Non andare al Real Madrid

Hur tänker man som spelaragent om man säger så här om sin adepts chanser att bli uttagen i landslaget till EM: ”Noll. Varken tio av hundra, eller en av hundra. Noll.”

Philippe Mexès agent Olivier Jouanneaux sa så om Roms favoritfransman i en intervju i Il Romanista idag. Nu beror ju inte det här ointresset på att Philou är så himla dålig, utan på att de mäktiga i Frankrikes fotbollsförbund och ett antal journalister på L’Équipe, allt enligt agenten, har något emot honom. Det finns ju nåt man känner igen här. Oavsett vad som är sant, så berättar också Jouanneaux till exempel att Mexès tackade nej till Real Madrid i somras. När de inte fick Chivu och innan Pepe kom hörde de sig för om Philippe. Som sa nej, han ville bara stanna i Roma. Enligt agenten.

Francesco Totti har skrivit en liten artikel på La Stampas förstasida idag. Den handlar om romanità, romerskhet, med anledning av att någon engelsk turistorganisation kommit fram till att engelsmännen tycker romarna är det bästa med Italien. Hans beskrivning av hur romarna är hade kunnat vara ett självporträtt.

...även om jag blir sedd konstigt på när jag pratar om stoltheten man känner som romare. Att vara stolt över den där ironin, det där skämtet alltid på lut, det där caciara, larmet vi kan improvisera i de mest opåtänkta ögonblick. Stolt över förmågan att inte ta sig på för stort allvar, över det tycke som vi framkallar vid första mötet. Bli inte överraskade om, cafoni eller ej, vi lyckas erövra er. Jag har sett många konvertera från en dag till nästa.

Jag tycker ju det är så fint att höra Philippe Mexès prata italienska, för han gör det så bra och använder uttryck som gör att man kan tänka sig precis var han lärt sig språket. På Trigoria. Totti fortsätter också mycket riktigt att berätta att han sett många lagkamrater i Roma och landslaget förvandlas till romare och börja använda romerska uttryck. ”Med de konstigaste uttal och effekter: tänk er en brasilianare eller fransman som skriker ”arjpiate”.”