Nummer sexton

Jag gick en promenad med min femåriga kompis S och hennes väninna O för ett tag sen. Vi hittade en äng som vi fastnade vid, glömde bort tiden och kom hem långt efter femåringars läggdags.

”Vad gjorde ni på ängen så länge då, plockade blommor?” frågade S:s mamma.

Nä. Vi sprang. Tävlade om vem som var snabbast på sträckan mellan fotbollsmålen. Jag lät dem vinna lagom ofta. S sprang i min famn, flyendes från en hotfull hund. Vi jagade varann, formerade oss i olika konstellationer och misslyckades med att mötas samtidigt på samma punkt, snurrade oss yra och sprang, yra. Föll i gräset. Sprang.

Vilken lycka att springa. Jag kände mig som Björn Runström på min löprunda idag. Stark, hård, snabb. Trots friidrotts-VM måste jag tillstå att han är min favoritlöpare just nu. Tätt följd av Docus Inzikuru.

Den rykande färska nummer sexton: Broadcasts ”Tears in the Typing Pool”, använder en löpare i texten för att beskriva uthållighet.

the long-distance runner has stopped on the corner
but I won’t give up