Replik nej tack
Egentligen ville jag bara posta den här intervjun med Francesco Totti från Contro Campo igår, efter matchen då Roma vann över Inter. För den är så fin. Han är fin. Men man förstår väl inte så mycket av den om man inte kan språket, förutom hur lugn vår blyge Checco är, till skillnad från gaphalsarna i Contro Campo-studion.
Jag hittade till Marcus Birros fotbollsblogg och läser att han ”kommer alltid försvara allting Totti gör”. Åh, men titta på Totti, hur uttråkad han är när Giampiero Mughini, mannen med det vita håret, pratar om hur kaptenen aldrig lyckats internationellt. Exakt så ointresserad som Totti ser ut, exakt så tröttsamma är både attackerna på och försvaret av honom, att diskutera den här gamla, gamla frågan: varför folk inte tycker om honom. ”Vill du replikera?” frågar programledaren. ”Nej, jag har inget att säga”, svarar Francesco.
Nåt säger han ju i och för sig. Mughini gav sig på honom redan förra veckan, och Totti undrar skämtsamt om han känner till Monteverde och Trastevere (stadsdelar i Rom). Ja, det gör Mughini. ”Men varför har den här store mästaren aldrig vunnit på den internationella arenan?” envisas han med att fråga. ”För att jag inte spelar i Juve!”, skojar Totti.
Att han svarar så säger kanske mer om att han tänker som en romanista och hur viktig hans identitet som gulröd är för honom, än att det ligger nåt i att just Juventus skulle ha gjort honom till en odiskutabel, internationell stjärna. För även om jag ändå tycker att han är en respekterad fotbollsspelare utomlands, så visst är det väl så att han aldrig riktigt slagit igenom utanför Italien, och att han är ständigt ifrågasatt i Italien.
Francesco Totti är väldigt oglobal av sig. Det är fint, tycker jag. Jag tänker att det finns en motsats här, att det inte går att vara så lokalt förankrad på det sätt Francesco Totti är, och samtidigt så universellt omtyckt och förstådd som till exempel Ronaldinho. Hur mycket Totti än drömt om att få den där Guldbollen eller internationella stjärnstatusen, så har han ändå till slut bestämt sig för att det finns saker som betyder mer än den globala statushierarkin: att det största är att vinna VM, det största är att spela i Real Madrid. Då är det väl också logiskt att han inte får nån särskilt framstående plats på den statusskalan. Samtidigt är det kanske just Tottis val av Roma framför allt som var och en som håller på ett fotbollslag borde kunna förstå. Men varför måste de gilla hur Totti är? Själv tycker jag om Francesco mer än jag kan säga, mer än någon annan fotbollsspelare, men jag känner mindre behov än nånsin att försvara honom.
Jag hittade till Marcus Birros fotbollsblogg och läser att han ”kommer alltid försvara allting Totti gör”. Åh, men titta på Totti, hur uttråkad han är när Giampiero Mughini, mannen med det vita håret, pratar om hur kaptenen aldrig lyckats internationellt. Exakt så ointresserad som Totti ser ut, exakt så tröttsamma är både attackerna på och försvaret av honom, att diskutera den här gamla, gamla frågan: varför folk inte tycker om honom. ”Vill du replikera?” frågar programledaren. ”Nej, jag har inget att säga”, svarar Francesco.
Nåt säger han ju i och för sig. Mughini gav sig på honom redan förra veckan, och Totti undrar skämtsamt om han känner till Monteverde och Trastevere (stadsdelar i Rom). Ja, det gör Mughini. ”Men varför har den här store mästaren aldrig vunnit på den internationella arenan?” envisas han med att fråga. ”För att jag inte spelar i Juve!”, skojar Totti.
Att han svarar så säger kanske mer om att han tänker som en romanista och hur viktig hans identitet som gulröd är för honom, än att det ligger nåt i att just Juventus skulle ha gjort honom till en odiskutabel, internationell stjärna. För även om jag ändå tycker att han är en respekterad fotbollsspelare utomlands, så visst är det väl så att han aldrig riktigt slagit igenom utanför Italien, och att han är ständigt ifrågasatt i Italien.
Francesco Totti är väldigt oglobal av sig. Det är fint, tycker jag. Jag tänker att det finns en motsats här, att det inte går att vara så lokalt förankrad på det sätt Francesco Totti är, och samtidigt så universellt omtyckt och förstådd som till exempel Ronaldinho. Hur mycket Totti än drömt om att få den där Guldbollen eller internationella stjärnstatusen, så har han ändå till slut bestämt sig för att det finns saker som betyder mer än den globala statushierarkin: att det största är att vinna VM, det största är att spela i Real Madrid. Då är det väl också logiskt att han inte får nån särskilt framstående plats på den statusskalan. Samtidigt är det kanske just Tottis val av Roma framför allt som var och en som håller på ett fotbollslag borde kunna förstå. Men varför måste de gilla hur Totti är? Själv tycker jag om Francesco mer än jag kan säga, mer än någon annan fotbollsspelare, men jag känner mindre behov än nånsin att försvara honom.
1 kommentar:
Vilken fin spin på det hela, jag är nog en av få engelsmän som gillar Totti och nu vet jag att jag inte behöver försvara honom inför mina landsmän.
Skicka en kommentar