söndag, februari 17, 2008

Champions League-nostalgi

Det första Cole Porter tänker på när han ska räkna upp bra saker i sin fina sång ”You’re the Top”, är Rom.

You’re the top!
You’re the Colosseum
You’re the top!
You’re the Louvre Museum
You’re the melody from a symphony by Strauss
You’re a Bendel bonnet,
A Shakespeare’s sonnet,
You’re Mickey Mouse

You’re the Nile,
You’re the Tower of Pisa,
You’re the smile of the Mona Lisa
I’m a worthless check, a total wreck, a flop,
But if, baby, I’m the bottom you’re the top!
Så enkelt är det nu inte alltid. Den 4 april förra året stod jag högt upp på Tevere-läktaren och hörde hela, fullsatta Olimpico sjunga Roma, Roma, Roma. Självmedvetenheten i sången var så fin. Nu sjöng vi för hela världen, plötsligt. Det var så oväntat, ovanligt, ovant att Roma skulle spela en sån match, en kvartsfinal i Champions League. En man bakom mig satt och nervöst skällde ut Francesco Totti i nittio minuter. Sen vann vi och blåste upp en stor bubbla av hopp och stolthet i en vecka. Det är Roma: först tvivlet, sen är vi bäst i världen och sen får vi en sak som 7–1 hårt, hårt i huvudet. Det var inte finalen, men det var Roma och därför var det viktigare än en VM-final. Ligger inte Romas charm allra mest i just den relativismen? Jag älskar hur Roma är stort och litet samtidigt. Det finns redan i sången hon får höra varje söndag: ”Roma, Roma mia, nun te fa’ incanta’, tu sei nata grande”. Man måste säga till henne att inte låta sig förtrollas, att hon är född stor, även om det är sant så finns det ett tvivel som gör att det måste påpekas. Det är som Rom. Det personifieras i Francesco Totti. I Rom kan man faktiskt bli profet i sin egen hemstad. Och där är det en öppen fråga huruvida det är större att vara stor i Rom än i världen.

På tisdag kommer Real Madrid dit.

33 kommentarer:

Anonym sa...

....och den där Roma-sångens innebörd kan även lätt appliceras på lillebror som slår hela tiden i underläge och när man väl fått en bra grund att bygga på, får hybris.
Vad var det jag sa om Atalanta matchen förresten:)?
Sen var Roma hemskt bleka i lördags. Men visst, genovaderbyt var ju en fantastisk match och det stack som vanligt lite att Cassano skulle vara så bra och avögra med den passen och att lazio Di vaio var så blek.

Malena sa...

Äsch, er hybris är har mycket mindre proportioner än vår.

Jag vet inte om matchen i lördags var en klassisk Roma-har-redan-stormatchen-på-tisdag-i-huvudet-grej, eller om Roma verkligen är i en dålig form som inte går att reparera till Real. Perotta har inte varit bra sen han kom tillbaka vilket påverkar mycket, och Totti inte tillbaka å bra heller. Och Juan har inte spelat alls. Det är inte så bra tajming på den här matchen faktiskt.

Anonym sa...

Jo det är faktiskt sant. Romas hybris är större. Därför känns det extra kul när de förlorar :).
Och innan jag glömmer av det, Spaletti ser mer och mer ut som hämtad ur en klyschig amerikansk deckarroman från 50-talet, i synnerhet när han går på innerplan och hukar o sin rock. Tänk om Real slår Roma i Rom! Då kan vi ju säga att vi är bättre än Roma för vi fick bara oavgjort!
Veckan har onekligen börjat bra...:)

Malena sa...

Haha, ja, laziosupportrarna är ju också mycket mer fixerade vid Romas resultat än tvärtom. Exakt detta förklaras i den här ganska roliga dikten om Manchestermatchen:

http://tv.repubblica.it/multimedia/home/651986

Nu vill Veltroni tydligen att Rosella ska ställa upp på PD:s lista.

Anonym sa...

Och det blir bara bättre. panucci är fan inte klok, en gång vägrade han bli inbytt.
Jag läser inte romasidor så mycket så jag har bara denna: http://www.channel4.com/sport/football_italia/feb18a.html

Rosella för veltroni? Tror inte på det, blir det en "granskning" av henne i media faller det för hon har för många ekonomiska oegentligheter i garderoben, precis som alla fotbollspresidetner

Malena sa...

Det var den jävla Gazzetta som skrev det där om Panu, men jag tror inte det är nån större fara. Anger de inte källor på det där Channel 4?

Apropå Spalletti ser han ju helt fantastisk ut. Man kan rikta kameran på honom under vilken minut av matchen som helst och det är alltid underhållande. Också när han har en helt tom blick så har han liksom det på ett väldigt uttrycksfullt sätt. Han är liksom som stiliserad.

Anonym sa...

Nej de anger aldrig några källor, och jag hade inte hunnit kolla gazzettan. Panucci....en mycket märklig typ. han blev rasande på någon blåvitt spelare när denne fintade honom i CL 9.....4?
"Play football you little man!"
och nu förgyller han Romas vänsterkant med sina divalater, han får ju Lotito att framstå som en professor.

Malena sa...

Panucci har ju lugnat ner sig väldigt mycket de senaste åren, det är aldrig några problem med honom. Tills nu då.

Real har en massa nyblivna skador verkar det som, det är ju tur. Det kanske är bra tajming ändå.

Anonym sa...

lerneby/

Alla laziali ar val redan bevapnade med "Grazie Real"-kommentarer vid en eventuell forlust for Roma. Vart att paminna ar dock att ni fick era sista spikar inslagna mot just marangerna, sa tacka inte for mycket om Real nu gar vidare. Oavsett vilket sa ar val en gammal Roma-banderoll standigt aktuell:

"Det finns de som upplever vissa kanslor, och andra som drommer om dem."

malena/

Vackert skrivet. Sjunger lite extra for dig imorgon ocksa! ;-)

/David

Malena sa...

Ja, gör det David! Jag ska lyssna. Nu kom jag precis hem från en grym löprunda, så för tillfället känner jag mig optimistisk.

När jag ändå håller på och citerar poesi, så förklarar som sagt den här dikten som en skådespelare läste hos Fiorello efter 7-1 skillnaden mellan att vara laziale och romanista och varför det sistnämnda är bättre:

...

e qui, papà, devi pensà
si! che chi dopo sta sera d'aprile è annato a festeggià

la gioia la troverà solo sulle disgrazie altrui
pè sta gente nun c'è luce... a papà, ma solo giorni bui !

perchè chi pe' sorride deve vedè piagne uno, mille e centomila
è uno che nella vita sua starà sempre in fila

chi invece la prova... la vita sulla pellaccia
nun starà mai a chiede un sorso da' n'artra boraccia

sii orgoglioso, a papà, de' provà emozioni davanti 11 leoni
a vorte un po' cojoni... è raro, amore mio

...

Anonym sa...

En vacker dikt det dar. Aven om den drar upp en del otacka minnen.

Final countdown nu i alla fall. Hoppas kunna fa atervanda imorgon med ett leende pa lapparna.

FORZA MAGICA ROMA!

Malena sa...

Grazie Roma, det är också en ganska bra låt.

O, vad fint det var!

Älskar, älskar Daniele De Rossi.

Anonym sa...

Nu har här ballat ut helt och blivit en slags livetsord-aktig Roma blogg. lite otäckt :).
Nja, det där med Madrid bekommer mig inte så mycket faktiskt. lazio hade inte i Cl att göra, men tjänade förmodligen lite cash på det. och den där dikten...tja...det är ju trevligt att se att det finns tänkande romanistas:).
På tal om banderollen minns jag en från pokersäsongen, när vi vann alla derbyn (4 stycken). I den fjärde matchen ( det var två cupmatcher) när Nedved tror jag det var gjorde mål vecklades orden " Och så fortsätter förnedringen..." ut.
Mycket stort ögonblick.
Sen den där banderollen du nämner david är en rip off från jag tror samma säsong när banderollen " Eran dröm, vår realitet" hände längs med kortsidan.
Sen har ju fullständigt vidriga banderoller dykt upp såväl i nord som söder. Bästa tifot var nog ändå
de där tifona året Roma vann ligan. När hela Nord satt i scudetto formering i 90 minutet ( negors hemska självmål) samt klassikern Merda Roma på liknande vis.
Efter det har det som bekant stormat en del i kurvorna.

Anonym sa...

... och sa fick man atervanda med ett leende pa lapparna (och lite hesare rost) till slut. Precis som jag onskade.

Kanslosam kvall pa Olimpico igar. Trodde det skulle bli en mardromsafton efter Rauls tidiga mal men Roma lyckades resa sig. Och det ar alltid lika harligt att hamna i famnen pa nan okand, lika galet foralskad som dig sjalv, 7-8 stolsrader langre ner efter ett mal.

Bra drag igar, trots att nervositeten gjorde sig gallande med jamna mellanrum hos stora delar av publiken. Fint flaggtifo av "nedre delen" innan matchen ocksa. Olè olè!

Lerneby/

Jag vet inte vilket lag som skrev "Er drom, var realitet" men banderollen jag citerade ar fran 1984. Att det skulle vara en rip off har jag svart att tro.

Du har ratt i att det var valdigt fina koreografier de aren. Men inget slar 80-talet. Dock har det stormat i curvorna bra mycket langre an fran borjan av 2000-talet (om jag fattat vad du menar med "storma" dvs).

Undrar vad Pantano har att saga idag!

Malena sa...

Det märktes ända till Sverige att det var känslosamt, fast man fick varken höra nån sång eller se nån koreografi i teve. Jag höll på att dö av nervositet hela matchen, men när domaren äntligen visslade kändes det bra. Det var knappast det bästa Roma man sett, men de reagerade och kom igen som de inte gjort på ett tag nu, tror det var bra inför framtiden. Det är ju väldigt svårt att gå vidare fortfarande, men hoppet lever.

Anonym sa...

malena/

Nej, det var inte det basta Roma jag sett heller, men samtidigt hade (har) vi en valdigt tveksam form just nu. Da ar det riktigt starkt att kunna vanda ett underlage och vinna mot sjalvaste Real Madrid. Forhoppningsvis har vi fler spelare i form i returen om tva veckor. Det lar behovas mot Real (som givetvis ar favoriter).

Totti lirade med kanningar av influensa (la en spya innan matchen) och De Rossi med feber. Det ar hjarta!

Malena sa...

Det var exakt det jag menade, David. Kanske därför också som jag råkade förklara min kärlek till just Danielino igårkväll: innan matchen var det dålig form på allihopa och sen fick han feber dessutom och jag var orolig för det... men han var grym! Trots allt.

Totti var sjuk men sprang ändå ner nästan till eget straffområde och hämtade bollen minst ett par gånger!

Anonym sa...

david:
jo jag vet att det stormat en hel del i curvorna, minns ett samtal med en som var med Calleri (gammal laziopresident) i samtal med ultrasgrupper och där det slutade att calleri drog fram en revolver och på nytt frågade vilka krav de hade.....de höll sig lugna men vräkte igång havoc på arenan sen.
Kul att du minns en en banderoll från 1984. Eller så är det en sdåan tidlös jävel...? ungefär som venezias kom igen vesuvios?

Anonym sa...

Hur var det nu igen Italpetroli (http://www.compagniaitalpetroli.com/)tog över majoriteten i Roma, eller köpte de helt sonika klubben. Eller köpte de bara rättigheterna till klubbmärket?
Italpetroli verkar ju vara ett oljeföretag helt skjutit i sank,och de har halltså drygt 3 månader på sig nu att presentera en plan. Skulderna är 370 miljoner.
Unicredit går inte in, utan väntar på bud.
Rosella frästa åt alla i frågan igår.
Det skulle ju vara så här.
En amerikansk ägare köper klubben som styrs av Rosella.
På så sätt blir Sensi:s kvar och ekonomin tryggas, lite samma resnonemang som varit med Lotito/Bertarelli.
Italpetroli verkar vara ett av världens sämst skötta företag för övrigt, fan sämre än Cirio på sin tid.

Malena sa...

Håller på att undersöker det där lite, en som jag tror pålitlig italiensk person som är kunnig om fotbollens ekonomi men som inte vill bli citerad på det tror att allt det här med att Roma kanske ska säljas inte alls stämmer utan kommer rinna ut i sanden som det gjorde med ryssarna, sa han nyss. Man får väl se vad som händer.

Är det sant att Lotito ska ställa upp för PDL? Totti önskade ju Veltroni lycka till på ett videomeddelande på ett PD-möte häromdan.

Anonym sa...

Nej, jag skojade bara. Har du hört att han ska det? Herregud det vore ju dödsstöten för det partiet.
han är galen.
faktiskt.
jag har aldrig träffat en sådan labil person i hela mitt liv.
har du länk eller tog du mitt skämt på allvar?
jag är jävligt nyfiken på det där med Roma och ska kanske åka ner och luska lite....vill du får du gärna kontakta mig på mailen lerneby@bredband.net

behöver alla kontakter jag kan få i det röda lägret känner jag.

Anonym sa...

nytt avnsitt i Channel 4 serien, denna gång om Di Canio:
http://www.channel4.com/news/articles/sports/political+football+paolo+di+canio/1643547

Anonym sa...

http://www.ilmessaggero.it/articolo.php?id=19536&sez=HOME_ROMA

Givetvis understryks det faktum att dessa personer regelbundet gick pa fotboll, trots att bara en av en handelserna de anklagas for kan kopplas ihop med fotbollsvarlden overhuvudtaget. Varfor inte skriva "Politiska aktivister arresterade" istallet?

Vinklingen ar alltid densamma. Allt for att fortsatta smutskastningen och overtyga opinionen om att "ultrasrorelsen ar samhallets cancer". Som nar tva killar (politiskt aktiva till hoger) angrep en kommunist pa Termini for nagon manad sen. Dessa tva killar stod aven i Curva Sud, sa givetvis var tidningsrubriken dagen efter: "Ultras arresterade for misshandel".

Italien 2008. Napoli drunknar i sopor, politiken bloder och fler och fler folk far det svarare att ga runt ekonomiskt. Bara for att ta nagra exempel.

Men Italiens storsta problem ar "gli ultras". Snart kommer val nagon tycka det var ratt att morda Gabriele Sandri ocksa. Ju farre desto battre.

Creds.

Malena sa...

Har du skämtat om det, Lerneby? Jag mindes inte var jag läst det men det var nog i Repubblica. Ska annars mejla dig Lerneby, och svara dig David imorgon, tills dess:

http://www.repubblica.it/2003/h/rubriche/spycalcio/prossime-elezioni/prossime-elezioni.html
http://www.ilmessaggero.it/articolo_app.php?id=5124&sez=HOME_INITALIA&npl=N&desc_sez=

Anonym sa...

David:
det är alltid lätt att peka finger mot extremer.
Ultrasgruppernas orsak och bakgrund h'nger ju samman med samhället och det blundar man för. Därav den helt sjuka situationen.

Anonym sa...

Lerneby/

Vad menar du? Ledsen, kanske jag som ar trog, men tycker du uttrycker dig ganska vagt emellanat.

Vad jag ar trott pa ar haxjakten pa supportrar som existerar i Italien for tillfallet. Medias vinklingar ar verkligen helt absurda emellanat. Dagen efter mordet pa Gabriele Sandri kunde man nastan tro att det var en supporter som hade skjutit.

Visst, det ar logiskt att det ar sa. Det finns inte mycket serios journalistik kring amnet, journalisterna sjalva ar daligt informerade och visar heller inga tecken pa att forsoka lara sig nagot om de mekanismer som existerar inom supporterkulturen. Det ar logiskt, for det ar bekvamt att skylla allt ont inom fotbollen pa supportrarna. Just det som ar sa sorgligt.

Det ar latt att fa sig ett gott skratt nar man laser vissa artiklar kring amnet. "Vem fan har den har journalisten legat med for att fa skriva for den har tidningen?!"

Samtidigt blir man deprimerad eftersom medelitalienaren givetvis koper allt ratt och slatt, och foljaktligen riktas folkopinionen mot curvorna och mot supportrarna. Pa sa satt kan nya (ologiska och mycket repressiva) lagar inforas och sakta men sakert ta dod pa en unik kultur som bar pa mycket skonhet.

Forovrigt sa tog man bort halsdukarna som var uppsatta till minne av Gabriele for ett par dagar sen. Varfor kan man undra?

Malena sa...

David, det är väldigt intressant och vanskligt hur medier beskriver våld och fotboll, jag brukar tänka en del på det. Simon Kuper som Lerneby gillar så mycket brukar skriva om det ibland, han har ett perspektiv som inte är så vanligt bland sportskribenter:

http://www.ft.com/cms/s/2/dfe20ac2-e46d-11db-bf06-000b5df10621.html

Våld verkar ses som mycket allvarligare när det kan kopplas till fotboll än till till exempel politik. Medier funkar väl så att man drar på det mest spektakulära och det som rör upp mest känslor. Fotbollsvåld verkar ha en speciell funktion där, det upprör särskilt. (Och den känslan är kanske i princip berättigad, eftersom jag tror det finns rättfärdiga, politiska anledningar att använda våld ibland, men det är svårare att se att fotboll skulle vara en sak värd att ta till våld för. Men proportionerna blir ofta absurda.)

Dagen är Sandri dog är ju ett väldigt tydligt exempel på hur media- och supporterdynamiken fungerar. Hur fort det gick tills det började handla om fotboll.

Det här är ju lätt för mig att säga, jag har aldrig behövt skriva om de här sakerna själv, men jag tycker ofta det finns ett väldigt tydligt perspektiv "från pressläktaren" - en distans, ett vi-och-dom-tänkande, moralism och okunskap - när medierna beskriver sånt här, som är väldigt dåligt. Nu kanske jag snöar in mig i nåt helt annat, men just igår råkade jag läsa en intervju av Nick Hornby med David Simon, gammal journalist som skrev boken som låg till grund för teveserien Homicide och som skrivit The Wire. (Alltså världens bästa teveserier.) Han är ju expert på att beskriva miljöer och personer "inifrån" på ett väldigt känsligt och trovärdigt sätt, och ofta miljöer och personer som är objekt snarare än subjekt i medierna. Till exempel droghandelskedjan. Jag fastnade för hur han beskrev en rädsla, som hör ihop med det arroganta hos alla som berättar: att man har mage att påstå att just jag ska berätta den här historien och är den som kan göra det bäst.

"Like many writers, I live every day with the vague nightmare that at some point, someone more knowledgeable than myself is going to sit up and pen a massive screed indicating exactly where my work is shallow and fraudulent and rooted in lame, half-assed assumptions. I see myself labeled a writer, and I get good reviews, and I have the same doubts buried, latent, even after my successes. I suspect many, many writers feel this way."

Och att den rädslan leder till:

"... in terms of dialogue, vernacular, description, tone—I want a homicide detective, or a drug slinger, or a longshoreman, or a politician anywhere in America to sit up and say, Whoa, that’s how my day is. That’s my goal."

Men, samtidigt:

"Make no mistake—with journalism, this doesn’t mean I want the subjects to agree with every page. Sometimes the adversarial nature of what I am saying requires that I write what the subjects will not like, in terms of content."

Jag tycker ju att just den här rädslan, och målet att beskriva miljöer så sant som möjligt, och samtidigt styrkan att skriva sånt som de man beskriver inte nödvändigtvis tycker om, borde driva de som berättar om fotbollssupportrar också. Men det är svårt och tidsödande att göra det bra. Tyvärr finns nog sällan resurserna. (Eller om man vill vara mer elak ambitionerna. Eller förmågan.)

Så - det här blir en väldig lång och ambitiös kommentar märker jag - med detta sagt håller jag alltså med dig och jag tror du har en poäng i att en överdriven mediabild leder till att folk blir överdrivet rädda och det blir opportunt för politiker att stifta knasiga lagar. Men jag tror också att det finns en bristande självkritik i olika supportermiljöer. Förra våren såg jag Lazio-Livorno tillsammans med en fascistisk grupp i Curva Nord (ja, det var väldigt korkat av mig), och de hyllade Hitler, hade en nazistflagga, hela kurvan hyllade Mussolini, kallade Lucarelli, livornesare och romanisti för judar, gjorde uh-uh-ljud mot de svarta spelarna (även Lazios) och så vidare. På spårvagnen hem sjöng hela vagnen full av laziokillar om "AS Roma juden club", bland andra liknande ramsor. En av killarna som jag råkade bli kompis med då kände jag igen på en bild från Sandris begravning, han var en av dem som gjorde fascisthälsning där. Och det här är ju ett problem faktiskt, och det var nånting alldeles för vardagligt över alltihopa under den där matchen. Om det inte är ett stort problem i samhället, så är det ett problem för fotbollen själv. Men mediakampanjerna gör det svårare att vara självkritisk tror jag, för om "ultras" blir ansatta och anklagade överallt, då är det inte så troligt att de dessutom utövar självkritik, utan de sätter sig istället i en försvarsställning. Det blir en dålig spiral.

Anonym sa...

Vad jag menar david är att Ultras är en effekt av samhället. anledningen till att de finns rätt autonoma och starka ekonomiska grupper på läktaren är att samhället tillåtit det. De här grupperna har skapat en egen agenda. De är entrepenörer, visserligen har en del en helt vansinnig bild av verkligheten ( se malenas svar) men de driver egentligen företag.
Alltså de är en effekt eller ett resultat av tillståndet i ett samhälle, precis som all annan huliganproblamtik. Att då göra enkla vinklingar och bara skriva om Ultras är en björntjänst. Någon har ju gett dem mandatet. Exempelvis så var det ju Cragnotti som kan IRR möjligheten att tjäna 30 mille om året för att sälja biljetter. Pengar man sedan investerade i. Det är alltså där på folk som Cragnotti, legan, etc, som fokus borde ligga. Men det kommernog dessvärre aldrig hända.

Malena sa...

Det som jag beskriver gäller väl överallt, sen i just Italien finns den stora intressekonfliktshärvan där samma personer har makt över politiken, ekonomin (alltså fotbollen) och medierna. Därför blir det extra svårt att någon kommer att granska de verkliga makthavarna.

Anonym sa...

Malena/

Att det finns mycket skit i curvorna rader det ingen tvekan om. Att man 2008 fortfarande kan vara fascist eller nazist ar for mig ett mysterium, men det ar samtidigt en annan femma.

Curvorna ar till stor del en avspegling av samhallet, precis som ni bada sager, och de fenomen som forekommer "on the street" forekommer aven i curvorna.

Sjalv tycker jag att det ar valdigt vackert att i en splittrad varld sa forenar ett fotbollslag. Till viss del kanske det ar en romantisk bild av alltihop, men samtidigt stammer det ocksa in valdigt bra pa curvorna. Det har hant flera ganger att jag haft fascister bredvid mig nar jag tittar pa Romas matcher, men sa lange den biten lamnas utanfor arenan (det galler aven andra ideologier) bryr jag mig faktiskt inte.

Den som utnyttjar curvan som scen for sina politiska intressen ar dock en riktig idiot. Vad tror man sig astadkomma genom att vifta med en svastika, skrika "Duce! Duce!" och heila lite?

Men framforallt (om man lamnar asikterna om olika ideologiers varde) sa avlagsnar man den som tanker pa ett annat satt politiskt, men som har samma karlek for klubben. Jag tycker inte om curvor med en stark politisk identitet just for den sakens skull.

Hehe. Marker att jag svamlat pa en del. Om du vill kan du forsoka hitta nan form av struktur i mitt inlagg och kanske komma med en kommentar. =)

Lerneby/

Felet manga gor nar man behandlar amnet ar att ta upp IRR - som mer far ses som ett skrackexempel an normen - och sen vinkla det till att alla ultras och alla grupper skulle fungera pa det viset.

Det finns inte en enda grupp som kan jamforas med IRR i Curva Sud till exempel. I Sud finns det X antal olika grupper, vissa storre an andra, men anda ingen grupp som "leder curvan" pa det satt som IRR gor i Nord. Ingen grupp har heller samma "ekonomiska verksamhet" (endast 2-3 grupper saljer overhuvudtaget material, och i en skala som ar ljusar ifran IRR:s) och inga grupper har radioprogram som representerar deras grupper. Det finns tendenser hos vissa grupper att vilja bli ett nytt IRR, med merchandising osv., men de grupperna ses heller inte med ett gott oga av ovriga.

Darfor ar det lite fel att saga att det star "entreprenorer" pa alla Italiens laktare som styr och staller. Det ar inte for inte som IRR anses vara en bunt sell-outs av manga andra ultras, saval i Rom som i Italien.

Mvh David

Anonym sa...

Malena/

Att det finns mycket skit i curvorna rader det ingen tvekan om. Att man 2008 fortfarande kan vara fascist eller nazist ar for mig ett mysterium, men det ar samtidigt en annan femma.

Curvorna ar till stor del en avspegling av samhallet, precis som ni bada sager, och de fenomen som forekommer "on the street" forekommer aven i curvorna.

Sjalv tycker jag att det ar valdigt vackert att i en splittrad varld sa forenar ett fotbollslag. Till viss del kanske det ar en romantisk bild av alltihop, men samtidigt stammer det ocksa in valdigt bra pa curvorna. Det har hant flera ganger att jag haft fascister bredvid mig nar jag tittar pa Romas matcher, men sa lange den biten lamnas utanfor arenan (det galler aven andra ideologier) bryr jag mig faktiskt inte.

Den som utnyttjar curvan som scen for sina politiska intressen ar dock en riktig idiot. Vad tror man sig astadkomma genom att vifta med en svastika, skrika "Duce! Duce!" och heila lite?

Men framforallt (om man lamnar asikterna om olika ideologiers varde) sa avlagsnar man den som tanker pa ett annat satt politiskt, men som har samma karlek for klubben. Jag tycker inte om curvor med en stark politisk identitet just for den sakens skull.

Hehe. Marker att jag svamlat pa en del. Om du vill kan du forsoka hitta nan form av struktur i mitt inlagg och kanske komma med en kommentar. =)

Lerneby/

Felet manga gor nar man behandlar amnet ar att ta upp IRR - som mer far ses som ett skrackexempel an normen - och sen vinkla det till att alla ultras och alla grupper skulle fungera pa det viset.

Det finns inte en enda grupp som kan jamforas med IRR i Curva Sud till exempel. I Sud finns det X antal olika grupper, vissa storre an andra, men anda ingen grupp som "leder curvan" pa det satt som IRR gor i Nord. Ingen grupp har heller samma "ekonomiska verksamhet" (endast 2-3 grupper saljer overhuvudtaget material, och i en skala som ar ljusar ifran IRR:s) och inga grupper har radioprogram som representerar deras grupper. Det finns tendenser hos vissa grupper att vilja bli ett nytt IRR, med merchandising osv., men de grupperna ses heller inte med ett gott oga av ovriga.

Darfor ar det lite fel att saga att det star "entreprenorer" pa alla Italiens laktare som styr och staller. Det ar inte for inte som IRR anses vara en bunt sell-outs av manga andra ultras, saval i Rom som i Italien.

Mvh David

Malena sa...

Det som Simon Kuper är inne på och den utvecklingen som England leder är väl att man tar bort allt som på något vis kan verka stötande för någon, från fotbollen. Saker som kan vara bad for business. Så blir det väl allt mer i hela sporten och i samhället: i en sponsrad värld finns det inte så mycket utrymme för sånt som kan vara fel eller fult eller annorlunda - eller framförallt oförutsägbart. Medierna spelar såklart en roll där, för de vill ju ta upp allt sånt, sånt som är spektakulärt. Medan företagen vill vara på den säkra sidan och inte riskera att förolämpa någon eventuell kund. Därför blir sportstjärnor alltmer "medietränade" och intervjuerna allt tråkigare och mer kontrollerade, och publiken på stadion byts alltmer ut till en så väluppfostrad och pengastark som möjligt.

Det finns ju en paradox där också, eftersom man samtidigt behöver uppmärksamhet för att sälja och till exempel en fotbollsspelare som har nånslags artist/rebell-kvalitet och därför förekommer mycket i medierna säljer antagligen också mer. Men det gäller nog att vara lagom rebellisk, inte verkligt utmanande. Samma paradox med publiken: det är säljande för låt oss säga tevebolag att visa bilder på curvor med storlagna koreografier eller marknadsföra Premier League som "världens mest sjungande liga" eller nåt sånt, samtidigt som man motverkar det organiserade tifot och hellre ser att folk sitter hemma och tittar på teve än står på arenan och sjunger.

Journalister ojjar sig gärna över hur påpassade de är av klubbarna och hur lite tillgång de får till spelarna osv, men jag tror att det i stort är en skenkonflikt, eftersom medieföretagen och sportföretagen/klubbarna och sponsorerna har samma mål: att sälja sport till folk. Medierna har väl ofta mer utrymme att vara illojala mot enskilda personer eller klubbar eller så, men det är som sagt sällan de verkligen granskar de som på riktigt har makten.

Ja, detta är kanske en schematisk bild av verkligheten, men det kan ju ligga nåt i den ändå.

Det som händer i England är väl att de har tagit bort sånt som finns i resten av samhället: våld, arbetarklassmänniskor, från arenorna. Och de försöker väl göra samma sak i Italien, men hittills har de inte lyckats så bra.

Malena sa...

Förresten, när jag varit på den där hemska matchen i curva nord, där det just var mycket Duce!-rop, och åkt den där spårvagnsfärden var jag bara några dagar senare på coppa Italia-finalen, och då var Sud så hjärtevärmande härlig. När jag åkte spårvagn från den matchen stod jag inklämd bland en massa väldigt söta och artiga och glada killar, som varje gång ljuset försvann i spårvagnen väldigt fulla i skratt ropade "luce! luce!". Med det vill jag inte säga att Romas tifosi är änglar allihopa, men det var i alla fall skönt att få tillbaka glädjen med den fotbollsmatchen.

Skicka en kommentar