Tottis dagen efter

Ja, som sagt, det var en derbyseger som kändes mer än vanligt.

Om jag tänker tillbaka på tidigare segrar, på dem som givit mig en glädje som liknar den här, då tänker jag på segern med fem mål mot ett med mitt mål på Peruzzi med cucchiaion, med bollen precis under ribban, eller på mitt första mål mot Lazio i Serie A, målet för tre mot tre efter att vi hade legat under med två mål och i numerärt underläge, ett derby som också får mig att minnas president Sensi, hans glädjerop på läktaren när jag kvitterade, hans lycka. Jag tror att han hade varit lika glad i söndags kväll.

Så mycket kändes det för Francesco Totti, sa han när Corriere dello Sport oförutsett träffade på honom i en bar igår medan de följde hjälten Baptista runt hela dan. Totti sa också att han inte har ont i knät längre, han är bara lite trött eftersom ungarna väckte honom klockan sju, och behöver få spela så hoppas han komma tillbaka på 100 procent.

Men, erkänn, ni vill ju helst höra det Svensk Damtidningsaktiga av artikeln. Tidningens utsända träffade alltså på honom i en bar, där den ökände sötsaksälskaren Totti satt och drack kaffe och åt ett bakverk, en sfogliatella, tillsammans med sin lilla dotter bionda bionda. Hon ”har ett leende som är en fröjd, en illmarig glimt i ögonen, en fantastisk förmåga att umgås, ge mig fem, Chanel, och hon ler åt dig och klappar till din hand.” De väntar på Ilary som hämtat Cristian i skolan, och Totti ser lycklig ut, såklart på ett romerskt vis. ”Glädjen som du förstår på ögonen, det där speciella uttrycket som är typiskt för den som är född, uppväxt och har blivit vuxen i Rom, godhjärtat men sturskt, blitt men ironiskt.” (Att vara ironisk är alltså inte dåligt i Italien, utan en komplimang.) Sen kom Ilary, som såklart var bedårande, med Cristian som behövde gå på toaletten och Francesco följde med honom. Mer Svensk Damtidning än så blir det inte.