tisdag, mars 03, 2009

Intellektuell prostitution

Är det inte totalt fascinerande att observera José Mourinho befinna sig i en miljö där inte bara de flesta spelar samma spel som han, men som är, som bygger på själva hans sätt att manipulera och spela teater för att främja sina egna syften. Han borde trivas som fisken i vattnet. Men det gör han inte.

Jag tror det var i pausen på nån match på Canal plus som jag såg Mourinho prata om – ungefär såhär minns jag att han sa – att han själv kommer från samma kultur som den italienska, där man gör allt för att vinna och trixar och manipulerar, men att han tycker bättre om hur det är i England där folk säger som det är och går vidare.

Jag tror han är uppriktig när han säger det, men, brukade han inte själv utnyttja sitt kulturarv av opinionsmanipulering till fullo när han var i England?

I Italien blir han själv utsatt för samma trick gång på gång, eftersom han representerar den klubb som vinner mest och som får ta emot folkets vrede.

Förra gången det var som mest snack om att Inter fick hjälp av domarna, såg Mourinho snabbt till att bli uppvisad på läktaren i nästa match, och göra sig till offer för och motståndare till domarna. Det var smart, men det funkade inte.

Nu har han fått nog. Hans italienska verkar till och med ha degenererat så rasande är han i sin tio minuter långa fantastiska och förvirrade monolog på dagens presskonferens. Sen i söndags kväll har Balotellis straff ältats, ältats, ältats, men ingen hinner ställa nån fråga om det innan Mourinho själv inbjuder till en ”medeltida” presskonferens, vad nu det betyder.

Jag föredrar att göra en presskonferens i medeltida stil för jag har förstått att jag ligger för långt fram, är för duktig, och måste vända tillbaka.
Snart kommer hela harangen, (video) om hur han inte tycker om ”intellektuell prostitution” utan intellektuell hederlighet, och hur de senaste dagarna ett fantastiskt arbete av intellektuell manipulation satts i verket. 

Mourinho har såklart rätt när han säger att det pågår intellektuell manipulation, från alla möjliga olika håll. Men jag måste medge det är svårt att förstå om han är ironisk när han menar att kampanjen mot Inter är nån slags konspiration för att lägga dimridåer över den hjälp av domarna som Roma och framförallt Juventus får. Enligt Mourinho har ett antal lag förlorat poäng på grund av domarmisstag till Juventus fördel, och Udinese och Torino som ska möta Roma och Juve i nästa match kunde lika gärna skicka primaveralaget eller inte ställa upp alls.

Säkert är i alla fall att han sysslar med intellektuell manipulation.

Jag vet inte om Juve eller Milan eller Inter får hjälp av domarna, men jag är ganska säker på att Inter är de som får klä skott för de eventuella oegentligheterna – inte på grund av någon komplott från Juves sida eller för att Inter inte har nåt inflytande över medierna för det har de – utan för att de är de som vinner mest.

Mycket rolig är ju också Mourinhos attack på Spalletti för att han är med i teve hela tiden.

Juventus har redan utfärdat en kommuniké där de uppmanar Inter att ta avstånd från Mourinhos utspel. Inter svarar med en egen kommuniké där de säger att Mourinhos stil uppskattas mycket av klubbledningen.

Allt det här är ju lika underhållande som fel som uttröttande, samtidigt. Så, man kan ju också påminna sig om att till exempel Aurelio De Laurentiis också kritiserade anklagelsekulturen häromveckan, men utan att samtidigt själv anklaga någon annan för att fuska. Eller att en tränare som Cesare Prandelli också får plats i den italienska kulturen. Det är lätt att förstå José Mourinho när han vantrivs i det italienska klimatet, men i jämförelse med Violas tränare kanske man börjar undra om det verkligen är kosmopoliten Mourinho som är så fruktansvärt avancerad och utvecklad. De som äger Prandellis klubb är visserligen inte världens hederligaste, men de vet att uppskatta honom i en period då det går tungt. Och de har gjort en, på riktigt menar jag det, fin film för att hedra honom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar