EM-bubblan

Efter att Cassano fixat naglarna på träningen igår, gick han bort och satte sig bredvid Pirlo och De Rossi på en bänk, Gattuso kom dit också och Cassano skojade och underhöll dem allihop, Danielino skrattade stort och till och med Pirlo såg road ut. Gudarna vet att det inte alltid varit så – jag har till och med undrat om det överhuvudtaget är möjligt för honom att fungera tillsammans med andra i ett fotbollslag – men just nu tror jag Antonio Cassano tvärtom är som en dröm att ha i en trupp, oavsett om han spelar eller ej.

Antagligen skulle man kunna ha en kamera som följer Cassano dygnet runt och det skulle aldrig bli tråkiga bilder.

Så, imorgon spelar Italien mot Spanien.

Min vän Cinzia brukar säga att hon flyttar till Spanien snart, om Berlusconi fortsätter som han gör. Italien–Spanien är egentligen ett mycket mer känsligt derby än det mellan Italien och Frankrike. Jag har för mig det var nån gång i vintras som Spanien gick om Italien i BNP per capita – en stor prestigeförlust för italienarna. Idag pratade Gattuso på presskonferensen om hur det upprör honom med äktenskap mellan homosexuella. I Italien är det till och med kontroversiellt att införa sambolagar, vilket Prodi försökte göra för ett år sen ungefär. Kyrkan ordnade en stor motdemonstration i Rom. Cinzia deltog i motdemonstrationen mot motdemonstrationen, men inte heller hon tycker att homosexuella ska gifta sig eller skaffa barn, det är inte normalt.

Berlusconi kommenterade Zapateros regering på sitt flinande, arroganta och pinsamma sätt, med att den var ”allt för rosa”, alltså med för många kvinnor, och Zapatero får nog svårt att hantera dem. Samma regering som är DEN ENDA som vågat klaga över Italiens rasistiska politik. Själv har den gamle kavaljeren en före detta showgirl från en av sina tevekanaler som jämställdhetsminister.

I Spanien har de till och med sopsortering på Bernabeustadion, medan alla vet hur det är med soporna i Italien. Panucci sa igår: ”Spanien var redan ett stort land när jag var i Madrid -96, men under den här tiden har landet växt väldigt mycket, det är en nation som har gjort viktiga förändringar mot en förbättring som Italien inte har gjort, deras politik de här tolv åren har varit bättre än vår.”

Spanien är så mycket modernare än sin storasyster, och det går samtidigt så mycket bättre för Spanien på alla sätt och vis.

Utom i fotboll, hittills, vilket visserligen är oändligt mindre viktigt, men ändå i sin tur väldigt retligt för spanjorerna.

Egentligen är kanske Spanien undantaget i Europa, och Italien bara det tydligaste exemplet på de kalla vindarna som blåser lite överallt. Det är ju en samling bedrövliga länder som tävlar i EM. Det är FRA-Sverige, Putin-Ryssland, Fritzl-Österrike, nationalist-Turkiet, Sarkozy-Frankrike... Och Italien – vad är egentligen det mest skandalösa av allt med Italien? Det senaste är i alla fall att Berlusconi ska skicka ut militären att patrullera gatorna i hela landet, som vanligt försöker ändra lagen för att klara sig från en rättegång som pågår mot honom, och ska göra det kriminellt för polisen att använda telefonavlyssningar annat än när det gäller organiserad brottslighet och terrorism. De som avslöjade Calciopoli till exempel, skulle fått fem års fängelse för det enligt Berlusconis förslag. Allt är delar av det fantastiska trygghetspaketet, säkerhetspaketet eller hur man nu ska översätta det.

Men detta har ju inget med EM att göra, så jag vet inte varför jag fortsätter tjata. I EM är det tvärt om, där vill jag inte att något lag ska åka ur i någon match. Jag tycker om alla. Varför kan inte både Kroatien, som blev så tokiga när de gjort mål och trodde att de vunnit, och magiska Turkiet, som man bara inte kan låta bli att charmas av när de gör som de gör, få vinna? Och Holland och Ryssland, som båda två exploderat och sprudlat sig fram genom turneringen. Fast okej, Ryssland sprudlade betydligt mer ikväll. Och Tyskland som tydligen fortfarande är det nya, sympatiska Tyskland från VM gick vidare, men jag ville ha kvar Portugal också, eller mest ville jag ha kvar Cristiano Ronaldo.

Uppenbarligen har alla lärt sig av Roma. Eller hur? Det måste ju vara Romas framgångar som har inspirerat den här vågen av anfallsfotboll i EM. Alla tränarna har helt tydligt suttit och studerat Spalletti (som för övrigt bor helt syndigt och ogift tillsammans med mamman till sina barn). Roma är framtiden. Till och med den gamle Milan-Donadoni, som började turneringen med att ställa upp halva Milans förlorarlag på plan, plockar in fler och fler gulröda. Imorgon sägs det att till och med Aquilani ska spela från start. Jag vet inte om Italien kommer anfalla så glatt eller ej – jag vet fortfarande inte riktigt vad Italien är för slags lag i den här turneringen, Spanien är så himla spanskt med sitt tiqui taca men vad är Italien? – men i alla fall kan det bli fyra romanisti i startelvan.

Spallettis Roma brukar man ju förresten säga spelar alla spagnola, vilket är en komplimang i Italien men kanske när allt kommer omkring inte ses som det mest pålitliga sättet att spela på. Ändå vann landslaget med sin offensiv mot Tyskland i VM, och Roma har nästan varit det mest framgångsrika italienska laget i år och slagit ut Real Madrid ur Champions League, med just Daniele De Rossi och Alberto Aquilani som Donadoni verkar välja nu. Det som är vinnande är alltid det bästa, är det mer italienskt än viljan att säkra bakåt? Det är åtminstone inte alls som man ser på saken i Spanien. Att säga att någon spelar italienskt där tror jag knappast är en komplimang.

Häromdan konstaterade Il Romanista att de som slagit ut Roma förut den här säsongen, blir straffade i EM. Kolla bara på Zlatan och Ronaldo. På något vis kommer antagligen Roma vinna EM. (Vi kanske till exempel kan köpa Pavljutjenko, Rosella?)