O Zlatan, min Zlatan

Jag har tänkt på en sak Zlatan sa i den berömda intervjun i Corriere dello Sport för en vecka sen, jag glömde bort den först när jag fortsatte läsa artikeln men sen kom jag på den igen. Han säger apropå sina känslor för Juventus:

När jag gick från Juve kritiserades jag mer än andra, till exempel Zambrotta och Thuram, som hade varit längre tid än jag i Turin. Det är lite konstigt, men egentligen gör det mig ingenting eftersom det är ett erkännande att jag varit viktig inte bara med min kvalitet, utan att jag också förmedlat känslor till supportrarna.

När han kan tänka sådär rimligt och klokt om Juventus tifosi, vad tänker han då om Sveriges fans, som han också lämnat? Har han brutit med hela Sverige nu eller, eftersom han inte säger nånting. En del säger att vi borde glömma Zlatan och satsa på de som vill vara med i landslaget. Det är väldigt förnuftigt tänkt tror jag, eftersom jag inte tror att Zlatan kommer säga ja oavsett vad Lasse Lagerbäck eller nån gör. Men det är ju ändå omöjligt tänka så. Lika omöjligt som det verkar vara för mig att alls sluta tänka på Zlatan, eller att överhuvudtaget resonera förnuftigt i frågan för då kommer jag bara fram till hur omöjligt det är att Zlatan kan komma tillbaka till landslaget inom en överskådlig framtid. Och sen den här barnsliga känslan att jag inte vill komma fram till det, jag vill bara att Zlatan ska spela i mitt landslag, så fixa det nu, snälla, nån. Det är alldeles för sorgligt som det är nu. Det är inte ens mest av det rimliga skälet – att Zlatan är en av världens bästa spelare och därför väldigt bra att ha i Sveriges lag – som jag vill att han ska komma tillbaka. Jag vill ha honom i Sverige av samma anledning som jag ser Inters matcher fast jag vet på förhand att de kommer vinna. Jag ser dem för att Zlatan spelar. Det är därför Juventus fans blir extra arga på honom och jag inte hade en tanke på att se matchen på teve när landslaget var i Egypten men om Zlatan varit med hade jag längtat till den hela dan.

Han vet ju att han är en sån spelare, som är mer än bra, som förmedlar känslor. Han vill ju vara det. Om det är någon som vet och intresserar sig för vad som skiljer en stor spelare från en bra, är det Zlatan. Så varför kan han vara så rimlig med Juventusfansen men om Sverige kan han inte ens prata? Jag antar att det betyder att han bryr sig väldigt mycket, i alla fall.