Jag var och såg Annette Kullenberg hålla föredrag om överklassen på Folkets Hus i Lund igår. Fantastiskt roligt. Okej hon är pensionär, men nånting är väldigt fel i det här landet när en av våra bästa stilister och mest framstående journalister de senaste decennierna inte har en fet, återkommande kolumn i någon av de största tidningarna. I någon tidning. Hon vill kanske inte det, jag vet inte. Hon verkade glad i alla fall. Hon var somrigt klädd helt i rosa och berättade att tjejen från Socialdemokratiska studentförbundet som arrangerade tillställningen hämtat henne på hotellet och det visade sig att de skulle gå till Folkets Hus i regnvädret: ”det var sju kilometer!” Hon läste ur Adelskalendern (barn som är adopterade fick under en tid komma in i den, det får de inte längre) och Svensk damtidning. Hon frågade varför Victoria inte förlovat sig med sin pojkvän än fast de varit tillsammans i fem år, hon menade att Kungen aldrig kommer tillåta att de gifter sig, det skulle underminera monarkin. Så unket tänker de i överklassen: det gäller att hålla distansen, inte späda ut det blåa blodet. Hon menar att vi i vår tid lever i en ny sorts barock. Lyxen och överflödet som vissa kan unna sig, och samtidigt rädslan för döden. Hon (eh, liksom Francesco Totti) pratade om den nya journalistiken, skvallret, att folk bryr sig så mycket om skvaller nuförtiden. Vad är det för värderingar som tidningarna förmedlar egentligen? Allt det här har antagligen nånting att göra med det förra inlägget jag skrev här under.