Sverige
Jag lyssnar på matchen på Radiosporten och tänker på hur oändligt mycket bättre Lars Lagerbäck är på att hantera landslagets ende artist, än de konstnärer inom presskåren som av någon anledning ogillar Lagerbäck och anser honom vara världens tråkigaste och mest provocerande person. Ja, jag minns med fasa den alltför långa perioden när Zlatan inte ville komma tillbaka. Men med alla relationer som Zlatan så obönhörligt brutit i sitt liv, lagade han den med Lagerbäck. Trots att han onekligen har en viss fascination för Luciano Moggi-auktoriteter. Lagerbäck, som beskrivs som så oerhört konservativ, torr och systemfixerad, har alltid givit Zlatan förtroende. Förra sommaren när folk ville sätta Zlatan på bänken mot Tyskland, lyssnade inte Lasse. Nu är inte Zätat i matchform, då sätter han in honom mot slutet när matchen är avgjord och låter honom spela för publikens skull. Då har man väl nån slags känsla, inte bara för taktikplaner? Häromdan skrev Jan Majlard att han trodde laget och svenska folket tröttnat på Lars Lagerbäck eftersom han aldrig säger som det är. Jag tyckte det var helt obegripligt skrivet. Det återstår väl fortfarande att se hur bra Lagerbäcks lag kan bli med Zlatan, men kommunikationen mellan laget, Lagerbäck, Zlatan och publiken verkar funka utmärkt på Råsunda just nu i alla fall. Jag kan ju inte se, men ”Zlatan! Zlatan! Marcus Allbäck, Marcus Allbäck!”, ropar de så det hörs ända hit!
13 kommentarer:
Det är precis som du skriver faktiskt väldigt fascinerande att Lagerbäck och Zäta har hittat tillbaka till en fungerande relation. Att påstå att deras relation var frostig efter att Z skickats hem från Göteborg är ju det minsta man kan säga...
Z verkar iofs må mycket bättre rent allmänt nu, han riktigt lyser på de intervjuer han är med i!
Till Jan Majlard har jag inte ett horn i sidan utan en hel buffelhjords. Hur den mannen i krönika efter krönika kan fortsätta slänga gliringar efter Z utan att sportchef Ola Billger tar Majlard åt sidan och säger: -Janne vi har fattat att du inte gillar Z vid det här laget och det räcker nu. Ok?
En gång i tiden fanns det redaktionschefer med både omdöme och god stilistisk kunskap. Idag gäller det att vara taktlös och stilistiskt smaklös för att få jobbet som redaktionschef. Sen kan de gömma sig bakom devisen: "Vi ger bara folket vad de vill ha".
Matchen? Tja, inte var den särskilt spännande mer än i fem minuter när islänningarna jagade en kvittering.
Att säga att någonting Majlard skrivit är "obegripligt" närmar sig det tautologiska...
Ja, Majlard var väl ett extremt exempel. Han är verkligen både stilistiskt och intellektuellt obegriplig som regel. Jag tycker ändå Lagerbäcks person kritiseras väldigt mycket, inte bara av Majlard, på ett sätt jag inte känner igen mig i.
malena: dt handlar tyvärr till stor del om att Lagerbäck anses försvåra medias arbete. Vilket man ju kan ha synpunkter på, men när det går ut över bedömningen av hans arbete i övrigt (och det är just dem som anser sig förfördelade som gör den bdömningen) känns det n smla orättvist. Faktum är att han ju ofta gör precis så han beskylls för att aldrig göra (sätter in Chippen på plan mot Danmark, t.ex., eller petar Alexander Östlund ur VM-truppen), men det ändrar inte den redan fastslagna bilden av den ängslige pärmbäraren. Majlard är extrem i sin kombination av småskurenhet och allmän enfald, men tyvärr inte unik. Dock finns det folk som Simon Bank också, så man får försöka se ljusglimtarna.
Jesper: exakt så är det nog.
Jag är otroligt trött på att höra talas om journalisternas egen arbetssituation så fort det handlar om landslaget, men kanske är den sådan att man måste tala om den, jag vet inte. I vilket fall som helst känns det som att media själva har en stor roll i den berättelse som de själva samtidigt är de enda som har privilegiet att berätta. Det blir snurrigt.
Men Simon är en fröjd.
jag tyckte det var så fint när han kallade lagerbäck "chefen här" på presskonferensen.
anomym: ja, samtidgt ska man kanske inte göra sg alltför stora illusioner om Zlatans tillgivenhet gentemot Lagerbäck. Jag tror inte han är den person han ser upp till mest i världen precis, men deras relation verkar ju funka bra nu.
malena: jag har gjort ett större reportage om landslaget och jag kan nog säga att jag förstår en del av problematiken - framför allt kändes det som om de som ansvarade för presskontakterna försökte göra sig märkvärdiga genom att göra saker svårare än vad de var. Lagerbäck är helt enkelt en ganska sluten och garderad person, Söderberg var väldigt sårbar och hade i sin kontakt med medierna en tendens att skapa problem där de inte hade behövt finnas. Det är de två som har satt prägeln på kontakterna med yttervärlden, samtidigt som deras ämbetsperiod har sammanfallit med en där mediatryckt svällt över alla bräddar och där de största svnska stjärnorna - Ljungberg, Mellberg, Henke och Zlatan - vant sig vid Premier League och dess restriktiva syn på media, alternativt odlat sitt eget ambivalenta förhållande till det, som Zlatan.
Å andra sidan är Roland Andersson en väldigt pratsam och oförskräckt person. Och huvudgrejen är att du har helt rätt, Malena, att den här "kontakten med media" inte borde prägla synen på Lagerbäck som förbundskapten i så hög grad som den gör.
Det fanns egentligen bara en sak som jag gladdes åt efter Danmarksmatchen och det var att fokus nu inte fanns på Zlatan. Det är oerhört tröttande och irriterande att läsa samma plattityder dag ut och dag in. Oavsett då vilken hållning skribenten tagit gentemot Zlatan.
När jag sedan ser en leende Zlatan berätta om att han inte klarar 90 minuter, pratar väl och lugnt om sin förbundskapten blev jag väldigt glad. Jag hörde publikens rop på Zlatan och tyckte att bytet var självklart. Att matchen var död gjorde liksom ingenting. Men hade Island hållit 0-0 i mitten på andra halvlek hade nog Lagerbäck tagit in Zlatan tidigare och jag tror knappt ens att Majlard ifrågasatt detta.
Läser Majlard ytterst sällan och jag har inhämtat rätt många citat som tyder på att jag lika gärna kan fortsätta att läsa honom sällan. Fråga en MFF:are. Majlard kallade ju MFF Support för huliganer t ex...
Som sagt Jesper, det finns säkert problem som man kanske inte kan bortse från, men det är ändå helt fantastiskt ibland hur mycket olika personer bedöms efter denna "kontakt med media" snarare än vad de gör i övrigt.
Studio: Var det det enda du gladdes över? Sverige fick ju tre poäng, dessutom var matchen otroligt dramatisk vad jag förstår. Jag önskar jag hade sett den.
Malena: saker som var deprimerande:
1. Åskådaren som sprang in
2. Jag såg inte matchen pga jobb
Egentligen är det deprimerande att tappa en 3-0-ledning, men jag kan ha överseende med det när det gäller just Danmark....
Vad gäller domarens beslut håller jag på honom och inte på Majlard...
Det är godkänt Peter. Jag antog annars att du var en av dem som ansåg sig BESTULNA trots att de sett hela skiten, till och med på plats.
Skicka en kommentar