Tillsammans till 2009

Jag såg den här annonsen idag i la Stampa, den påminde mig om Rosella Sensi. Det är Unicredit som erbjuder alla familjer som har svårt att betala sina lån att skjuta upp betalningarna i ett år. ”Insieme 2009, Tillsammans 2009, ett initiativ för att stödja våra kunder.” Familjen Sensi, president Rosella, som är kund i banken och gravid och allt, kunde inte hon få ta del av stödet?

Kanske inte. Men, Roma är ju som vi vet en klubb som ingen vet vad som kommer hända med efter den 31 december eftersom Rosella måste betala tillbaka pengar till banken hon inte har då, men vi kan ju inte hålla på och prata om det nu. För nu, den här månaden, lever Roma. I allra högsta grad. Man kan frossa i Romaromantik nuförtiden.

Man kan till exempel aldrig nog påpeka storheten hos en man som Philippe Mexès. I en intervju i il Messaggero igår sa han ju exakt rätt sak, inte att han älskar Roma eller tycker Colosseum är världens vackraste byggnad eller nåt sånt som alla spelare som behöver fjäska säger (har de sett Colosseum?), utan storheten kommer fram när han är realistisk. När han säger att det räcker för honom att spela i Serie A med Romas tröja även om vi inte går vidare till Champions League nästa år. Men kanske behöver klubben sälja honom och han måste gå. Då skulle det hur som helst vara en fråga om kärlek till Roma.

Vilken lycklig slump att Philippe Mexès hamnade just i Roma, eller hur? I franska landslaget känner han sig inte hemma, säger han. Han använder inte bara romerska uttryck utan så fula ord att reportern inte vill skriva ut dem i tidningen. Den mest romanistiska inställningen ger han kanske prov på när han beskriver varför han är lite för hetlevrad ibland på planen.

Ibland tappar jag fattningen. Jag tolererar inte orättvisor. Vissa gånger har jag känslan att de håller på och lurar oss på matchen och blir utom mig. Jag hoppas jag kan bättra mig, men till syvende och sist kommer jag alltid vara sådär. 

Ja, ni förstår. Han är söt som socker – fast ironisk, fast han svär, fast han inte kan låta bli att göra fel sak ibland, men det är ju bara för att hans goda hjärta kokar över när han ser orättvisor. Han är verkligen en romersk kliché. Jag skulle kunna ta vilket svar som helst som exempel men det viktigaste är kanske att han inte kan dölja sin ovilja mot Nedved.

En spelare som du har speciellt svårt för, förutom Nedved?
Nedved.

Mexès menar att den nya modellen är viktig för de nya framgångarna.Och Brighi. Han säger att motståndarna hade lärt sig den gamla modellen. Allting verkar ju så självklart nu, det som förut var ett stort mysterium. Skrev jag inte om alla dåliga tecken som drabbade vår magiska klubb inför säsongen? Varför blev jag då förvånad när det gick dåligt? Visste vi inte alla att Francesco Totti ÄR Roma, och är det då inte logiskt att hennes fall och uppgång sammanfaller med hans skada och läkningen av den? Nu är det cucchiao-mål och segrar och glädjescener. Tydligen ger sig den här säsongen till känna i förväg hela tiden, fast man fattar först efter.