Sålunda talade Lega Calcio

Jaha. Nu har Lega Calcio förstört allt igen. Men det här kanske kan tjäna som ett illustrativt exempel på vad det är för sorts personer som styr Italiens fotboll.

Den fina gesten från Fiorentinas spelare att applådera Inter efter matchen i söndags hade ju sitt värde just eftersom den var spontan och ärligt menad, som en reaktion på situationen med Prandellis sorg och med allt som hänt runt fotbollen den senaste tiden nära i allas minnen. Ligaförbundet Lega Calcio fattade inget av detta och ville inte ge tillstånd till manifestationen. Jag vet inte varför Fiorentina ens behövde be om tillstånd, men tydligen meddelade de saken för sent för att Lega Calcio skulle kunna låta dem genomföra sin applåderande korridor. Som tur är struntade Fiorentina i det och gjorde det ändå, och efteråt följde såklart hyllningar från precis alla. Många ledare och spelare sa att de ville följa Violas exempel. Och, redan dagen efter, igår kväll, lade Lega Calcio beslag på all denna goodwill och tog beslut om att det från och med januari kommer bli obligatoriskt för alla att applådera motståndarlaget efter matchen. Så lyckades de ta en hjärtlig gest och dränera den på all mening.

Rugby har blivit väldigt populärt i Italien, och ofta pratar man om hur sportslig och human rugbyn är, till skillnad från fotbollen. Säkert var Fiorentina inspirerade av just rugbyn. Många påpekar nu att ”terzo tempo” som Violas gest kallats, inte är applådkorridoren i rugby, utan banketten som lagen och spelarna och domarna har tillsammans efter matcherna. ”Vi gjorde det redan på vårt sätt, genom att bjuda på pane carasau och ost i omklädningsrummen”, sa Cagliaris president Cellino. Rugbystjärnan Andrea Lo Cicero sa igår att han hoppades det inte skulle komma nån institution nu och göra gesten obligatorisk, vilket den inte är i rugbyn. ”Det måste komma från spelarna själva, det måste fortsätta vara deras initiativ.”

Apropå att respektera sin motståndare hade Totti presskonferens och presenterade sin nya bok och dvd igår (man såg en väldigt fantastisk scen från dvd:n där Totti frågar Cristian vad han heter, ”säg det till honom”, säger Francesco och pekar på fotografen, och man tror att ungen ska säga Cristian, men han säger ”Totti”, såklart) och klargjorde bland annat vad han sa efter derbyt om att man vinner scudetton mot de små lagen. Reportern som upprepade Tottis kommentar för laziokaptenen Zauri den där kvällen, sa då att Totti sagt ”provinsiella” istället för små. Vilket såklart hade varit värre eftersom Lazio gärna vill se sig själva som en klubb från Rom. Totti påpekade igår att han aldrig uttalat ordet provinsiell utan sagt små, ”och Lazio är en liten klubb”. ”Det var bara ett skämt och inget mer. Det var ett derby-”sfottò”, det är inte första gången det händer. När de vann med 3–0 förra säsongen gjorde de själva ganska många. Därför ska de accepteras. Det är så det ska vara, man vinner och man förlorar.”

Ett ”sfottò” är ett skämt, något man säger för att retas. Totti, som han själv påpekar, älskar att derby-retas och har gjort det många gånger förut. Det är väl det derbyn går ut på? I och för sig tog inte Zauri, Lotito eller någon annan laziale saken särskilt lättsamt utan svarade förnärmat och gravallvarligt, men det var ju också ganska roligt.

Det låter väldigt fint när man hyllar den sportsliga rugbyn, men jag tänker ändå att fotboll också är mer fascinerande, universell och populär än rugby delvis för att den inte alltid är så sportslig och kamratlig, utan för att större och viktigare saker än sport, till exempel motsättningar, kan ta sig uttryck i den. Det kanske är fel, men ändå intressant och spännande att det är så.

Jag vet inte om jag vill att till exempel Francesco Totti ska applådera Lazio efter ett derby, jag tycker en av de bästa sakerna med Francesco är, som jag tror jag brukar tjata om men aldrig riktigt kan förklara tydligt känns det som, att han gör fotbollen betydelsefull på rätt sätt. Som när han retas med Lazio. Han skulle inte kunna göra det om det inte betydde nånting för honom att han spelade i Roma, att han valt som han gjort, att derbyt har en speciell betydelse, att det inte är vilka som helst som möts utan Roma och Lazio. Att han inte är vem som helst. Han kan röra upp stora och riktiga känslor med sina derby-påhitt, mest minns man kanske t-shirten under matchröjan där det stod tryckt ”vi ho purgato ancora”. Men han är ju inte bokstavlig när han gör sånt. Kanske är det därför jag inte kan förklara, för det är inte meningen att man ska göra det. Det är spektakel, ironi, inte på liv-och-dödsallvar utan inom ramarna för sportens drama. Som det ska vara.

Totti sa också att han tyckte ultras-gruppernas manifestation i söndags var viktig. De ska upprepa den imorgon.