Nummer elva

Cassius Clay kunde varit ett perfekt namn. Hans mellannamn var Marcellus. Ståtligt: Cassius Marcellus, den store boxaren. Men Mohammad Ali ansåg det vara ett arv från slaveriet. Namnet kommer från den rika Kentucky-familjen Clay. Cassius Marcellus Clay själv var faktiskt en känd motståndare mot slavskicket och gav sina slavar fria 1844. När boxaren Clay gick med i Nation of Islam efter matchen mot Sonny Liston i februari 1964 deklarerade han att han hädanefter skulle kallas Cassius X. Det vanliga för medlemmar i Nation of Islam var att man bytte ut efternamnet mot ett X. Men snart gav ledaren Elijah Mohammad ett arabiskt namn till Cassius. Mohammad Ali var ingen vanlig medlem.

Få journalister gick med på att använda Alis nya namn. Den 6 februari 1967, när titelutmanaren Ernie Terrell kallade honom Clay, svarade Ali under matchen genom att skrika ”What’s my name?” mellan slagen. Och gav Terrell ordentligt med stryk, såklart.

Men Jorge Ben måste ha gillat estetiken i ”Cassius Marcellus Clay”, för hans hyllning till Ali heter just så. Den finns med på skivan ”Negro É Lindo” från 1971. Han har rytmkänsla som en hel sambaskola, sjunger Ben, men vid det laget, efter att ha varit utestängd från boxningen i tre och ett halvt år på grund av sin vapenvägran, hade Ali förlorat förmågan att dansa i ringen.