1984, 2009, 2014, döden

Silvio Berlusconi har nu löst sopfrågan i Neapel. Det tog honom 58 dagar att lösa en 16 år lång kris om ingen annan lyckats stoppa. ”Neapel är nu en stad i Västvärlden igen, ordnad, ren.”

Ett mirakel.

Eller en förolämpning – välj.

Idag var det stor intervju med Francesco Totti i Gazzetta dello Sport. Med en ganska styltig och töntig intervjuare, som hela tiden talar till Totti i tredje person. Jag vet att man ska göra det i den artiga formen, men den här personen säger alltså Francescos namn hela tiden. ”Marcello Lippi har kommit tillbaka till landslaget. Kommer också Totti återvända?”

Men ändå. Totti gav till exempel en analys av hela landets problem.

Har en rik man som Totti någon uppfattning om Italien i kris?
”Ja, krisen är framför ögonen på alla. Övergången från liran till euron sköttes inte bra. Priserna har fördubblats, men inte lönerna.”

Jag tycker det är väldigt roligt varje gång man ser Francesco läsa tidningen. Det är inte så många i Italien som läser tidningen, faktiskt, och italienska tidningar är ju ganska krångliga att läsa. Gazzetta dello Sport som har blivit tabloid nu måste vara den modernast redigerade tidningen. Förutom någon gratistidning, kanske. Men Totti läser dem. I Skys intervju med honom häromdan, från samma dag som Gazzetta dello Sports, sitter han på en träningscykel och läser Il Messaggero. Jag vet i och för sig inte om han bara läser sporten.

Han kommenterar att hans vän Zeman har gått till Röda stjärnan: ”Jag tror det var svårt för honom att arbeta i Italien. Han betalar priset för sina strider.”

Och, det känns som jag tjatat om det här men inte lika mycket som Francesco Totti – nämligen att det viktigaste med den här säsongen är att Champions League-finalen spelas i Rom. Ödet, som Totti brukar säga. It’s now or never. Han fortsätter prata om det i la Gazzetta.

Championsfinalen i Rom är ett tåg som inte stannar här fler gånger för vår generation. Den är vårt mål, mer än scudetton. När Roma förlorade mot Liverpool 1984, var jag åtta år. Jag följde matchen framför teven, i soffan, med hela familjen. Jag minns Pruzzos mål och tystnaden under straffläggningen. Rom var stumt.

Det här är ju det bästa och hopplösaste med Francesco Totti: att han alltid talar om i förväg vad han vill och hur mycket det betyder, när alla andra säger ”nä, vi tar en match i taget”.

Han använder ett lite bakvänt uttryck när han pratar om att han ska stanna i Roma. ”Jag valde att dö här, för jag kände att det var rätt sak att göra.”

På ett väldigt typiskt sätt, verkligen, verkligen typiskt, blev det ingen affär i Bologna, där ju amerikanen Joe Tacopina skulle ta över. Jag har inte satt mig in i exakt vad det var som hände, men det är så, ja, TYPISKT att inget nånsin förändras i Italien, och det är så svårt att investera som utlänning. Igår skrev också Unicredit på  avtalet om återbetalning av Italpetrolis skuld, så det verkar som att Roma stannar hos Sensis så länge de vill.I veckan kom det en bok, den går att köpa i tidningskioskerna i Rom, som berättar både hur det gick till med ryssaffären härom året – Franco Baldini är intervjuad om det – och storyn bakom Soros-spektaklet och hur nära det var att Roma köptes av Soros. Jag tror att de menar att det var den påhittade araben som förstörde allt. Jag är väldigt skeptisk till den där arabhistorien, men vi får väl se om de lyckas övertyga mig med boken.

Totti, trots att han säger att Roma måste vinna Champions League och måste köpa två bra spelare till för att komma bättre än fyra i Serie A, är glad att familjen Sensi stannar, säger han. Han säger att de sa till honom på Trigoria att inget av det som stått i tidningarna var sant. I höstas skrev han så fint i Corriere dello Sport om hur Rosella lyckats i ensam i en värld dominerad av män, och hur han mindes när han och Rosella satt på sommarritiron när han var ung och fördrev tiden med att spela kort – och nu är han kapten och hon chef för alltihopa. Han har vuxit upp med familjen Sensi.

Han kommenterar såklart att Juve köpt Poulsen. Inte ett särskilt imponerande köp, enligt Francesco. ”Jag tror inte han tillför nåt tekniskt. Juve förstärkte sig med Amauri.”. På nåt vis är det nu Totti som är hjälten och Poulsen the bad guy i den gamla spotthistorien. Den mycket juventusvänliga Tuttosport hade rubriken ”Purtroppo Poulsen”, tyvärr Poulsen, när han blev klar. Ganska märkligt sätt att välkomna ett nyförvärv.

Totti vet inte om han kommer skaka hand med Poulsen, han kommer bestämma sig i när det blir aktuellt. Men han ger inte så mycket för hans ursäkt. ”Det är lätt att prata nu. Han kunde ha kommit dagen efter på förhöret och berättat sanningen.”

Han ska sluta 2014, säger han, när han är 38. ”Min fru Ilary har sagt att hon ska organisera avskedskvällen. Alla kommer ha roligt, utom jag.” Sen ska han bli dirigente. Till döden.