Presidente

Jag tyckte det var väldigt tråkigt hur svaga Livorno verkar vara i år, när jag såg dem i premiären mot Juventus. De såg ut som ett lag som kommer åka ur. Men den numera två gånger förlorade sonen Cristiano Lucarelli har inte övergvit sin älskade stad, fast den inte älskar honom tillbaka lika mycket. Nej, han har startat en tidning! En dagstidning. Corriere di Livorno heter den, den startade den 9 september. Här är hemsidan. La Stampa var på redaktionen och gjorde reportage, artikeln är så rolig så jag översätter en bit:

Presidenten, alltså Lucarelli, ringer från två till fyra gånger om dan. Han vill veta allt. Ett av hans samtal kommer klockan fyra, han blir oroad när han får reda på att 5 000 och inte 6 500 kopior såldes andra dagen. Sen frågar han vad som är dagens toppstory. Liuzzi (chefredaktören) svarar entusiastiskt: ”Den prostituerade i porten bredvid. Vi skickade en reporter till ett bostadsområde med dåligt rykte och sa till honom att låtsas vara kund efter att ha läst call-girl-annonserna i tidningarna. Idén är att intervjua grannar, de som organiserar det.” Just i det ögonblicket kommer den utsände tillbaka till redaktionen. Med tomma händer. ”Ingen pratar, alla skäms.” ”Prova igen”, uppmuntrar Liuzzi honom. Lucarelli, från andra sidan luren, lyssnar i tystnad.

Vad har fått er att göra det? ”Passionen. Lucarelli kände sig övergiven av stan, och som en reaktion bestämde han sig för att bidra till något som gör historia i Livorno. Han är en ovanlig fotbollsspelare: andra hade öppnat en restaurang, han grundade en tidning. De enda städerna i Italien med bara en lokaltidning var Bolzano, Trieste och Livorno. Rimini har till och med fyra. Vi fyller ett tomrum.”

Alltså, Cristiano Lucarelli. Hans agent diskuterar ganska mycket i boken han skrivit om honom hur mycket bättre fotbollsspelare han hade kunnat bli om han inte var som han var och nöjde sig med annat än det fotbollsmässigt bästa. Men hur mycket tråkigare världen vore då.