Fyrafyratvå, marsch

En underbar upptäckt: The Global Game. Jag vet inte varför sajtens webb-distribuerade pdf-magasin inte kommit ut på ett år, men huvudartikeln i 2004 års vårnummer är fortfarande lika intressant som absurd. Det är en intervju med två amerikanska militära strateger som skrivit en artikel, Football vs. Soccer, där de pläderar för att USA:s armé ska avskaffa sitt football-inriktade strategitänkade och inse att fotbollen ger en bättre modell för att erövra världen.

De menar att dagens fiender – terroristerna – är tränade att slåss som soccervarianten av fotbollsspelare. För att besegra dem kan man inte sträva efter en total seger med ”49-0”. Soccertänkandet betyder däremot att man med finess, överraskning, tålamod och ett ständigt tryck ska övervinna och kontrollera terrorn. USA ska se på krig, enligt författarna:

...not as a series of discrete battles ('plays') marching down a field to victory, but rather a continuous struggle, part of the human condition that will require continual effort over many years. As in a soccer match, the United States must learn that victory is not gained in a single crushing attack; rather, it will require a shifting combination of both offense and defense. We must be prepared to play both over a long period.

The Global Game använder ett bra begrepp för att skilja fotboll från det där amerikanska spelet med en spetsig boll. Istället för det fula ”soccer” så säger de ”world football”.

Amerikansk fotboll och världsfotboll.

Skulle inte – i världsfotbollens tecken – matchen mellan USA och världen kunna få sluta noll-noll? Jag åtminstone, tänker inte ropa på förlängning och straffläggning.