Tåget igen

Jag vet inte vad det är med mig. På kort tid har jag här i mitt hörn av internet sågat Kristina Kappelin, Jennifer Wegerup och säkert någon däremellan. Håller jag på att bli bitter och elak? Har jag varit det hela tiden? I Wegerupfallet anklagade jag i min egen indignation till och med henne felaktigt för ett faktafel i en gammal artikel. (Om ni vill ha förklaringen finns den i kommentarerna till inlägget.)

Även om ingen anklagat mig för det i just den frågan som jag åtminstone inbillar mig att min text (och den första texten jag skrev om den här tågfrågan) handlar om, antar jag själv att det är lite odrägligt att tala om för folk vad de ska bli upprörda över. Det kanske också är relativistiskt på nåt dumt sätt. Ändå tycker jag att det är något fel i proportionerna när ett skadat tåg får så mycket uppmärksamhet i förhållande till verkliga problem, och jag tror sättet det händer på i Italien säger nånting om landet.

Men jag har ju själv uppmärksammat tåget ganska mycket, och jag ska fortsätta göra det lite till bara, för efter ett mycket fascinerande mejlutbyte har jag nu på bloggen Europa Calling gått från att vara en rättshaverist med bristande läsförståelse till en läsare som mejlat en intressant artikel. Jennifer Wegerup har nämligen skrivit ett nytt inlägg och länkat till Repubblicas artikel om det försvunna tåget, och visat sig vara öppen för en mer komplicerad bild av verkligheten. Props till henne för det.

Nästa söndag spelar Napoli borta mot Genoa. Förhållandet mellan just de supporterskarorna måste vara något väldigt speciellt i Serie A, att ha ett så tydligt vänskapsförhållande i en liga som annars präglas av motsättningar. Förrförra säsongen möttes de i Genua i sista matchen i Serie B och firade kvalificeringen till A tillsammans. Ändå är det bestämt att Napolis supportrar inte får åka på bortaresan dit, och biljetter får bara säljas i Ligurien.