Allt grått inför omgång elva

Vi måste uppfinna nya identiteter nu, i den här serien utan Juventus. Eller är det bara jag. Jag tittar på tabellen och säsongsschemat, ingenstans syns den gamla signoran till. När kommer Nedved och Dellan till Rom, vilket datum ska vi till Turin? Inget. Det är inte det att jag klagar på till exempel Romderbyt, speciellt inte sen det senaste, att jag saknar matcher med betydelse. Men jag gillade ju matcherna mot de svartivta, på ett lite annat sätt än derbyt. Polemiken, Francescos utpel, hur han alltid lyckades vara osams med någon i Juve när det var dags för match, den charmigt pösande självgodheten och indignationen hos Romafansen, den kalla tystnaden från vitsvart håll, att motsättningarna faktiskt hade ett annat slags innehåll än ett geografiskt. Inte för att matcherna mot Lazio bara handlar om geografi. Men nu kan vi inte klaga på det dopade, korrupta Juvetus längre.

Det är i och för sig bra.

Världens bäste Spalletti var med i ett tv-program häromveckan där de ställer samma, snabba frågor till två personer och spelar upp svaren parallellt, den här gången till ”Inters motståndare”: Palermos tränare Francesco Guidolin (som Luciano Moggi ville placera i Roma förra sommaren, om nån minns), och Luciano Spalletti. När tränarna får frågan om vem som är den hederligaste personen i italiensk fotboll kan Guidolin inte komma på något namn och Spalletti svarar ”det finns ingen”. När de ska säga ett adjektiv var om en rad personer börjar Spalletti skratta åt att Moggis namn kommer upp, kliar sig i huvudet, tänker, bestämmer sig för lagom okontroversiella ”furbo”, slug. (Guidolin verkar ha ett mer begränsat ordförråd och kallar typ alla för genier, utom Mancini som efter lång betänketid är ”duktig”.)

Ja, vad ska vi säga om Luciano Moggi nu? Zlatan sa i La Gazzetta dello Sport häromdan att Lucianone var en ”expert på fotboll”, det var roligt sagt, fast Ibra menade det inte som ett skämt. För vissa är Moggi expert på fotboll, för andra förstörde han den, men vad spelar det för roll nu, han är åtminstone inte huvudperson längre.

I kväll möts Roma och Milan i Milano, det är omgångens stora match. Jag är i och för sig generellt sett otroligt dålig på att komma ihåg tabellinformation, men jag minns inte ens matcherna mot Milan förra säsongen, hur det gick eller vad som hände eller hur de var. Roma har inte vunnit mot de rödsvarta på San Siro sedan 1987, läser jag först, och sen på ett annat ställe -86. Folk har inte ens koll på den mest grundläggande statistiken. Förklaringen är att Roma tilldelades en seger i efterhand 1987, i en match som Milan på plan vunnit med 1-0.

Hur som helst ska Milan historiskt sett vara laget att slå, men trots att Roma haft en liten kris på sistone, med silenzio stampa och allt, är det Carlo Ancelotti som är mest pressad inför matchen. Luciano Spalletti är på tal som hans ersättare, vilket får Romatränaren att göra sina hittills mest tydliga uttalanden om att gulrött kanske får behålla honom. Säga vad man vill om Rosella Sensi, men det smartaste hon gjort i karriären måste ha varit att anställa mister Spalletti och hon vill gärna och som tur är ha kvar honom, kanske i någon slags manager-roll á la England.

Nu är La Sensi vice president i ligan medan Adriano Galliani, hennes motvsarighet i Milan, förjäves försöker bli av med sin avstängning och är borta som ligapresident, och Roma är kvällens favorit.

Titt som tätt kommer nya bud om huruvida Roma och Palermo är ”da scudetto”, alltså av serie-A-vinnar-material, eller ej. Det första Phillippe Mexès sa när han steg ur spelarbussen i Castelrotto på Romas sommarläger efter Calciopolidomarna var att ”nu ska vi vinna ligan!” Spalletti tog snabbt ur honom de tankarna, åtminstone viljan att vädra dem offentligt, och har sedan dess påpekat på varenda presskonferens att Roma inte har samma resurser som storlagen. Han lär få allt större problem att identifiera vilka de där ouppnåeliga är, för bara en, Inter, är ju kvar.

Corriere dello Sport hade förresten en stor rubrik på första sidan i går: ”Juve da scudetto”. Milan har alltså redan för få poäng, Roma är Roma, Palermo ett litet, nytt lag från Syd, Inter är trots allt Inter som inte kan vinna, och Juventus är ”da scudetto” som vanligt, fast nästa års scudetto.

Den här säsongen post-Calciopoli passar inte Milan bra alls. Åtta minuspoäng borde inte vara något oöverkomligt hinder för en klubb som Milan att tävla om ligasegern, men redan nu verkar de rödsvarta vara borta från den diskussionen. Efter den senaste matchen, förlusten mot Atalanta, attackerade Ancelotti domarna, han tycker det är uppenbart att de missgynnar Milan. ”Det som vi sett alltför ofta under den här början av säsongen upprepade sig”, sa han. ”Jag vet inte om de har något emot oss.” Han jämför med Calciopoli: ”Det är bara att se vad som händer utanför plan. Vi var de enda som inte fick avdrag på minuspoängen.”

Vad ska man säga? Stackars Milan försöker spela offer för en mäktig komplott. Francesco Totti, som efter matcherna mot Juventus brukade konstatera hur de svartvita spelarna fick fördelar av domarna, får en fråga i sin frågespalt i il Romanista om hur han ser på Milans klagosång inför matchen på San Siro, och svarar ”Il calcio è bello anche per questo...”