Söta söndan

Inte bara hyllades violatränaren Prandellis bortgångna fru på Artemio Franchi i Florens igår, fiorentinaspelarna gjorde också något som tydligen i rugby kallas ”terzo tempo”, alltså tredje halvleken (eller perioden då) efter matchen mot Inter. De applåderade och tackade sina motståndare. Det är så roligt och sött beskrivet i la Repubblica:

Farina blåser av Fiorentina–Inter och Prandelli gör ett tecken till de sina. Och då händer det otroliga, något som aldrig setts på fotbollsplanerna här hos oss: Fiorentinas spelare, besegrade med 2–0, ställer upp sig på två linjer framför teleskoptunneln som leder ut till omklädningsrummen och formar en applåderande korridor i vilken, lite förlägna, Inters spelare radar upp sig. En vanlig scen i rugbyn, något alldeles särskilt inom fotbollen. Faktiskt verkade de blåsvarta, i början, nästan inte förstå, kanske var de rädda för ett skämt... eller värre... Istället är applåden uppriktig och, då, capitan Zanetti är den förste att förstå och man ser honom springa från en viola till en annan för att med kraft trycka händerna, omfamna. Och de andra följer leende efter, inklusive den arrogante Ibrahimovic som nästan verkar rörd. Sen är det interspelarna som, i sin tur, gör en gång för de besegrade medan de klappar i händerna.

Det här var tydligen en akt av civil olydnad, då Lega Calcio hade sagt nej när Fiorentina frågade om de fick göra såhär. Men nu kommer de såklart inte få några böter, istället vill alla göra likadant i de kommande matcherna, då det var så vackert och rörande.

Italiensk fotboll är cynisk, men jag tror inte så många hade brytt sig om den om den inte också, till exempel, var sentimental och romantisk. Förra veckan hade Lazios spelare och fans en uppvisning i sentimentalitet på Olimpico, när de hyllade Gabriele Sandri. Nästan lika rörande är laziofansens gästbokskampanj som några satt igång nyss. Det mesta går ju åt skogen för Lazio nu, och det gör kanske inte president Lotito populärare. Här på det seglingsbåtssponsrande företaget Alinghis hemsida kan man läsa världens mest artiga vädjanden till dess schweizisk-romerske ägare Ernesto Bertarelli. Han lär vara laziale, och är helt säkert stenrik. ”Gentilissimo Dott. Bertarelli.” ”Please take control of our great football club and save it.” ”Rädda oss från tyrannen.” ”Du är allas vår dröm.” ”Jag ber Er rädda oss från Lotito och köp Lazio, Ni skulle ha ett helt folk redo att återvända till stadion (jag i första ledet) och att följa Er varhelst Ni vill ta oss.”

Häromdan uppmanade ett meddelande undertecknat ”i gruppi della Sud” alla tifosi att att lämna Romas kurva tom i går under matchen mot Udinese, och istället samlas vid Circo Massimo för att följa matchen via radio. De tycker att Sandris död glömts bort för fort, och protesterade också mot att fotbollen bara är maktspel och industri, och att de som har makten vill ta bort ultras eftersom ”kurvorna är oaser för fria och icke sanktionerade tankar, i ett lobotomerat samhälle tomt på värden”. Romas kurva styrs inte av en grupp som Lazios, utan det finns massor av grupper som existerar sida vid sida. Jag tror alla var vid Circo Massimo. De hade lagt ut alla sina stendar på gräset och en banderoll som sa ”DET HÄR ÄR TIDEN ATT VISA VAD VI ÄR VÄRDA”. Men på stadion var kurvan inte alls tom utan nästan full. Det fanns inga banderoller, och sångerna var svaga.

Repubblica har en video från Circo Massimo, det är väldigt lugnt. Minsann hör man en av de vanliga gubbarna som säljer kaffelikör innan alla matcher: ”Borghetti! Caffè! Borghetti!” Ultras Romani (en grupp som står nära Totti, när han var skadad förra året och stod i kurvan var det hos dem, de brukar ha banderoller som stödjer honom och för några veckor sen när de invigde en ny lokal var han där) hade tagit med sig en fotboll och några killar spelar.