Allt ska bort

Käraste Junivallen-läsare, jag har blivit uppköpt. Numera har jag en blogg om Roma på Eurosport.se. Och eftersom den här Junivallen med tiden blivit nästan just en blogg om Roma, vilket i och för sig verkligen inte var meningen och den faktiskt inte alltid varit, vet jag inte vad som ska hända med den. Den får väl ligga kvar här och skvalpa på internet tänker jag, kanske blir det nåt annat av den, eller så vilar den ett tag, eller så blir det inget mer med den. Jag är så dålig på att bestämma grejor.

Jag vet i alla fall bestämt att jag har väldigt fina och bra läsare, jag har skrivit på den här bloggen så länge och jag tror aldrig jag fått en enda otrevlig kommentar. Faktiskt. Tack! Alla ni får gärna komma förbi här.

Stämning

Fantastisk rubrik hos Il Romanista:

”Ingen tifoso utanför Fulvio Bernardini och absolut tystnad.”

Oops

Råkade ta på mig den här blusen i dag.

(Quant’è bella) La Roma

Åh.

A nickel gotta be true

Erik Niva reder ut det där med Federico Macheda, Vincenzo Camilleri och de andra i Sportbladet idag.

På Trigoria idag, dagen före derbyt, på den första dagen, var Francesco Totti före alla andra till träningen. Han joggade runt planen, när en massa babyspelare från -95-laget kom och började springa tillsammans med honom. Sen kom resten av A-laget och anslöt till sin kapten och ungarna.




(Och det här har inget med saken att göra, men rubriken ledde mig till det här alldeles underbara youtubeklippet från min egen barndom.)

Linus Omark, grande artista

Även en hockeyspelare kan tydligen bli världsberömd i Rom, om han bara kan tricket.

Tra le macerie finito il profondo e ingenuo sforzo di rifare la vita; il silenzio, fradicio e infecondo

Idag ger Francesco Totti  sin inte komplett oväntade syn på frågan om att satsa på egenuppfostrade spelare i sin Corriere dello Sport-artikel, när han skriver om derbyt.

Derbyt för mig är alltid en speciell match, då jag alltid föröker göra mitt allra bästa. På lördag kommer väldigt få spelare som är födda i Rom vara på plan. Jag hoppas att man en dag kan återgå till att spela derbyt med många spelare som precis som jag kommer från ungdomssektionen.

Han börjar såklart med att skriva långt om jordbävningen i Abruzzerna. Han menar också att det efter nåt så tragiskt är svårt att börja prata om sport, men sporten kan kanske också skingra tankarna en stund också hos de som har drabbats. Och han är säker på att sporten kommer göra sin del av hjälparbetet.

Kanske har sportens roll i en sån här situation också att göra med det han säger om ungdomsspelare. Om ett lag har en koppling till det samhälle som det finns i, då kanske det också kan vara relevant på någon kant när en tragedi händer. Huruvida det är det man ska ha sport till eller ej vet jag nog inte riktigt, men även om Francesco Totti låter nostalgisk och konservativ, verkar den ha någon sådan funktion fortfarande i Italien.

Det är sorgligt att de ska behöva vara så vana vid katastrofer i Italien, när det finns tekniker för att bygga säkrare hus och förebygga ras. Men det är mitt i allt ett vackert Italien också: varm och effektiv solidaritet överalltifrån som tar hand om och får saker att fungera. Fotbollen är också en del av den infrastrukturen, med utrasgrupper som ordnar en buss för att åka och hjälpa till, presidenter som skänker matchintäkterna till de drabbade, både Sud och Nord och många andra som ordnar insamlingar i samband med derbyt och de andra matcherna.

Jag vet inte hur jag ska säga det här för jag vill inte säga det som en tifosa mitt i derbyveckan, men nu råkar ni ju veta att jag är det. I alla fall: i det här sammanhanget är det Lazios agerande som skorrar lite otrevligt. Medan Totti och De Rossi, båda två från Rom, åtminstone visar sig känsliga för frågan, alla Romas spelare skänker matchtröjor till en auktion et cetera, skärmar Lazio av sig från verkligheten på ritiro i Umbrien. Matchen framför allt.

Baby Italia

Det verkar ju meningslöst att skriva om fotboll en dag som den här, men eftersom jag nu börjat skriva om Macheda och Petrucci: apropå dem skriver i dag Corrado Zunnino i Repubblica att det finns en massa av fler av deras sort – men numera stannar de i Italien. Efter ”Camilleri-fallet” förra året, då Regginas president Lillo Foti använde sig av alla tillgängliga juridiska medel för att motsätta sig att Chelsea rövade bort den 17-årige Vincenzo Camilleri (enligt Foti, aningens part i målet, den nye Kakà), har allt förändrats.

Tydligen rövade Chelsea nästan bokstavligen bort Camilleri, de kom med helikopter till träningen i februari förra året och hämtade med honom till London. Men Foti fick FIGC att stänga av honom för osportsligt beteende, och efter att även föräldrarna tänkt om lämnade han sin agent och återvände till Reggio Calabria.

Efter detta har marknaden enligt Zunnino vänt.

Claudio Lotito släpper som vi vet inte iväg resurser i första taget, och se alla babyspelare som han efter att Macheda stuckit skyddar på Formello, med framtidsskontrakt, pengar och planer: Giuseppe Capua, Mancini, Mendicino, Sciamanna, Tuia, Davide, Faraoni.

Fler namn: Cristian Pasquato och Fausto Rossi stannar i Juve, som också har snott Iago Falqué från Barcelona. En liten klubb som Cagliari har behållit Davide Ragatzu trots att Chelsea varit efter honom, Marco Verratti stannar i ännu mindre Pescara, och till och med Milan har engagerat sig i spelare som Di Fabio och Michelangelo Albertazzi.

Så. Ägna er åt något viktigare nu.

La società della gioventù

En sjuttonårig före detta laziale, Federico Macheda, gör alltså ett superduperviktigt, vackert och strongt mål för Manchester United idag. I somras köpte United en annan romare, då 16-årige Davide Petrucci, från Roma, en spelare som sägs vara det bästa som kommit från ungdomssektionen sen Francesco Totti. Roma kunde inte behålla honom eftersom det enligt italiensk lag inte går att erbjuda minderåriga ett bättre kontrakt än vad klubben redan gjort. Samma sommar snuvade Roma United på 22-årige Ménez, en spelare som väl varit för mycket skadad för att man ska kunna bedöma honom rättvist, men som hur som helst kostade betydligt mer än vad egna produkter gör.

Davide Petrucci skulle prövats i A-laget i år. Francesco Totti, 16 år senare fortfarande Romas hjärta fast med lite mer skägg, debuterade som 16-åring.

José Mourinho har tydligen sagt att han vill att Inter ska bli mer italienskt och att klubben ska satsa mer på egna, unga spelare, något som verkar ha passerat som en slags helt ny och revolutionerande tanke från Mister Mourinho. I själva verket är han ju verkligen sist. Eller, Inter är sist. Till och med Galliani sa i en intervju för några veckor sen att Milan (mais oui, det samma glamourpensionärs-Milan), måste som alla andra satsa på unga, egna produkter nu när det är kris och ingen kommer ha pengar att spendera på marknaden framöver. (Senare fick han precisera att ”Milan är inte fattigt”, när Gattuso hade tagit honom på orden och lite överambitiöst sagt sig vara beredd att sänka sin lön för attt hjälpa klubben.)

I själva verket har ju de klubbar som drabbades av il calcios nära-kollaps för några år sen – och Juventus, som drabbades av Calciopoli – länge tvingats bli mer ekonomiska, satsa på ungdomsuppfostran och smarta sportchefer. ”Puntare sui giovani” är ett välbekant mantra vid det här laget. Undantaget Milan och framförallt Inter, som istället lever ur president Morattis bottenlösa fickor.

På det viset tänkte jag inför Champions League-åttondelarna mellan de engelska och italienska lagen att det vore, speciellt med krisen och allt, faktiskt sunt om två lag som Roma och Juventus gick vidare istället för de engelska monstren, att Italien kanske framöver kommer ha en slags fördel här, i och med att många klubbar redan anpassat sig till en mer ekonomiskt kärv verklighet, som kanske nu kommer drabba även britterna, åtminstone i någon mån. Men jag kanske tänkte fel? Satsar de italienska lagen verkligen på ungdomar som de säger att de vill eller lånar de ut dem till Siena för att utvecklas så fort de gjort ett par halvmisslyckade inhopp? Är England före även här? Eller är de efter, eftersom de måste köpa upp en massa romare innan de får fram engelska talanger?

Roma, i sin tur, har nu flera rumäner i ungdomsleden.

Avanti Roma

Det har ju pågått några kampanjer mot att Olimpico ska stå värd för Champions League-finalen. Och det har varit mycket snack om att Roma och Lazio ska presentera sina stadionprojekt, för att äntligen komma bort från Olimpico till egenägda arenor. De skulle gjort det i slutet av februari, borgmästaren vill att båda klubbarna ska göra det samtidigt, men fortfarande har det inte hänt. Den enda klubb som inte bara snackar om att bygga en ny stadion utan faktiskt gör det är fortfarande Juventus.

Lotito har ju ändå entusiastiska och ganska utverkade planer, verkar det som. Det var en mycket rolig artikel för ett tag sen om hur han åker omkring överallt med en plastmapp (”verkligen inte en märkesväska”, ser han till att tala om, den gamle Lotirchio) med Lazios stadionplaner i. Han vill bygga arenan på svärfar Mezzaromas land, samme svärfar som han för några veckor sen blev dömd tillsammans med för oegentligheter när han tog över Lazio. Det är det ju ingen som bryr sig om, faktiskt väldigt anmärkningsvärt få som bryr sig om att Lotito köpt Lazio under olagliga former. Något sånt kan man göra helt utan konsekvenser. I alla fall, det fanns också en väldigt rolig film i vintras när det regnade väldigt mycket i Rom och var översvämningar, på stället där han tänkt sig stadion. Förutom översvämningen, kan man också konstatera att stället ligger mitt ute på landet.

Under samma tid fick Roma ställa in flera träningar för att Trigorias planer svämmade över. Det sägs att planernas dåliga skick, som också ska ha förvärrats av att laget hade sommarläger där, är en anledning till de fantastiskt många skadorna i år. Det sägs också att Roma har börjat samarbeta med olika viktiga multinationella företag för att göra en stadion enligt engelsk modell. Rosella Sensi pratade häromdan, väldigt, väldigt gravid, på nån slags seminarium om de nya privatägda arenorna, om hur mycket italiensk fotboll behöver nya arenor och att Roma är på gång med sin men de vill inte göra fel så alla måste vänta lite till. Ja, hon pratade om hela Italien faktiskt, både den italienska fotbollen och hela landet skulle bli bättre i framtiden och hon hoppades att landet skulle få arrangera EM 2016 och att det nya förbättrade Italien skulle kunna visas upp då. (Att nationen just nu är på dekis goes without saying i det inomitalienska samtalet.)

Samtidigt har familjen Sensi inga pengar och gigantiska skulder, och har problem med att sälja det land i Torrevecchia som var tänkt för Romas citadella dello sport. En försäljning som skulle täcka bara en del av skulderna. Så hur de samtidigt kan planera för att bygga en hel stadion, och jag antar köpa land någon annan stans för det, förstår jag inte riktigt.

Nu kommer i alla fall Olimpico bli först med nåt. Med premiär på derbyt ska Olimpico införa sopsortering. Publiken ska slänga sitt skräp i sorteringskärl, precis som på Bernabeustadion. Sen är det tänkt att alla andra arenor i landet ska följa efter.

Som alla vet pågår det en stor naturkatastrof i Italien på grund av dumpningen av farligt avfall och att sopsorteringen inte fungerar. Människor dör, får föds missbildade och jordbruksmark förstörs. Nu är fotbollsarenorna inte så bra anpassade för att se på fotboll, men glasspapper och vattenflaskor kommer separeras på läktarna. De livsfarliga fotbollsfansen ska bli landets avantguarde.

Giallorosa

Hur många fotbollspresidenter finns det som föder barn? En gjorde det igår. Grattis!