Matchdag

Två män ensamma mitt på planen, Totti och Lippi, medan truppen avslutar kvadraten. De samtalar tätt i åtta minuter, framförallt tränaren talar, med ryggen mot tevekamerorna och händer som rör sig oavbrutet. Han verkar ge taktiska instruktioner, visar rörelser. Nu till höger, nu till vänster. Du måste spela enklare, är betydelsen. Spelaren tar in lektionen nästan utan ett knyst. Han avbryter Lippi ett par gånger, koncentrerade, samlade inlägg. Han rör vid snodden i shortsen, en gång blir minspelet förståeligt. ”Varför just jag?” De skiljs med en gest av samförstånd. Totti springer mot matchövningen, Lippi återtar ledningen över träningen, och lämnar kvar en obesvarad fråga. Varför vaddå?

Detta drama har Italien diskuterat i några dar nu. Jag älskar den storslagna italienska sportprosan, men jag tror kanske att Lippi och Totti pratar med varandra även när de inte står framför tevekameror, och jag tror att Totti frågade varför han blev utbytt, inte varför – ja, La Stampa vill ställa den stora frågan. Varför just Totti? Varför ska just han leda Italien genom den skärseld som är världsmästerskapen i fotboll.

För nu är vi tillbaka på noll igen. Eller, noll minus Daniele De Rossi.

Jag skrev visst häromdan att det var lätt att vara romanista. Fast jag vet, det är aldrig lätt mer än ett par dar eller så.

Daniele är så mycket romanistisk spelare man kan bli om man inte heter Francesco Totti. Han växte upp i Ostia, har spelat i Roma sen han var barn, hans pappa är ungdomstränare i klubben och Danielino vill bli som Francesco. Ta över kaptensbindeln, spela i Roma alltid. Nu är han helt förstörd. Och Totti säger ”jag vet vad man känner när man gör ett sånt här misstag.”

Det skulle vara ett gulrött Azzurri med Han-som-erkände-hands De Rossi. Men det blev ett inte-längre-gulrött Azzurri med Han-som-skämde-ut-Italien-precis-som-sin-kapten De Rossi.

Fast riktigt så enkelt är det inte heller, för den där kaptenen är kvar. Och det verkar som att Lippi kommer fortsätta satsa på Totti. Antingen som trequartista eller punta.

Varför? Frågar Turintidningen La Stampa och svarar att det inte finns något alternativ. Det finns ingen annan ledare i truppen än Totti, som aldrig riktigt varit ledare i landslaget, och som inte har återhämtat sig helt från skadan ännu. Achille Del Piero är mystiskt ur form, och Andrea Pirlo saknar karisman. En annan nordtidning, Tuttosport, har en anti-Totti-kampanj. De förelsår ett 4-4-2 med Buffon, Oddo, Nesta, Cannavaro, Grosso, Camoranesi, Gattuso, Pirlo, Zambrotta, Gilardino och Toni.

Gli Azzurris identitet, och framtid i turneringen, hänger i luften nu. Första matchen lovade vilja och vacker fotboll. I och för sig regisserades spelet av Pirlo, men Totti var åtminstone inte dålig när han väl fick bollen. I den andra tappade de humöret, spelade dåligt, fick en spelare utvisad, Totti hann aldrig varken misslyckas eller lyckas. Han var inte med. La Gazzetta berättar att tyska tidningar beskriver Italien som elakt. I morgon kan de vinna gruppen, eller åka ur hela VM.

Det skulle vara Lippis nya offensiva Italien som visade sig i VM, med Totti som ledare och symbol. Fortfarande vet ingen om det kommer funka. Vi har en plusmatch och en minusmatch. Cannavaro menar att de måste spela mer italienskt. Det vill säga mer cyniskt och bestämt och med mindre underhållning.

Italien kan också komma tvåa i gruppen, och därmed få möta Brasilien i åttondelsfinalen. Jag hade i och för sig älskat om Italien slog ut Brasilien i åttondelen. De grönblågula börjar bli lika outhärdliga som Carolina Klüft.

Och oavsett vad Italien är – gammalt, cyniskt, korrupt och fuskande, eller ”viljefullt”, som Lippi (i fri översättning) kallar det, och offensivt, med eller utan Totti – så är det ett lag med, ja, dramatik.

Allt bestäms idag. Matchen börjar klockan 16.00. Och som vanligt kommer Calciopoli in och stör. Borrelli är klar med sin utredning av klubbarna nu. Den sportsliga domen över Juve, Milan, Lazio och Fiorentina kommer komma runt den nionde juli. De väljer så bra datum. I dag efter att börsen stänger i Milano, jag antar att det är ungefär när matchen slutar, ska fotbollsförbundet lämna över fallen till åklagaren.