Det andra könet

Linna Johansson skriver om Gunder Anderssons kritik av Jennifer Wegerups bok Damelvan idag. Linna är petig, och har rätt. Och jag läste ut just Damelvan, just idag. Därför har jag en till kritik av Anderssons kritik.

Men här missar Wegerup en aspekt: det är inte alla idrottskvinnor som omskrivits i sexistiska termer. Bragdmedaljörerna Jane Cederquist, Toini Gustafsson, ”Billan” Westin och Pernilla Wiberg (för att ta några) slapp sådant. Det var när damerna tog sig för att börja invadera det manliga reservatet ”fotboll” som själva könet blev ett slagträ hos fördomsfulla skribenter.

Just detta att fotbollen är speciell (jag vet inte om hon håller med om att de andra inte omskrivits i sexistiska termer alls) påpekar Wegerup på minst två ställen i boken. Läs bättre!

Jag har för mig att jag utlovade för ett tag sen att jag skulle skriva nånting om Damelvan, men jag har inte så mycket att säga. Inget att tillägga. Den var bra. Den gav överblick snarare än fördjupning, men det tycker jag var helt berättigat. Skönt flyt i språket och disponeringen av innehållet genom hela boken. Överanvändning av några ord och begrepp (”profil”, ”dock”, ”lever upp till klichén”). Jag fick veta mycket bra som jag inte visste förut. Jag kastar sten i glashus för jag skriver själv orden ”fint”, ”vackert” och ”underbart” i alla blogginlägg. Egentligen är hela den här bloggningen bara en förevändning för att länka till det här underbara videoklippet från 1994 som jag hittade för nån vecka sen. Tjejerna är värst.

I play it, I think it, I dream it, I sleep it, I eat it, I... I don’t know. I just can’t stop thinking about sport. Football. You know. I’m that fanatical about it. That doesn’t mean that I’m an alien.