More madness

Fascinerande hur olika rapporterna om våldet kring matchen mot United ser ut. Jag köpte la Gazzetta, Corriere dello Sport och Il Romanista igår, dagen efter, och incidenterna ges pytteutrymme i de två vanliga nyhetstidningarna och var inte nån huvudgrej i supportertidningen. Två av tidningarna är ju särskilt partiska, Corriere dello Sport är en romtidning och Il Romanista är Il Romanista. Supportertidningen är den som gör störst sak av händelserna med rubriken på förstasidan ”Alkohol och bråk: det är den engelska modellen”, och ett par artiklar under en vinjett som bland annat talar om hur stan och stadion gav de engelska fansen en lektion i passion och civilicerat uppförande.

I England däremot, har till och med regeringen uttalat sig i frågan.

Saken har såklart växt också i Italien, och blivit toppnyhet hos Gazzettan idag, men att Roma spelar så grymt bra i Champions League är fortfarande störst hos romtidningarna.

Den aldeles nyss så totala italienska beundran inför England och den idylliska engelska fotbollspubliken, har förbytts i indignation. Det är ju alltid såhär, engelsmän som kommer hit och dricker en massa öl och beter sig i vår vackra stad, sen har de mage att skylla på oss!

Och engelsmännen: det är ju alltid såhär, Romas ligister med knivar, polisen som pucklar på oss som om vi vore djur! Det var ju det vi sa innan matchen, vi fick ju rätt.

De engelska tidningarna har jag bara läst på nätet, men de började direkt tala om den italienska polisens övervåld. Det verkar som att de svenska vinklade på våldet också.

Det är naturligt eftersom det var det mest uppseendeväckande som fanns att vinkla på när det inte är ens egen klubb som spelar matchen. Men oroligheterna är verkligen inte det som präglar min upplevelse av kvällen. Stämningen innan var sådär som det är när det är match i en stad: folk som rör sig åt samma håll, som har halsdukar i samma färger, som jag antar att det var i Sverige idag på Allsvenskans premiär. Spårvagnen från piazza Flaminio var full av män som pratade italienska och Manchester-engelska. Jag älskar när det är så. När Gullmarsplan är fullt av folk i bajentröjor och grönvita halsdukar. I onsdags var det så, fast gånger tusentals, det var härligt. Olympiastadion är i princip aldrig så fullsatt som den var. De vanliga amerikanska, svenska och japanska turisterna syntes inte till, alla var romare, alla kunde texten till världens vackraste Roma-hymn innan matchen. Visst fanns det nån slags elakare sida av stämningen med visslingnar och burop åt motståndarfansen, inte bara åt saker som händer på planen. Kanske kan man ogilla den delen av det italienska tifoseriet. Mest var det ett hjärtligt, mäktigt stöd för Roma. (Utom kanske från mannen som satt bakom mig, som hatade Totti! Varje gång Francesco gjorde ett misstag klagades det bakom min rygg över vilken coglione han är. ”Cazzo, stick hem till Ilary istället!”)

Men det är min upplevelse. Hade jag varit unitedfan hade jag antagligen mest kommit ihåg slagsmålet med polisen oavsett om jag var en del av det eller stod längst bort, så jag förstår ändå uppståndelsen.

Polemiken började ju redan innan matchen, när Manchester United skickade ett brev till sina supportar om vilka faror som väntade dem i Rom. Romarna blev upprörda och menade att Rom minsann är en fredlig och gästvänlig stad. Samtidigt fanns ju samma förväntan på de engelska fansen. Prefekten Achille Serra, som var så upprörd över Man Uniteds varningar, bestämde tidigt att all alkoholförsäljning, förutom i samband med måltider på restauranger, skulle vara förbjuden i hela stan på matchdagen, en åtgärd som infördes efter att en supporter till Middlesborough blev knivhuggen i stan förra året. Men det var såklart inte så många som följde alkoholförbudet. Il Romanista testade och kunde lätt som en plätt köpa med sig fem ölflaskor inne i centrum. Det talas också om att många av engelsmännen på stadion var fulla och att en stor grupp dök upp utan biljett. Poliserna ska ha släppt in dem på stadion ändå eftersom det var enda sättet att hålla dem under uppsikt.

Och så skälls det på engelsmännen: hur kan de dricka så mycket och komma hit utan biljett och ställa till bråk! Engelsmännens alkoholintag är nåt som italienarna ser allvarligt på. Och så skälls det på italienarna: hur kan de istället för att ta om hand folk som är fulla och bråkiga och inte har biljett – släppa in dem på stadion!

Och varför hugger de folk med kniv? Det går inte att komma ifrån, att det bara var engelsmän som blev knivskurna.

Lustigt nog stannade Uniteds lag en extra dag i Rom och åkte hem först idag. Igår promenerade Cristiano Ronaldo, Rooney och de andra stjärnorna lugnt genom centro storico och åt middag på en restaurang, utan extra försiktighetsåtgärder vad jag vet.

Jag satt i Curva Nord i lördags när Milan var här, också då var det oroligt mellan den sektionen och bortasupportrarna bredvid, den gången efter matchen. Då var det verkligen provokationer från båda håll. Förolämpningar, obscena gester, vattenflaskor som kastades, hetsk stämning. Men det går inte att ta sig från den ena sektionen till den andra, jag vet i alla fall inte hur det skulle gå till, och bortasupportrarna hålls ju alltid kvar efter matchen, så det blev aldrig våldsamt på allvar. I matchen mot Manchester fanns polisen emellan, på unitedfansens sektion, och det blev bråk mellan dem och engelsmännen, men bland romafansen var det mest lugnt vad jag kunde se. Men jag såg inte allt. Om polisen hade kunnat bete sig annorlunda och mer fredligt kan jag inte säga, säkert är det så. Vad jag såg var att våldet kom från båda håll, engelsmännen var inga oskyldiga offer.

Jag antar att det var de sämsta sidorna av Italien och England som möttes på Olimpicos norra läktare i onsdags, och på några platser på stan. Italienare som sätter upp regler som ingen följer och sen tar till övervåld när situationen håller på att gå snett. Alkoholstinna engelsmän som beter sig illa utomlands och ställer till sånt som de inte kan syssla med hemma. I England hade folk som kunde tänkas starta bråk på läktaren aldrig släppts in på arenan till att börja med. Men om man vill kalla det kravaller som hände på Olimpico har man gjort en generös tolkning av ordet. Arton skadade, en allvarligt, är såklart arton för många. Kanske hade det kunnat gå mycket sämre, ändå.