Highburyvackert

Jag irriterar mig nästan alltid på för nära bilder i sport-tv. Obegripligt hur fotografer och bildproducenter gör allt för att zooma in på bara ledaren eller tätgruppen i längskidåkning och långdistanslöpning, istället för att visa det mest intressanta: avståndet mellan täten och de som jagar, eller tappar. Även i fotboll är det frustrerande när producenten hänger kvar vid en helfigur av en dribblande spelare tills man inte vet varken var på planen hon befinner sig, eller var hon är i förhållande till med- och motspelare.

Ändå älskar jag bilderna från Highbury. Såvitt jag kan komma på så finns det ingen annan arena där kameran sitter så långt ner och kommer så nära. Jag menar inte i närbilderna från sidan av plan, de är lika överallt. Men själva huvudkameran, den som panorerar över hela fältet. Visserligen förlorar man i överblick, men i gengäld ser spelarna ut som människor istället för små färgglada pinnar med ben. Kroppsspråk och individuella spelstilar blir så mycket tydligare.

När Arsenal är som bäst blir bilderna kongeniala med hemmalagets spel. Highburys kameraperspektiv passar perfekt för kort och vackert passningssamarbete.