig på det som händer på planen, polemiken rör dem inte. Han vill bara säga att han hoppas reglerna kommer att respekteras under matchen på Olimpico. ”Hah, reglerna”, reagerar genast den indignerade romanistan, ”som om Juventus följer reglerna, de blir ju särbehandlade av domarna och förbundet hela tiden!”

Sen pratar Thuram om kravallerna i Paris och om den globala terrorismen.

Det är viktigt också för en fotbollsspelare att ta ställning i aktuella frågor, men innan man talar måste man tänka efter. Sporten kan och måste säga sitt, det är viktigt att barnen får positiva budskap från sina idoler, även om platsen för att utbilda barnen måste vara i skolan. Det finns ett klimat av rädsla i världen idag, i varje samhälle finns för många klyftor och behovet av säkerhet ökar bara folks rädsla. Jag vet inte om det som har hänt i Frankrike skulle kunna hända i Italien, mycket beror på hur de italienska politikerna behandlar frågan. Om de barn som föds av invandrare i det här landet känner sig fullt integrerade så kommer det inte att bli några problem.

Sånt går oss bara förbi.