La società della gioventù
En sjuttonårig före detta laziale, Federico Macheda, gör alltså ett superduperviktigt, vackert och strongt mål för Manchester United idag. I somras köpte United en annan romare, då 16-årige Davide Petrucci, från Roma, en spelare som sägs vara det bästa som kommit från ungdomssektionen sen Francesco Totti. Roma kunde inte behålla honom eftersom det enligt italiensk lag inte går att erbjuda minderåriga ett bättre kontrakt än vad klubben redan gjort. Samma sommar snuvade Roma United på 22-årige Ménez, en spelare som väl varit för mycket skadad för att man ska kunna bedöma honom rättvist, men som hur som helst kostade betydligt mer än vad egna produkter gör.
Davide Petrucci skulle prövats i A-laget i år. Francesco Totti, 16 år senare fortfarande Romas hjärta fast med lite mer skägg, debuterade som 16-åring.
José Mourinho har tydligen sagt att han vill att Inter ska bli mer italienskt och att klubben ska satsa mer på egna, unga spelare, något som verkar ha passerat som en slags helt ny och revolutionerande tanke från Mister Mourinho. I själva verket är han ju verkligen sist. Eller, Inter är sist. Till och med Galliani sa i en intervju för några veckor sen att Milan (mais oui, det samma glamourpensionärs-Milan), måste som alla andra satsa på unga, egna produkter nu när det är kris och ingen kommer ha pengar att spendera på marknaden framöver. (Senare fick han precisera att ”Milan är inte fattigt”, när Gattuso hade tagit honom på orden och lite överambitiöst sagt sig vara beredd att sänka sin lön för attt hjälpa klubben.)
I själva verket har ju de klubbar som drabbades av il calcios nära-kollaps för några år sen – och Juventus, som drabbades av Calciopoli – länge tvingats bli mer ekonomiska, satsa på ungdomsuppfostran och smarta sportchefer. ”Puntare sui giovani” är ett välbekant mantra vid det här laget. Undantaget Milan och framförallt Inter, som istället lever ur president Morattis bottenlösa fickor.
På det viset tänkte jag inför Champions League-åttondelarna mellan de engelska och italienska lagen att det vore, speciellt med krisen och allt, faktiskt sunt om två lag som Roma och Juventus gick vidare istället för de engelska monstren, att Italien kanske framöver kommer ha en slags fördel här, i och med att många klubbar redan anpassat sig till en mer ekonomiskt kärv verklighet, som kanske nu kommer drabba även britterna, åtminstone i någon mån. Men jag kanske tänkte fel? Satsar de italienska lagen verkligen på ungdomar som de säger att de vill eller lånar de ut dem till Siena för att utvecklas så fort de gjort ett par halvmisslyckade inhopp? Är England före även här? Eller är de efter, eftersom de måste köpa upp en massa romare innan de får fram engelska talanger?
Roma, i sin tur, har nu flera rumäner i ungdomsleden.
8 kommentarer:
Det finns förvisso en del väldigt bra unga spelare i Italien nu (Motta, Santon...er...Giovinco?), men dessa känns tyvärr snarare som undantag än bevis för en bredare trend. Crescenzi debuterade ju på Marassi, och veckan efter mötte man Juve hemma, och halva försnacket handlade om Baby Roma, som hade sex primaveraspelare på bänken pga en abnormt hög frånvaro på ordinarie spelare. Men trots detta, och en 4-1 förlust, fick ingen starta. Trots att Brighi var den enda 'vuxna' mittfältaren i startelvan, trots att Tonetto tvingades spelade långt avancerad högerytter.
Och må så vara att United fiskar i romerska vatten för att hitta morgondagens stjärnor, men de låter dem åtminstone spela. Att Petrucci någonsin fått en chans motsvarande den Macheda fick idag för ett långt mer framgångsrikt lag som United skulle jag vara beredd att satsa mycket pengar på att utesluta som möjlighet. Och det är såklart mycket tråkigt.
Problemet verkar vara steget till A-laget.
Spalletti sa något för ett tag sen om att det är svårt med publiken i Italien, man kan göra en dålig match och sen är man körd hos publiken. Men som tränare/klubb är man ju väldigt svag om man låter publiken diktera såna saker. Ferguson ger istället 17-åringar ett sånt här stort förtroende i ett så avgörande läge - och de verkar bli stärkta av det.
En smula ironiskt med Spalletti eftersom hans "ciclo" i Roma startade med ett Baby-Roma. Så vitt jag minns fanns Stefano Okaka med i faggorna redan då, men fortfarande har han inte slagit igenom i A-laget. De verkar ju tro han är tillräckligt bra eftersom jag har för mig att de nyss förlängde hans kontrakt, men sen lånar de ut honom efter att han fått spela ett par matcher eller så med Roma.
Lär absolut ligga något i en speciell sorts italiensk atmosfär, för även om Spalletti är långt ifrån perfekt vad gälla unga spelare finns det inte heller någon kollega till honom i A som är mycket mer sugen på att testa unga.
Detta är iofs en rätt gammal tradition i Italien, att inte (för snabbt) slänga in spelarna i a-lagsfotbollen. Totti, Nesta...Cassano också visserligen, men honom undantagen är dessa två sorgligt nog de sista två supertalangerna som fick börja spela vid 16-17, eller? Det säger tyvärr mycket att två av de spelare jag nämnde som talanger idag i min förra kommentar är 22 år gamla, men ändå anses vara unga talanger (inte direkt sakfel, men det känns inte superfärskt om man jämför med en mer internationell standard).
Och Okaka, ja. Är själv inte helt övertygad om hans storhet, men ponera att han verkligen besitter den potential vissa vill tillskriva honom. Vad behöver han göra för att spela, på allvar få spela, för Roma? Inte bara figurera i kortare inhopp, utan som en man kan lita på om Mirko skulle må bättre av att vila en vecka. Nu vill jag inte att detta ska framstå som kritik mot Mister, ty jag vet att han är oändligt mer insatt än mig i samtliga sina spelare, och samtidigt betydligt mer intelligent. Men finns det samtidigt en acceptans för att man inte luftar unga spelare är det kanske inte märkligt att man föredrar säkrare kort, även när de dras med småskador (se: Totti, Mirko).
Lite futtigt att diskutera detta idag i skuggan av väldigt, betydligt allvarligare tragedier, men i alla fall.
Jag vet inte om Okaka kommer bli så bra som man önskar, min poäng var väl just att de å ena sidan verkar tro på honom eftersom de förlänger kontraktet, och å andra sidan lånar ut honom direkt. Men detta kan ju vara exakt vad Okaka behöver och han kommer bli fantastisk, vem vet.
Jag tror inte heller Spalletti utmärker sig, och det finns ju en vilja i Roma att satsa på de unga. Och om inte annat en ekonomiskt tvingande situation. Tillika en tradition av tongivande spelare som kommer från de egna leden.
Men trots den här medvetenheten, inte bara i Roma, så, antingen finns det inte tillräckligt bra talanger i rätt ålder, eller så är man kanske fast i ett speciellt mönster om hur de ska hanteras.
Däremot finns det väldigt mycket tålamod i Italien med spelare som en gång varit stora. (Och jag behöver väl inte ens påpeka att jag då inte pratar om Francesco Totti...)
Diskussionen känns verkligen obetydlig just nu. Men om inte annat så för att skingra tankarna: när Petrucci flyttade i somras minns jag att det pratades en del i media om att nu skulle det minsann tvunget bli regeländringar för att hindra att England tar fler talanger. Har inte hört något sedan dess om något sådant initiativ, vilket inte på något vis förvånar.
Nä, jag har inte heller hört nåt sånt. Spontant utan att veta exakt hur lagen ser ut kanske den känns sympatisk också, i ett större perspektiv är det kanske sunt att man inte kan skriva vilka kontrakt som helst med hur unga spelare som helst. Men det är svårt att stå emot en global marknad.
Machedas pappa jobbade tydligen tre jobb och hade ändå svårt att få pengarna att räcka månaden ut när United ringde. Maktförhållanden återspeglas ju här: europeiska klubbar köper småkillar från Brasilien och Afrika, Roma köper rumäner. Jag vet inte om det bara är lagens fel eller om det kommer bli svårt för Italien att behålla sina talanger eftersom pengarna inte finns.
Jag har räknat på andelen egna produkter som släpps fram i klubbarna och det är faktiskt skrämmande läsning. I Italien är 7% av alla spelare i A-trupperna fostrade i egna led, vilket kan jämföras med 8% i England och hela 18% i Spanien.
Eftersom Italien ligger mig varmast om hjärtat kan jag även flika in med att Atalanta ligger i täten med 24%, tätt följt av Reggina och Genoa på 19 respektive 14 procent. Sen blir det givetvis lite missvisande beroende på varierande truppstorlekar, men faktum kvarstår att egenfostrade spelare får för lite speltid.
Det är givetvis många faktorer som måste vägas in i siffrorna, det handlar om ekonomiska resurser, upptagningsområde, utvecklingsmöjligheter och infrastruktur i övrigt. Men summan av kardemumman blir att spelare måste få speltid för att utvecklas. Där släpar de två största ligorna något ...
Hm. Jag antar att England ändå har en betydligt högre grad utlänningar. De italienska lagen byter väl spelare med varandra väldigt mycket.
Nu vet jag inte hur många slutsatser man kan dra av Machedas mål, men det finns kanske också något i att han fick komma in i ett så avgörande läge. I Italien har jag känslan av att man ofta låter ungdomar komma in när matchen redan är avgjord.
Skicka en kommentar