Bäste svensk

Jag känner mig ganska likgiltig till att Anja Pärson tar en massa VM-guld. Man måste liksom hålla på och räkna efter för att fatta. Hur många har hon egentligen? Hur många kan hon ta? Hur stort är det här? Jaha, nu tog hon ett till.

Men jag fick ändå nationalistiska glädjekänslor i går. Jag förtjänade dem inte, eftersom jag var helt sur över att Chippen gick till Roma först. Trots att jag gärna ser honom i landslaget. Men jag ville verkligen inte att mitt fina Roma skulle bli ett ”svensklag”, jag ville att det skulle vara mitt. Sen spelade Chippen riktigt bra, det var lite jobbigt men han vann mer och mer över min snobbism. Och i går: det var som den här löjliga, typiska upphetsningen över Christer Fuglesang eller Svennis, svenskar som får uppskattning utomlands. För Chippen kom in med en kvart kvar av matchen, och Totti sökte honom med passningar hela tiden, och Chippen passade tillbaka, och Totti passade igen och Chippen slog ett inlägg som Totti nästan nickade i mål, och när Totti gick över plan för att bli utbytt log han mot Chippen och klappade om honom när han gick förbi! Och man behövde inte räkna eller försökta tänka ut: hur stort är det här? För det kändes ju direkt när man såg det. Vad har Christer Fuglesang mot det här? Vad kan vara större eller finare än att få en passning från Francesco Totti?

INGENTING!