Dagens bild

Don’t play that song for me

Det slog mig hur Roma dominerar hela EM. När jag skrev att de gjorde det menade jag inte det på allvar, faktiskt, men sen slog det mig att det ju faktiskt är så. Varenda match har alltså spelarna gått in på plan till den där jäkla Seven Nation Army. Alla lags supportar verkar sjunga det där riffet, till och med Sveriges. Jag erkänner att jag klagat mer än en gång på allt popopo-tradande, men min officiella åsikt är fortfarande att det är derbymagin som verkar.

Nu måste Spanien vinna, så blir EM nästan perfekt.

Korpfotbollsnivå

Åh, Annette Kullenberg. Uppenbarligen kör hon med teve och radio samtidigt. Så slipper hon Magnus Hedman. (Hon har börjat skriva i Expressen nu! Häromdan skrev hon en underbar krönika om en blus.)

Daje Daniele!

Daniele De Rossi och straffarna, del femtioelva. Man säger alltid sådär efteråt, men jag VISSTE att han inte skulle sätta sin straff. Det hjälpte inte att han hade Colosseum på skorna.

Daje Daniele

Det syns inte så bra men det är en bild från Gazzetta dello Sport, Daniele De Rossi har Colosseum på skorna! De där romarna... Man ser att det är hans för hans dotters namn Gaia står på plösen. Panucci har trikoloren istället, men han säger att han hellre skulle bo i Spanien än i Italien, han håller med Zapatero om att Spanien är ett bättre land. Jag hade kanske gillat om Spanien slog ut Italien egentligen, men nu är startelvan så romersk så jag måste heja på de blåa. Det verkar bli alla romanisti från start.

EM-bubblan

Efter att Cassano fixat naglarna på träningen igår, gick han bort och satte sig bredvid Pirlo och De Rossi på en bänk, Gattuso kom dit också och Cassano skojade och underhöll dem allihop, Danielino skrattade stort och till och med Pirlo såg road ut. Gudarna vet att det inte alltid varit så – jag har till och med undrat om det överhuvudtaget är möjligt för honom att fungera tillsammans med andra i ett fotbollslag – men just nu tror jag Antonio Cassano tvärtom är som en dröm att ha i en trupp, oavsett om han spelar eller ej.

Antagligen skulle man kunna ha en kamera som följer Cassano dygnet runt och det skulle aldrig bli tråkiga bilder.

Så, imorgon spelar Italien mot Spanien.

Min vän Cinzia brukar säga att hon flyttar till Spanien snart, om Berlusconi fortsätter som han gör. Italien–Spanien är egentligen ett mycket mer känsligt derby än det mellan Italien och Frankrike. Jag har för mig det var nån gång i vintras som Spanien gick om Italien i BNP per capita – en stor prestigeförlust för italienarna. Idag pratade Gattuso på presskonferensen om hur det upprör honom med äktenskap mellan homosexuella. I Italien är det till och med kontroversiellt att införa sambolagar, vilket Prodi försökte göra för ett år sen ungefär. Kyrkan ordnade en stor motdemonstration i Rom. Cinzia deltog i motdemonstrationen mot motdemonstrationen, men inte heller hon tycker att homosexuella ska gifta sig eller skaffa barn, det är inte normalt.

Berlusconi kommenterade Zapateros regering på sitt flinande, arroganta och pinsamma sätt, med att den var ”allt för rosa”, alltså med för många kvinnor, och Zapatero får nog svårt att hantera dem. Samma regering som är DEN ENDA som vågat klaga över Italiens rasistiska politik. Själv har den gamle kavaljeren en före detta showgirl från en av sina tevekanaler som jämställdhetsminister.

I Spanien har de till och med sopsortering på Bernabeustadion, medan alla vet hur det är med soporna i Italien. Panucci sa igår: ”Spanien var redan ett stort land när jag var i Madrid -96, men under den här tiden har landet växt väldigt mycket, det är en nation som har gjort viktiga förändringar mot en förbättring som Italien inte har gjort, deras politik de här tolv åren har varit bättre än vår.”

Spanien är så mycket modernare än sin storasyster, och det går samtidigt så mycket bättre för Spanien på alla sätt och vis.

Utom i fotboll, hittills, vilket visserligen är oändligt mindre viktigt, men ändå i sin tur väldigt retligt för spanjorerna.

Egentligen är kanske Spanien undantaget i Europa, och Italien bara det tydligaste exemplet på de kalla vindarna som blåser lite överallt. Det är ju en samling bedrövliga länder som tävlar i EM. Det är FRA-Sverige, Putin-Ryssland, Fritzl-Österrike, nationalist-Turkiet, Sarkozy-Frankrike... Och Italien – vad är egentligen det mest skandalösa av allt med Italien? Det senaste är i alla fall att Berlusconi ska skicka ut militären att patrullera gatorna i hela landet, som vanligt försöker ändra lagen för att klara sig från en rättegång som pågår mot honom, och ska göra det kriminellt för polisen att använda telefonavlyssningar annat än när det gäller organiserad brottslighet och terrorism. De som avslöjade Calciopoli till exempel, skulle fått fem års fängelse för det enligt Berlusconis förslag. Allt är delar av det fantastiska trygghetspaketet, säkerhetspaketet eller hur man nu ska översätta det.

Men detta har ju inget med EM att göra, så jag vet inte varför jag fortsätter tjata. I EM är det tvärt om, där vill jag inte att något lag ska åka ur i någon match. Jag tycker om alla. Varför kan inte både Kroatien, som blev så tokiga när de gjort mål och trodde att de vunnit, och magiska Turkiet, som man bara inte kan låta bli att charmas av när de gör som de gör, få vinna? Och Holland och Ryssland, som båda två exploderat och sprudlat sig fram genom turneringen. Fast okej, Ryssland sprudlade betydligt mer ikväll. Och Tyskland som tydligen fortfarande är det nya, sympatiska Tyskland från VM gick vidare, men jag ville ha kvar Portugal också, eller mest ville jag ha kvar Cristiano Ronaldo.

Uppenbarligen har alla lärt sig av Roma. Eller hur? Det måste ju vara Romas framgångar som har inspirerat den här vågen av anfallsfotboll i EM. Alla tränarna har helt tydligt suttit och studerat Spalletti (som för övrigt bor helt syndigt och ogift tillsammans med mamman till sina barn). Roma är framtiden. Till och med den gamle Milan-Donadoni, som började turneringen med att ställa upp halva Milans förlorarlag på plan, plockar in fler och fler gulröda. Imorgon sägs det att till och med Aquilani ska spela från start. Jag vet inte om Italien kommer anfalla så glatt eller ej – jag vet fortfarande inte riktigt vad Italien är för slags lag i den här turneringen, Spanien är så himla spanskt med sitt tiqui taca men vad är Italien? – men i alla fall kan det bli fyra romanisti i startelvan.

Spallettis Roma brukar man ju förresten säga spelar alla spagnola, vilket är en komplimang i Italien men kanske när allt kommer omkring inte ses som det mest pålitliga sättet att spela på. Ändå vann landslaget med sin offensiv mot Tyskland i VM, och Roma har nästan varit det mest framgångsrika italienska laget i år och slagit ut Real Madrid ur Champions League, med just Daniele De Rossi och Alberto Aquilani som Donadoni verkar välja nu. Det som är vinnande är alltid det bästa, är det mer italienskt än viljan att säkra bakåt? Det är åtminstone inte alls som man ser på saken i Spanien. Att säga att någon spelar italienskt där tror jag knappast är en komplimang.

Häromdan konstaterade Il Romanista att de som slagit ut Roma förut den här säsongen, blir straffade i EM. Kolla bara på Zlatan och Ronaldo. På något vis kommer antagligen Roma vinna EM. (Vi kanske till exempel kan köpa Pavljutjenko, Rosella?)

Dagens bildspel

Italiens landslag tränar. Antonio Cassano sitter bredvid, tittar på, solar benen och gör lite manikyr.

Uppdatering. Här är videon.

Vaffan Sverige

Kjell Häglund skriver hemskt roligt och träffande om gårdagens bedrövligheter.

Big Becali

Intressant artikel om familjen Becali. De två agent-bröderna är alltså kusiner till storpatriarken Becali, som verkar vara nån slags rumänsk mini-Berlusconi och det rumänska fotbollsförbundet till och med mer korrrumperat än Frankrikes.

Pasticceria

Jag börjar med Totti högst upp idag också, det blir så fint när man kommer in på bloggen då.

Egentligen var inte Francesco Tottis säsong så toppenbra i år, eftersom han var skadad och sjuk hela tiden. Men den var full av rekord. Kanske har vi glömt summera ihop det ordentligt för allt det här EM:andet. Den här säsongen blev det statistiskt säkerställt att Totti är Romas meste och bäste spelare någonsin, om man inte visste det förut i sitt hjärta. Alla minns väl till exempel de 500 barnen som stod uppradade för att fira de lika många Totti-målen i gulrött, eller ceremonin med Losi, vars alla tiders matchrekord han slog. Igår pratade De Rossi om det, apropå tröja nummer tio, som han ju fått överta i landslaget. Men han ska inte ta över den i Roma, sa han. De Rossi menar att nummer tio i Roma ska dras tillbaka när Totti slutar. (Totti är kanske en av de sista verkliga nummer tio-spelarna, men till och med han spelar ju mer som nio och en halv eller nånting sånt nu.)

De Rossi pratade också om allt snack kring försäljningen av Roma, och sa att det var svårt för spelarna, de visste inte om ledningen, tränaren skulle försvinna. Han pratade om det som om det var nåt som låg i historien, men saken är inte avgjord för Sensis har fortfarande inte presenterat nån annan lösning än att sälja Roma och nu har en amerikansk fond, Blackstone, kommit in i bilden. Och samma mönster som förut upprepar sig: börsen stiger, Italpetroli skickar ut en kommuniké med dementi. Under tiden har en annan amerikansk fond verkligen och på riktigt köpt in sig i nypromoverade Bologna, det är en ganska stor grej. Det är the usual suspects, Inner Circle Sports och Joe Tacopina, som ordnat affären. De verkar ha en plan.

Igår blev playoff-spelet till Serie A klart, och också Lecce går upp i A, förutom redan klara Bologna och Chievo. Pisa gick inte upp, som jag hoppades att det inte skulle. För nu blir det världens derby mellan Pisa och Livorno i Serie B.

Och, eh, det var faktiskt inte meningen att det skulle bli en sån här övergång här nu, men jag hade lovat att skriva om derbyt mellan Frankrike och Italien imorgon också. Det blev ju inte precis mindre laddat av vad som hände i fredags. Eller så blev det det. Rumänien har fler poäng, och Frankrike och Italien har inte avgörandet i egna händer. Två gamla föredettingar. Det spelar kanske inte ens nån roll vad resultatet i matchen blir.

Överallt i italienska tidningar varnar de såklart för att matchen mellan Holland och Rumänien kan bli en tårta, sufflé eller liten kaka – så kallar man en match som görs upp av två lag för att gynna dem själva och stänga ute några andra (se exemplet Sverige och Danmarks due a due) – för att strax efteråt obligatoriskt självreflexivt klaga över hur ”vi italienare” är förstörda och tänker på hela världen som befolkad av furboni och truffatori, för att Italien är så.

Donadoni försökte själv baka en liten tårta genom att direkt efter matcherna i fredags ringa till sin kompis Van Basten, hette det först. Sen ändrade sig Donadoni, det var visst sex månader sen han pratade med Van Basten.

Italien och Frankrike är lite som motsatser hittills tycker jag, fast de har samma poäng och båda blivit massakrerade av Holland. Frankrike har fantastiska spelare, en av de bästa trupperna om inte den bästa och dessutom flera spelare som är så bra man inte fattar hur de kan ha lämnats hemma. Och så spelar de så provocerande lojt och arrogant! I Italien säger man om fransmän att de har ”la puzza sotto il naso”, alltså något som luktar illa under näsan så de går med den i vädret hela tiden. Ja, det är en ganska trött kliché egentligen som man säger på skämt, men det är ännu tröttare att Frankrike verkligen spelar sådär. De är så jävla bra, tycker de, att de inte ens behöver försöka! Den ende som gör nåt är Ribéry. Men jag minns att det var såhär i början i VM senast också, och då spelade de plötsligt en förtrollande match mot det vidriga Brasilien och gick sen till final. Då spelade de så förtjusande att de fick en låt av mig. De kan få den igen, som en uppmaning. För, it’s been long overdue.

Italien däremot, har inte femtioelva toppenbra spelare att välja på på alla positioner, tvärt om. När en av deras bästa spelare blir skadad skickar de inte ens hem honom, utan han behövs på bänken fast han inte kan gå ens. Men de försöker i alla fall. Nu verkar det som att det blir en tredje variant av Italien i den tredje matchen, de säger med Cassano från start.

Dagens bild

(Tyckte det varit alldeles för lite Francesco Totti den senaste tiden.)

Romania

Amnesty varnade för rasistiska tendenser i sin årsrapport om Italien som kom nyss, förut har spanska ministrar varnat för samma sak. I förrgår uttalade sig regeringen i Rumänien, där en valrörelse pågår, om Berlusconiregeringens ”trygghetspaket ”, som ska klubbas igenom i sommar. De vill att paketet ska modifieras, att deras medborgare inte ses som invandrare (de är ju EU-medborgare), och utlovar samtidigt samarbete för att förhindra att rumäner som redan är dömda för brott kommer till Italien. Italiens minister Andrea Ronchi var där för att förklara. Han sa att linjerna kommer ligga fast i trygghetspaketet. Och: ”Vi vill inte förfölja enskilda etniska grupper. För oss är den italienske medborgarens säkerhet det viktigaste och Italien behöver invandring. Rasism är idioti. ” ”Vi är rädda för våra landsmäns säkerhet ”, sa Rumäniens Europaminister Adrian Ciocanea och utrikessekreteraren Magda Matache.

Som jag sa igår så har många italienska företag produktion i Rumänien. Roberto Bussolini, en av de företagare som mötte Ronchi i Bukarest, sa att det börjar bli svårt för dem där. ”Sen i september har polisen dragit tillbaka 1 400 tillstånd från italienare, vi ses som några som förföljer rumäner i Italien och utsugare i Rumänien. ”

Cristian Chivu sa att man ska hålla politiken utanför fotbollen, men det tycker inte hans agent, Giovanni Becali. Han och hans bror verkar vara agenter för ungefär alla rumänska fotbollsspelare. Il Romanista intervjuade honom och han sa om mötet med Italien imorgon: ”Det här är en match som måste vara till nytta också för den rumänska regeringen. ”

”Hur då?”

Våra ministrar måste förstå att de inte behöver vara så ödmjuka med sina europeiska kollegor. Så fort de hör en italiensk eller fransk minister tala öppnar de öronen. Vad handlar det om? Ju sämre de behandlar oss desto mer är vi servila. Jag älskar Italien, jag bad om politisk asyl på sjuttiotalet, jag kom till Neapel, där bodde jag i fyra år. Och jag fick dem alltid att respektera mig, också de som tog mig för en rumänsk figlio di puttana. I den här matchen måste vi visa att vi är ett väluppfostrat, respektfullt folk, att vi vet att ta emot utlänningar med öppna armar, och att vi har talang. Det är därför vi kommer vinna med 2–1.

Då påminner Il Romanistas utsände om att de säger att Rumänien kommer gå för oavgjort, vilket Becali tolkar som en i raden av alla förolämpningar mot det rumänska folket.

När man talar om vissa saker blir jag arg. Det verkar som att det bara är rumäner som begår brott. Men vad är det för diskurs. För den som gör fel måste fängelsets dörrar öppnas, oavsett nationalitet. Och sen är jag en affärsman, om vi vinner säljer jag lättare mina varor.

Ihopblandningen av matchen och politiken är extra förvirrande här eftersom han några meningar senare själv säger att Rumänien ska gå för oavgjort i alla matcher för att gå vidare i gruppen. Rumänien som, påpekar Il Romanista, i matchen mot Frankrike framstod som catenacciari. Rumänien spelar en bättre catenaccio än Italien nuförtiden om man ska döma av den matchen.

Il Romanista ber Becali göra reklam för några av spelarna han saluför.

Det går knappt att välja. Dorin Goian, Tamas, Contra som går gratis, vi har Daniel Nicolae som skulle kunna ge sig av från Auxerre, vi har Nicolita från Steaua, vi har Dica som Catania vill ha. Och Moti som kan följa efter Radu till Lazio.

EM-tecken

Jag har inte hunnit skriva förrän nu. EM började med att jag sms-rapporterade till pappa vad hans favoritspelare Cristiano Ronaldo gjorde i matchen pappa inte kunde se. Igår spelade Sverige bättre än jag befarat (eller var det bara motståndaren som var sämre än befarat?) mot ett totalt obegripligt Grekland. VAD HÖLL DE PÅ MED? Greklands anfallsspel, det vill säga det intet som fanns istället för anfallsspel, var det konstigaste jag sett i hela mitt liv.

Jag gillade verkligen att Sverige hade hittat på nåt med hörnorna. Anders Svensson slog dem, och Chippen stod bredvid honom ända till strax innan hörnan gick, då han sprang mot straffområdet. Man såg inte så bra annars vad planen gick ut på för tevevinkeln var så himla dålig varje gång. De verkade vara väldigt utspridda? Det är kul att de hittar på sånt. Det och Lagerbäcks och Anderssons kostymer var små tecken på ett litet klurigt självförtroende hos Sverige som behövs.

Jag vet att man alltid ska lita på Lagerbäck, han vet ju alltid bäst till slut. Ändå tvivlar man alltid på honom nån gång, den här gången var jag ett tag rädd att han skulle chansa med Linderoth men det gjorde han såklart inte utan spelade med Daniel Andersson som han skulle. Men Isaksson var svajig, eller? Nu kan man väl inte byta ut honom, men det kanske hade varit bättre med Shaaban ändå?

TACK ZLATAN!

Holland mot Italien var en härlig match, men dålig för Italien. Jag tror knappt jag sett Donadonis landslag spela någon gång förut, och jag kan inte säga att jag har så mycket mer känsla efter den här matchen för vad han hade tänkt sig åstadkomma med det.

Jag tänkte på en grej utifrån mitt inskränkta Roma-perspektiv, när Jens Fjellström sa att de blå i spelargången efter pausen hade sett ut som de inte var överens om vad de skulle göra. Daniele De Rossi har nummer tio. Tydligen struntar Donadoni i vem som har vilket nummer och låter spelarna själva bestämma det. Så de lät DDR ha tian, det mest symbolladdade numret. För spelarna är han nummer tio men för Donadoni är han inte ens en man för startelvan, inte ens avbytare. Det jag menar är inte att De Rossi skulle räddat allt bara han spelat (men det hade han gjort!), och han är ju inte heller en nummer tio-spelartyp (kanske ger de bara tian till romarna för de är så fåfänga och ingen annan bryr sig), men det verkar vara allmänt rörigt och otydligt vilka idéer som egentligen ligger bakom hur laget ska spela och vem som ska spela. ”Vi testar aldrig laget, vi får veta få timmar före match vem som ska spela. Vi behandlas som barn”, hade en spelare sagt till en annan som inte är med nu på telefon, enligt Gazzetta dello Sport idag.

Nu blir det nog förändringar och De Rossi kommer in. Jag hoppas verkligen att Materazzi hamnar på bänken. Han hade sin stund i solen under och efter VM, det var mer än någon kunde trott eller han själv ens drömt om. Det räcker. Han är inte så bra nu. Italien kan inte ha en så här dålig defensiv.

Däremot har det varit härligt att se Alessandro Del Piero den här säsongen. Det klär honom att slå ur underläge. Det klär hela Juve, men tydligast Del Piero. Den helgen nån gång i våras då Totti bad domaren att dra fanculo och orsakade en flera veckor lång debatt, sa ju Del Piero också mavaffanculova till domaren, eller åt domarens håll i alla fall, fast ingen brydde sig så mycket om det. Jag såg inte när Totti gjorde det men jag minns att kameran filmade precis när Del Piero sa det, han sa det! Till domaren. Men det var positivt. Han har haft nån slags positiv nästan ilska den senaste tiden. Så har han också vunnit skytteligan först i Serie B och sen A. I helgen pratade han om Akilles igen. ”Akilles finns alltid inom mig, i anden”, sa han. Inför VM sa han ju att han var som Akilles som satt på sin kulle och kontemplerade Calciopoli. Nu har han skakat av sig allt det, men Akilles identifierar han sig tydligen fortfarande med. Jag tror inte det är det Del Piero menar, men Akilles är ju faktiskt mest känd för sin svaghet, sin häl. L’Avvocato kallade ju Del Piero för Pinturicchio, det talar också direkt om en svaghet: konstnärens bräcklighet. Men han är starkare nu, mer Akilles än Pinturicchio. Han kommer antagligen också spela på fredag, som kapten.

Kanske är en katastrof som 3–0 vad som behövs för att Italien ska samla sig. Eller inte. Vi får se. Som jag sagt är nästa match, Italien–Rumänien, inte vilken match som helst. Många italienska företag flyttar sin produktion till Rumänien eftersom lönerna är lägre, det finns många rumäner i Italien och de är en särskilt hatad grupp, inte bara romerna utan rumäner i allmänhet, i ett land där rasismen eldas på av regeringen. I Rumäniens landslag spelar flera italienrumäner. Mutu är en av Serie A:s största stjärnor och Chivu en av ligans bästa backar. Många andra i laget drömmer antagligen om att gå samma väg som de. Att göra nåt som Zlatan med det där tevespelsmålet mot Italien i förra EM. Zlatan som kallas zingaro, zigenare, vänskapligt retsamt av lagkamraterna och hatiskt av motståndarfansen.

Eugen Terletac, president i den rumänska föreningen i Italien med 112 000 medlemmar, avråder rumänerna i Italien från att se matchen på storbildsskärmar på torgen och råder dem att istället stanna hemma. ”Efter problemen som varit känner vi oss inte särskilt lugna”, sa han, skriver Corriere della Sera idag.

Chivu sa igår: ”Det här är en fotbollsmatch och måste fortsätta vara det. Politik är politik och fotboll fotboll, det är bättre att inte blanda ihop dem.” Och ”För att vara med oss, på stadion i Zürich, kom 15 000 rumäner. De uppförde sig exemplariskt, för rumänerna är inte de som de tror i Italien eller i Europa, de är bravi ragazzi”. Sienas Codrea som kom till Italien när han var 18, nu är han 26, sa: ”När jag kommer tillbaka till Timisoara kallar de mig italienare. Jag gillar det, för jag älskar ert land och jag älskar Rumänien. Det här, för oss, blir en match mot den vackraste fotbollen i världen.”

Biùtiful cauntri

En scen i Gomorra börjar med att Totò, en tonårskille i Scampia som vill bli camorrista, står framför spegeln och noppar ögonbrynen. (Alexandra Dahlström beskrev träffande vad folk har på sig i Italien. ”Ragazzi” illustrerade hon med ett mycket representativt foto och listan: ”noppade ögonbryn/stora muskler/kepsar/solbränna/t-shirtar med FBItryck/ryggsäckar med dekorationer”.) Totò har örhängen, jeans, en tröja utan ärmar som ska likna Englands landslagströja med nummer sju på ryggen. Regissören Matteo Garrone var två månader i Scampia innan han gjorde filmen. Han sa till Repubblica:

Jämfört med hur camorran var en gång i tiden är ansiktena helt förändrade. Idag skulle jag säga är allt mycket mer fashion. De kriminella klär sig i Dolce e Gabbana, gör manikyr, solar i solarium. De är chica och välansade som berömda fotbollssspelare. När jag förstod att mördarna och langarna liknar Totti och Cannavaro mer än personer som är som vem som helst som du kan träffa på gatan blev jag chockad, eftersom jag hade ansikten à la Scorsese i huvudet och istället fick jag konstatera en stark antropologisk förändring.

Gazzetta dello Sport hade en liten faksimil från sin förstasida dagen VM i Tyskland började idag. Det stod ”Totti c’è” och ”Italia ci siamo”, på den. Jag hade nästan glömt hur mycket som handlade om Totti innan VM. Sen under VM gjorde det inte det lika mycket. Istället minns man hur spelarna så vackert och hedersamt reste sig ur Calciopoli-geggan.

Jag tänkte på att landet Italien är ännu mer förödmjukat, deprimerat, pessimistiskt och ridet av skandaler nu än vad det var innan VM. Det är soporna, dioxin-mozzarellan, rasismen, den falska olivoljan, det falska vinet, att en man som i resten av världen anses vara en löjlig, pinsam och antidemokratisk idiot nyss blivit vald till premiärminister, den allt tydligare katastrofala ekonomin, siffrorna om att maffian omsätter mer pengar än någon annan del av samhället.

Den stora Spartacusprocessen håller på att avslutas, och camorran dödar mer än vanligt. Senast Michele Orsi, en företagare i sopbranschen som gjorde stora affärer med klanerna men nu blivit botgörare och vittne.

Jag vet i och för sig inte hur mycket omvärlden tar notis om de här sakerna, de flesta har nog fortfarande nån slags Marcus Birro-dröm om Italien som den allra tydligaste bilden. Men nu börjar det ha gått så långt i landet att det kommer allt fler berättelser om det. Istället för pittoreskt fattiga 50-talskulisser från Garbatella är det filmer från de ikoniska segelhöghusen i Scampia som vinner priser i Cannes. För ett par månader sen kom en hjärtskärande dokumentärfilm som heter Biùtiful cauntri. Titeln är kanske den tydligaste gestaltningen av den krossade (själv-)bilden av Italien. Undertiteln är ”Il Belpaese dei rifiuti” och ”biutiful cauntri” är taget från dåvarande ministern Rutellis dåliga engelska uttal då han i en film som producerades till en mycket dyr och misslyckad turistportal på internet bönföll utländska turister att komma till il Belpaese, landet med ”världens bästa” städer, kultur och landsbygd. Filmen visar just landsbygden, den utanför Neapel. Osannolika, tragiska bilder av dumpade sopor längs vägarna, stinkande soptippar, kilometer efter kilometer av staplade ”ecoballe”, döende får, döende aprikosträd, romska barn som leker bland avfall, förkrossade bönder.

Men inget av det här har med fotboll att göra. Det kommer inte att påverka den och den kommer inte påverka eländet någonting. Ja, spelarna laddade upp för EM med att se Gomorra, det är sympatiskt att de har ögonen öppna för vad som händer utanför sin fotbollsbubbla, men en bubbla är den fortfarande. Så jag vet inte varför jag sitter och skriver om de här sakerna strax innan matchen ska börja, jag är ju knäpp.

Det är fint att Cannavaro ska sitta på bänken. Återigen är en romaspelare obegripligt petad: Daniele De Rossi. Istället satsar Donadoni på ett milanmittfält med Gattuso, Pirlo och Ambrosini, de som misslyckats så kapitalt både i Italien och Europa i år. Det känns gammalmodigt.