Inter fyra, Roma tre. Vad är väl en supercup?

Jag tycker så mycket om Roma såhär, ett tag. Jag minns inte exakt hur länge, men i ungefär halva matchen spelade gulröda laget flytande, flödande fotboll. Alltid nya spelalternativ som dyker upp i varje situation, allting ser så lätt ut. Och så Danielinos vackra crossbollar, Amantino som lyckas med allt, Totti som är nere i försvaret och klackar bollen, de andra härmas. Farligt och lite dumt, men fint. Det var Rekordroma, kollektiva Roma. Tack, världens bäste Spalletti. Sen orkade de inte mer. Sen rann målen in för det andra laget istället. Hur kan man tappa en trenolledning? Det vore bra om killarna tränade lite så de kan spela i 90 minuter när ligan börjar. Om den kommer börja nån gång.

Vad var det här för match? Supercoppa, matchen mellan ligavinnaren och cupvinnaren. Vilka är det egentligen? Det är så svårt att hålla reda på tabellen nuförtiden. Vad avgör vilken plats ett lag hamnar på i serien? En numera filosofisk fråga. Jag började fundera på om Roma helt plötsligt blivit utsedda till cupvinnare, man vet ju aldrig. Men nej, de förlorade fortfarande den finalen, det är bara det att Inter, som vann scudetton enligt det senaste domstolsbeslutet, måste ha nån att spela mot.

Luciano Moggi skulle givit trikoloren till Roma sa han i går, om man ändå ska ge den till ett annat lag än det som vunnit den på plan kunde de gulröda fått den, som spelade så bra med ett så ungt och underhållande lag under säsongen.

Lucianone skämtar. Han tycker det är löjligt att Inter fått scudetton. Det löjligaste, töntigaste, vidrigaste med allt är att han själv inte litade på att hans lag kunde spela sig till segern utan försökte ge dem andra fördelar, men för all del – Calciopoli börjar likna en fars. Man orkar inte ens bli arg på Juventus längre.

Zlatan spelade matchen i ett lag som knappt får plats med alla titlar på tröjan, fast han själv vann en av dem med ett annat lag, han borde egentligen varit Inters motståndare. Efter matchen var Crespo en av de gladaste, jag såg inte Zätat så mycket. Jag såg att han ställde sig längst bak när bucklan skulle lyftas, Crespo längst fram. Ibra spelade inte toppenbra. Eller, han började dåligt, sen blev det bättre. Paret Zlatan och Adriano, som jag antar Mancini tänkt sig som förstaval, funkade inte. Nåja, kanske berodde det på att Roma spelade bra och att Inters spel inte alls kom igång, eller på Adriano. Zlatan hade knappt bollen i första halvlek, och när han hade det gjorde han fel. När Crespo kom in blev Zätat bättre, även om han envisas med att misslyckas med varenda målchans han har. Som tur var ledde ett av hans misslyckanden till att Vieira kunde slå in bollen. Eller vad skriver jag, tur? Det var förjävligt. Jag hejade inte på Zlatan, det kan vara svårt att komma ihåg. Mot slutet fick han instruktioner av Mancini att hålla i bollen så mycket som möjligt, den uppgiften lyckades han bäst med.

Jaja, om det här är den nya italienska fotbollen – galna matcher, vackert spel, olika lag med olika identiteter och taktiker som möts – antar jag att jag kan leva med den. Eller så var det bara som det alltid är när Inter och Roma möts. Jag vet inte, jag är förvirrad. 0–3, sen 4–3?