Det ska vara en Annika

Natalia Kazmierska skriver så underbart fint om Annikor idag. Men det finns en Annika som hon inte nämner. Hon som vann sin andra raka amerikanska majorseger i golf igår. Den blyga, duktiga, förståndiga, typiska och enastående Annikan, som kan slå vilken Pippi, eller man, som helst.

För den odrägliga Pippi är död, lovar Kazmierska, men Annika:

Annika däremot, har utvecklingspotential. Hon smutsar plötsligt ner fållen på finklänningen. Hon frigör sig från mammas förmaningar och Tommys morska metoder. Hon funderar på döden och gastarna. Full av skuldkänslor för sin fina flickighet, bölar hon under täcket på kvällen så att ingen hör.
För Annika är en fulländad tvivlare och en romantiker av rang. Och så står hon där på slutet, under stjärnorna på skeppet Hoppetossa som glider ut från kajen och styr söderut mot kokosnötterna och Kurrekurreduttöns oändliga playor.
”O, Pippi”, säger hon. ”Det känns så konstigt i mej. Jag börjar tro, att jag också vill bli sjörövare när jag blir stor.”
Pippi sitter skeppsbruten och grinig och försmäktar på ön i två dagar utan snus.
Annika, vill till havet.

Pippi är inte alls världens starkaste, det är Annika.