På ytan

Förut var det ”Zlatans tatueringar”. Men sedan ett tag är den vanligaste googlingen människor gör för att komma hit ”snygga tjejer”. Besvikna de måste bli för här är ju bara killar. (Och inte ens några snygga bilder på dem.)

Har jag till exempel sagt att jag tycker om Björn Runström? Han som tydligen har Allsvenskans mest ideologiskt laddade frisyr. Åtminstone bryr sig en Glenn Hysén-bloggare fortfarande om hans hårlängd. Och orsaken, igen, till att Runströms hår är så dåligt, är att småflickor tycker om det.

Ända sedan Motowns glansdagar har det gång på gång bevisats att flickor har ypperlig smak. Men än idag har alltså en del inte förstått.

Märkligt att långt hår fortfarande 2005 kan vara upprörande. Minns hur Björn i våras kommenterade att han anses vara Allsvenskans värsta filmare enligt en undersökning bland spelare:

– Det var så lätt att sätta den stämpeln på mig när jag kom direkt från Italien och hade långt hår.
– Hade jag spelat i England och haft kort hår hade det inte varit samma sak.

Möjligt, och Björn hade nog inte sagt så om han inte tyckte det var mycket roligare att vara en filmare med italiensk frisyr än en hyvens kille med engelsk dito.

Zlatans tatueringar är också aktuella idag. Han har tatuerat frasen ”Only God can judge me” på magen.

Detta verkar vara vad fotbollsproffs bryr sig om utanför sporten: familjen, tatueringar, frisyrer (alternativt mössor), Gud och Playstation.

Kanske kan man förklara Zlatans ömhetsbetygelser till sin familj, och nu Gud, med hans sydländska ursprung. Men är de inte snarare ett fotbollsproffsfenomen?

Jag och E diskuterade nån gång varför alla svenska utlandsproffs verkar ha en blond flickvän som de varit tillsammans med sedan gymnasiet och skaffar barn ihop med när de är typ 23. Kanske beror det på att de har för mycket fritid och inte har nåt annat för sig än att bilda familj. Eller så är det en klassfråga, att skaffa barn tidigt. Men jag kommer igen tillbaka till den italienska undersökningen som visade hur olyckliga fotbollspelare är. Stress, press och otrygghet verkar göra att familjen blir superviktig för spelarna. Francesco Totti svarade på en fråga om vilket råd han skulle ge sin kommande son om han bestämde sig för att satsa på fotbollen, att ”det viktigaste är att lära sig välja vilka personer som står dig nära. Familjens roll är jätteviktig”.

Att ta Italien som exempel är kanske korkat eftersom det även där kan ha att göra med sydeuropeiska traditioner. I England till exempel verkar spelarna syssla med mer skandalösa saker än familjeliv. Men Zlatan måste vara en av de mest utsatta spelarna. Ifrågasatt och omdebatterad från första stund. Inte konstigt att han söker trygghet i familjen. Och tydligen i Gud också.

”Only God can judge me”. Det låter sorgligt.