Riyadh igen

Det här är ju en rolig utveckling. Nu får kvinnor komma in på arenan. Trots att Svenska Fotbollförbundet inte hade något emot att respektera saudiska sedvänjor och spela matchen ändå. Minns Mats Engqvist:

Jag tror inte att det är ett område man ger sig in på... försöker ändra på den delen av samhället här. Den ”powern” har vi inte.

Och fortfarande säger Lars-Åke Lagrell:

Samtidigt måste jag medge att vår möjlighet till påtryckning inte är så himla bra.

Nej, det är klart att möjligheten till påtryckning inte är så himla bra om man inte försöker trycka på. Tänk om SvFF hade sagt direkt: Det här ställer vi inte upp på! De hade bevisligen kunnat påverka, och framstått i en betydligt bättre dager än nu.

Det mest typiska i den här historien är att idrottsförbundsfolket verkar tänka att så länge man säger vad man tycker så spelar det ingen roll vad man gör. ”Jag är talesman för förbundet, och om du frågar mig om vi tar ställning mot det här sättet att utestänga kvinnor så är svaret ja, det gör vi. Vi arbetar mycket hårt för damfotboll och flickfotboll, det är självklart för oss”, säger Lagrell till exempel. Jaha, men de tar ju inte ställning mot sättet att utestänga kvinnor. De bara säger att de gör det. Att säga det är inte samma sak som att ta ställning alltid.

Uppdatering 23.08: Den som tryckt på är tydligen Christer Nilsson, minister på svenska ambassaden. På uppmaning av SvFF. Efter att debatten blivit så stor. Som sagt: det gick att påverka. Och som sagt igen: alla uttalanden om att respektera sedvänjor verkar ännu märkligare då.

Uppdatering torsdag 15.49: Vad luriga de är, de där diplomaterna och fotbollsförbundarna! Den här bloggposten får väl stå kvar som ett historiskt dokument över den allmänna förvirringen i Sverige vecka tre år 2006.