Dietrologia för (av) nybörjare

Nu vet jag inte varför någon skulle vilja köpa en fotbollsklubb som man blir så deprimerad av som AS Roma, men i våras var det väldigt mycket prat om att någon skulle göra det. I söndags låg jag i soffan och läste Vanity Fair, och hittade ännu en liten pusselbit i den historian. VF har nämligen en lång genomgång av vad som hände med Raffaello Follieri, ni vet Anne Hathaways före detta pojkvän, den charmerande, unge italienaren i New York, som nu sitter häktad på grund av att han inte var en så framgångsrik affärsman som han ville påskina, och som sas vara en av dem som ville köpa Roma. VF:s reporter ifrågasätter om Follieri verkligen skulle vara intressant för åklagaren om han inte vore Hathaways pojkvän, och det verkar oklart hur mycket Follieri medvetet lurade sin omgivning och hur mycket han lurade sig själv. I vilket fall som helst var han fascinerande skicklig på att överdriva sin egen betydelse, samtidigt som han i själva verket misslyckades totalt med sina affärer.

Enligt Vanity Fair var det hans idé att köpa Roma, och hans kompanjon, Joe Tacopina, kom ju som alla minns till Fiumicino och ställde upp på bild med en Romahalsduk, och var sedan nära att köpa in sig i Bologna i somras. Men då hade de två redan brutit med varann. Det här skriver VF om Follieris del i historien:

Like a lot of successful criminal-defense lawyers, Tacopina has a tough-guy charm that works on nearly everyone—particularly tabloid reporters. One of the reasons he was hired was to help spin the story of the Burkle lawsuit so it didn’t splatter too much mud on Follieri. The two Italians formed an instant bond, and soon Follieri was sending him business ideas, just as he’d done with Doug Band. One was to buy the AS Roma soccer team, in Italy. According to one former Follieri Group insider, someone in Follieri’s family knew the family that owned the team, and hoped Tacopina could find investors. But, says the insider, Follieri soon felt that Tacopina was going behind his back to deal with the owners himself. Tacopina’s version is that he had the contacts to do the deal and that Follieri was working against him. Either way, the two men soon had a falling-out.

Tacopina sas vara den som hade George Soros bakom sig som investerare. För några veckor sen deltog Soros i ett möte i Bryssel om situationen för romerna i Europa, och kritiserade (som alla andra) den italienska regeringen hårt. När han var där fick han frågan om Roma och svarade att det är märkligt att folk verkar intressera sig så mycket för hans i princip icke-existerande intresse för Roma, i förhållande till hans långa engagemang för romerna. Det har han säkert en poäng i, men nu är vi ju inte bättre människor än att det är ganska intressant att veta att det – enligt honom själv i alla fall, kanske vill han inte erkänna en affär som aldrig blev av? – fanns någon slags liten grund i hans påstådda intresse för Roma, men bara en väldigt liten. Kanske presenterade Tacopina förslaget för honom och han sa nej? Bara. Jag vet inte, men hans intresse verkar ha överdrivits väldigt mycket.

Häromveckan pratade jag med en chef på Corriere dello Sport som bland annat skrivit en bok om Calciopoli och har koll på såna här frågor. Han menade att en utlänning aldrig kommer köpa en italiensk fotbollsklubb. Om någon skulle vilja göra det är det antagligen en mycket dubiös person. För man skaffar inte en fotbollsklubb i Italien för att tjäna pengar, man gör det för kontakterna och beskyddet det för för med sig. 

Affären Alitalia som varit den stora såpoperan i italienska medier tills nyligen, är ett exempel på att det inte bara är i fotbollsbranschen kontakter knyts på såna sätt. ”Non passa lo straniero!”, säger Berlusconi, och ett gäng investerare som inte vet någonting om flygbranschen har tagit över det kraschande företaget, antagligen för att göra Silvio Berlusconi en tjänst.

Idag är det en artikel i Repubblica som handlar om att finanskrisen är farlig för Roma, eller åtminstone för familjen Sensi, eftersom bankerna är illa ute. Och särskilt Unicredit, en av Europas största banker och den enda italienska banken som etablerat sig utomlands. Sensis holdingbolag Italpetroli har precis som väldigt många fotbollsklubbar sina skulder hos Unicredit.

Italpetrolis avtal med banken härrör från italiensk fotbolls stora kris, då Roma höll på att gå i konkurs men räddades av Cesare Geronzi och Capitalia, en bank som nu gått ihop med Unicredit. Geronzi, en mycket, mycket skum figur som har flera pågående rättegångar mot sig (bland annat för inblandning i de stora företagsskandalerna Cirio och Parmalat som drog med sig fotbollsklubbar) och förut korta perioder har suspenderats från sin tjänst just på grund av dem men alltid kommer tillbaka igen, är nu president för Mediobanca, den italienska affärsvärldens salotto buono, som förr i tiden skötte alla stora affärer i landet. Nu är inte inflytandet lika stort, men fortfarande är Mediobanca nån slags maktcentrum där alla de stora patriarkerna (Berlusconi, Pirelli och Della Valle till exempel, men inte längre det förnyade och framgångsrika Fiat, för att nämna några fotbollsintressenter) finns med genom klassiskt italienskt korsägande och aktieägarkarteller. Mediobanca är också en av de viktigaste ägarna av RCS-gruppen, som består av förlaget Rizzoli, landets största tidningar Corriere della Sera och Gazzetta dello Sport och en massa magasin och veckotidningar, och stora tidningar i Spanien.

Förut har bankvärlden inte stått så nära Silvio Berlusconi. Unicredit till exempel, var närmare den förra regeringen Prodi. Men den senaste tiden har Berlusconi allierat sig allt mer med bankerna. Bara häromveckan blev Silvios dotter, Marina Berlusconi, som är president i Berlusconifamilens holdingbolag Fininvest och förlaget Mondadori, invald i Mediobancas styrelse.

Italpetroli och Unicredit skrev på ett avtal i somras som går ut på att Sensis bolag ska betala tillbaka 130 miljoner av skulden på 365 miljoner euro innan årsskiftet. För att göra det måste de sälja av tillgångar. De har till exempel Roma, land i Torrevecchia där det hittills bara finns tillstånd att bygga en cittadella dello sport för Romas räkning, och oljedepåer. Det verkar som att Sensis inte vill sälja Roma, till exempel verkar det som att Rosellas man, den mystiske signor Staffoli, har fått nån slags funktion i klubben nu. Men hur ska de kunna betala Unicredit?

Enligt artikeln i Repubblica har Rosella bett om ett uppskov, men det fick hon inte nu när det är dåliga tider för banken. Som vanligt varje gång någon skriver i tidningen om de här sakerna skickade Italpetroli och  Roma ut en kommuniké och dementerade allt. De skriver också att AS Roma inte ingår i överenskommelsen med Unicredit och inte har några skulder att betala banken. Unicredit skickade också ut ett meddelande om att de inte pressar familjen och har ett utmärkt förhållande med dem.

Repubblica skriver vidare att tre nya amerikanska ”magnater”, ska ha undersökt Roma den senaste tiden, och att det finns rykten om araber som vill ha både Roma och oljedepåerna, kanske skulle det vara Tamoil, som sponsrade Juve förut. Om inte nånting görs snabbt kan saken hamna i domstolen härnäst, menar reportern. Han skriver också, och här blir Roma och Italpetroli helt ihopblandade, att Romaledarna pratat med Adriano Galliani om att skaffa en ny affärspartner, och att en av Berlusconis allierade, Tarak Ben Ammar, en utländsk affärsman som sitter i Mediobancas styrelse, ska vara kopplad till frågan. Han har dementerat det.

Jag har ingen aning om något av det här stämmer. Romas kommuniké (där premiärministern mycket korrekt kallas ”il Cavaliere del Lavoro Dottor Silvio Berlusconi”) säger att ingen av Milanmännen har ombetts att påverka Unicredit eller göra nånting annat i frågan.

Till slut verkar det ändå logiskt att Italpetroli måste betala tillbaka sina skulder, att familjen Sensi inte har pengarna, och att det verkar väldigt svårt att sälja land, oljedepåer eller fotbollsklubbar just nu. Det borde få konsekvenser. Men eftersom saker i Italiens ekonomi inte alltid är logiska utan bestäms i så hög grad av kontakter, allianser, inflytande och sånt, har jag ingen aning om vad som kommer hända. Det är i såna här lägen konspirationsteorierna blir enda utvägen. Mina förkunskaper är såklart bristfälliga, men jag tror inte de kommer låta den som äger Roma gå i konkurs, för det är en för viktig klubb. Berlusconi till exempel kommer inte tillåta det, och han sitter i Mediobanca tillsammans med Unicredit och Geronzi, som hjälpte Franco Sensi köpa Roma och som räddat klubben förut. Och vem annars än Sensis kan driva Roma? Ingen, verkar det som. Alltså kommer inte Italpetroli gå i konkurs. Det är en teori.