Resistenza e oltraggio a pubblico ufficiale

Kolla på Napolifansen! De demonstrerade utanför San Paolo idag, i tröjor där det står ”IO HO PRECEDENTI PENALI”. Jag är tidigare dömd. Snyggt gjort! Folk, framförallt inrikesministern Maroni som nu helt tagit över besluten om säkerhetsåtgärder kring fotbollsmatcher, har ju varit otroligt upprörda över hur många dömda brottslingar det finns bland fotbollsfansen. Härom söndan var de tydligen 200 stycken bland Napolis fans, hur de nu kunde räkna ut det så fort. Av 2–3 000 eller så.

Annars går dagarna och fler och fler uppgifter dyker upp om vad som egentligen hände, eller inte hände, eller om hur lite nån vet om vad som hände på det där tåget från Neapel till Rom. Medan färre och färre bryr sig. Igår kunde man läsa i Repubblicas Neapelupplaga att själva tåget försvunnit. Polisens tekniker skulle undersöka det, men då fanns bara fyra av vagnarna kvar i Neapel. Resten av de totalförstörda vagnarna var i redan trafik. Däremot har de hittat den tåganställde som skulle ha attackerats och skadats. Han hade inte en skråma på kroppen.

I Repubblicas artikel uttalar sig också riktiga åklagare, äntligen, som utreder saken. Man får inte glömma hur många duktiga och modiga åklagare och domare som finns i Italien, inte minst i Neapel. Chefsåklagaren Giovandomenico Lepore säger att det är förståeligt att folk på tåget tappade tålamodet, de hade ju väntat sen klockan sju på stationen och tåget gick först tolv. Men hittills har de inte hittat någon kriminell plan utverkad av camorran. ”Många camorristi är tifosi. Men det är svårt att hitta utifrån otåligheten den söndan en förutbestämd plan. Hur som helst utreder vi allt.”

Något av det fulaste i hela historien måste vara polischefen Manganellis (kul namn på en polis, det betyder batonger) uttalande om att camorran var inblandad. Vem som helst som kan tänka själv kunde räkna ut att det han sa var orimligt. Vad är camorran? Ja, vi kan ta ett exempel utan att behöva lämna vägen mellan Rom och Neapel, för det finns en stor maxiprocess, Spartacusprocessen, där det framgår att Casaleklanens företag byggt motorvägen A1 mellan de två städerna. Maffiorna vinner viktiga kontrakt, de bygger landet. De behöver inte ta tåget. Att dra in camorran i den här historien är både att demonisera ultras och förminska betydelsen av den organiserade brottslighetens makt, och utgår från ett fördomsfullt sätt att se på Nord- och Syditalien.

Nu spelar det förstås ingen roll vad sanningen är, för de första dagarnas skamlösa rapportering om den där tågresan och politikernas tävlan om vem som kan ta i med de hårdaste tagen mot fotbollens våldsverkare, har antagligen redan lagt grunden för läktarpolitiken den här säsongen. Det verkar ju så på de åtgärder som vidtagits kring matcherna den här helgen. Alla stängda läktarsektioner och inställda bortaresor har alltså sin grund i att världens fredligaste camorraklan av allt att döma inte attackerade varken polisen, andra passagerare, tågpersonal eller motståndarfansen förra söndan, och ingen blev skadad.

Enligt Marco Travaglios och Peter Gomez bok Se li conosci li eviti, är förresten antalet dömda, åklagade och personer under brottsutredning i det nya italienska parlamentet exakt hundra stycken. Av 630. Minister Maronis dom är på fyra månader och tjugo dagar. Motstånd mot polis.